Matupplevelse på restaurang Project

Den här julen fick jag den absolut finaste julklapp en pojkvän kan ge sin flickvän. En adventskalender med tjugofyra luckor, tjugofyra små överraskningar. Den var till och med så bra att jag kunde ta med mig den på alpresan och även de sista luckorna när vi åkte till Göteborg. Luckorna var inte heller några onödiga prylar utan många ätbara saker, lotter och välgörenhetsgrejer. Men sista luckan, nummer 24, var såklart den bästa. Jag visste bara att vi skulle iväg en heldag här i Göteborg och att jag behövde ta med mig träningskläder, badkläder och finkläder.

Morgonen och dagen började på Hagabadet, fortsatte med en runda på stan innan vi till slut gick till en restaurang som jag inte hade sett innan – restaurang Project. Men det var tydligen en av Göteborgs bästa restauranger. Och om det var.

Jag har ätit på så få restauranger i Göteborg så nu när vi väl tog chansen så slog vi på stort. Jag hoppas det kan bli lite av en årlig tradition. 5 rätters på en riktigt fin restaurang utan att tänka på vad det kostar och vad man hade kunnat laga för sjuk middag hemma för samma summa. Jag älskar mat men har svårt att unna mig det på restaurang.

Efter matupplevelsen här känner jag dock att det var värt varenda liten krona. Maten var en dröm. Och jag älskade lokalen. Precis som frukosten på Hagabadet så var även här ljussättning ON POINT.

Vi borde ha en kristallkrona hemma i köket, tänkte vi båda när vi satt här.

Måltidens favorit blev något så simpelt som den här lilla rätten (bild nedan) som helt bestod av jordärtskocka. Små bitar av jordärtskocka täckta av ett skum som toppats med crunchy bitar. Vi funderade genast på att vi borde investera i en sifong för att kunna göra något liknande hemma.

Och då förstod jag tjusningen med att äta på restaurangen. Du kan bli serverad sånt som inte hemma ens är möjligt att laga. T är superduktig på matlagning men jag har också insett att det krävs olika typer av verktyg för att verkligen lyckas. Vår pizzasten till exempel, utan den skulle pizzorna inte alls bli sådär perfekt goda.

Två andra små rätter vi fick in var (se nedan) rimmad kolja med rökt makrillemulsion, och råbiff med foie gras och vildris (det där vilriset påminde lite om popcorn?). Sen, på tredje bilden, varmrätten svensk utegris med pumpa från Ingemansgården och cidersenap.

Varmrätten var riktigt god och jag gillar hur de jobbar med säsongerna. Med pumpan och grönkålen till köttet till exempel. Råbiffen hade faktiskt kunnat vara något mindre.

Jag tycker förresten att det är konstigt att man inte kan beställa in mindre glas vin än vad som är standard? Så är det i Finland, du säger alltid om det är, kan det vara 12 eller 16 cl som du vill ha? Nu minns jag inte pga. är ute så sällan, haha, men något sådant. Jag dricker nämligen otroligt långsamt och föredrar gärna ett mindre glas, så försökte fråga här men servitören såg helt oförstående ut, vad menar du – ett vinglas är ett vinglas liksom? (Gissa om min finska pojkvän tyckte det var pinsamt, finländare avskyr awkward situationer och undviker gärna att ställa knepiga frågor så långt de bara kan, hehe…)

Det roliga med detta är dock att min mamma berättade att när hon var här precis när de öppnat tidigare förra året så frågade de om hon ville ha helt eller halvt glas, det tyckte mamma var så otroligt märkligt att det drog ner hela hennes intryck av restaurangen (så antagligen hade de tagit bort det konceptet?)

Och så sist ut, desserten: ricottasorbet med kaksmulor och créme patissière (vaniljkräm?). Perfekt avslut på middagen och så den lilla detaljen som gjorde mig glad var såklart de fina besticken som efterrätten serverades med. Ser ut som de gamla silverbesticken jag fått ärva från farmor.

Så skålade vi för ett bra år och en fantastisk dag. Tack för julklappen Mumin, du är aaaaaamazing.