Dag 2: vägen till Sarajevo

Inte visste jag när vi skulle ta oss norrut i det här landet, att vägen skulle vara bland de vackraste vägar jag åkt längs. Att Bosnien-Hercegovina skulle vara så vackert, det kan jag inte minnas att jag skulle ha hört. Men det är det.

Längs med vägen står det små fruktstånd överallt och säljer färsk frukt, fikon, grönsaker. Mostar hade sina berg men nu kommer vi in i ett ännu bergigare landskap och vi förstår varför vägen följer floden. Vi kör som i en dal.

Vi passar på att köpa sånt man inte hittar hemma på en bensinstation. Alltid lika spännande.

Tips är också att stanna vid någon av restaurangerna längs första halvan av vägen Mostar-Sarajevo. De har vacker utsikt över floden Neretva och bergen.

Vi lämnar Mostar vid 10 och tre timmar senare parkerar vi vid Villa Bejturan, vårt hotell, i Sarajevo. Den faktiskt körtiden är egentligen 2 timmar, men det tar lite extra tid med de stopp vi gör och den sista kringelkrokiga biten på supersmala gator innan vi når fram till hotellet. Vi bor på höjden, några hundra meters uppförsbacke från gamla stan. Och det kan jag verkligen rekommendera.

Sarajevo då, hur är det? Vi har bara en natt här och känslan är egentligen: här vill vi stanna längre. Vårt hotell är fräscht och ligger i ett lugnare område. Och i stan finns massor att upptäcka.

Sjukt god baklava hör till när man är här.

Jag skulle vilja ha mer tid att gå igenom alla museum och fördjupa mig mer i historian. Det är svårt att förstå vad det här landet har varit med om. Alltifrån hur första världskriget delvis hade sin början här, i Sarajevo. Till det krig som upplöste det forna Jugoslavien på 90-talet, och det hemska folkmord som skedde i Srebrenica här i närheten.

Utsikten från hotellrummet på Villa Bejturan.

Kanske blir det ett återbesök hit någon gång? Det är förresten massor av turister här, från alla möjliga länder, men vi tycker oss inte se särskilt många nordbor. De håller sig kanske ännu längs med Kroatiens kust?

Nu ska vi vidare till nästa land.