Tog med mig mamma och åkte in till stan för att träffa min bror! Brother bear min. Han är så cool, kör sitt race och gör det så himla bra. Jobbar som översättare och konsult för diverse företag, föreläser vid tillfällen och gör mest bara sådant han trivs med. Han har bland annat föreläst om livet i rullstol och fick toppbetyg. Han är en grym talare och även debattör. Han inspirerar faktiskt mig till att göra sådant som är kul snarare än sådant som “alla andra gör” eller som man “borde göra”.
Vi pratade lite om min framtid och jag tänker mest så det knakar på vilket håll jag borde styra kosan nu när jag förmodligen snart är klar i München. Det finns en känsla i mig som vet vad jag skulle vilja göra, känslan är där, men idén är inte helt konkret. Jag vet dock att det kommer lösa sig, den tron sitter jag alltid med.
Nuuuu är jag på tåget och gråter lyckotårar över att jag snart får kasta mig över mina bästisar!!!
Passerar precis Vårgårda, och tänker när vi passerar landskapen att Sverige, det är bra vackert ändå!
2 svar
Åh, blir helt varm i kroppen av att läsa det här! Familj är det bästa som finns:)
Visst är det :-)