dessa bitterljuva känslor

Att åka hem till Sverige i december kommer vara en härlig känsla. Jag kommer ha med mig så många minnen och erfarenheter, jag kommer komma hem som en lite annorlunda människa och det kommer bli underbart att träffa alla nära och kära!

Men att lämna ett helt otroligt land och att skiljas ifrån så många fina människor, hur gör man egentligen det? Ja rent konkret så kramas man väl massor, säger att vi hörs snart igen, jag kommer och hälsar på dig i Schweiz och Mexico och Norge och Danmark det är ju nära, jag har alltid velat besöka Florida så vi ses nog snart igen, och vi ses ju i Göteborg och kom och hälsa på mig i Sverige! Så kramas man lite till och säger ha det så bra nu. Och så tittar man sig omkring i Auckland för en sista gång på obestämd tid. Torkar de tårar som sakta rullar ner för kinderna. Minns hur man kom hit för fem månader sedan, kiwin jag nästan blev kär i, alla resor vi gjort och hur fina de 5 månaderna som just passerat faktiskt var. Hejdå Auckland, hejdå Nya Zeeland. Vi ses snart igen.

Ungefär precis så är det, sista dagarna här. 
Så ska jag se Australien också, göra en resa med mig själv och se ännu ett nytt land.

Och det känns faktiskt väldigt bra. Jag är redo för det, redo för ett nytt äventyr.