Tiden mellan mina besök i Gällivare blir allt längre och vistelserna blir allt kortare. Det känns naturligt och skönt. Jag skulle vilja ta min södervänner och N hit, jag skulle vilja visa dem hur vackert det kan vara och typ “här är raggen, här kör unga människor bil om kvällarna som en social sysselsättning”.
Här är caféet Alla Tiders där min gamle vän Miranda jobbar. Mycket god mat och fika!
Lisa och Miranda. De var de första jag mötte och jag satt med tappad haka när jag lyssnade på deras galna upptåg. Känslan av att ha varit i Indien för länge. Det känns så himla tydligt, kontrasten, hur frispråkiga vi är här inom “vissa ämnen”.
Elin och Rebecca. Vi tre höll ihop på dagis. Är det inte ganska vackert att vi fortfarande hänger? I morgon ska vi gå och se en basketmatch mellan Luleå och Uppsala.
Och mormor besökte jag igår kväll! Fick renkött och blodkorv. Samt kladdkaka med hjortron och bär till efterrätt. Mormor bor så mysigt i Tjautjas, som en liten fjällby. Och med en björn på golvet.
I övrigt tar jag det lugnt här hemma. Njuter av lugnet och god mat, sovmorgnar och gott sällskap. Och saknar, det gör jag också.
/Jennifer, som i samma stund som hon skriver klart det här kände hur huset skakade som om hela Malmberget ramlade ner i gruvan…
Ett svar
Ja kände du också dunset :-o Det var en sättning i berget :-o. Har en ny kollega från Boden, hon hyr en lägenhet i Malmberget. Varje natt ca 00.10 har hon hört en smäll men trott att det är grannen under henne som ramlar ur sängen. Nu vet hon att det är bara LKAB som spränger i gruvan :-)