camping style a la Fraser

Jag har skriv-abstinens precis så som jag brukar få när jag är utan för mycket fritid och utan dator… Men jag har bara min iphone att skriva på just nu och det är lite frustrerande då det går långsammare än med datorn. Dessutom så varje gång jag har tid att skriva så har jag alldeles för trött. Hur som helst, borde skriva några ord om fantastiska Fraser (dels för att dela med mig o dels för att kunna gå tillbaka o läsa härliga minnen). Vet dock inte vart jag ska börja?

Det var sand. Sand överallt. En av sjöarna vi badade i var en sjö som låg ganska högt ovanför havsnivån, på sand. Tydligen väldigt speciellt. Och vi promenerade genom världens äldsta och största regnskog som växer i sand! Vi körde längs stranden som aldrig tog slut, och på skogsstigar som var så guppiga att det skreks och tjoades i baksätet. Sen så sov vi i tält på en camping ägd av aborginerna. Det var som att sova direkt på marken, hårt och endast med en hoddie som kudde. Men en upplevelse. Vi var 120 backpackers på denna camping, så på kvällen lagade vi mat, drack goon(billigt vin på 4 liters boxar haha) och för en del festades det till tidiga morgonen.

Klockan sju var det uppstigning och lika bra det för jag hade nog inte kunnat sova längre i det kvava tältet och på det hårda underlaget. Jag delade tält med Danielle, trevlig brittisk tjej som även agerade min “dingo buddy“. Det fanns nämligen massor av dingos på ön, de är lite som hundar och är väldigt sugna på mat så de kan bli lite aggressiva. Men jag såg inte en enda och inga andra läskiga djur heller – eller ja inga ormar. Såg spindlar såklart och hajar och sköldpaddor i havet (det var ballt). Havsdjuren såg vi när vi klättrade upp på en klippa med otroligt fin utsikt, det var skyltar att man inte fick gå ända ut på klipporna men hur skulle vi kunna låta bli? När jag tittade över kanten och såg hur berget störtade ner i havet tänkte jag “om mina föräldrar skulle se mig nu…”

Det var så mysigt att vara en stor grupp som körde omkring på ön, utforskade och upptäckte, campade och lagade mat ihop. Jag hängde mest med min dingo buddy + två norrlänningar faktiskt. Ett par från Happaranda som var sjukt roliga! Skrattade så jag trodde jag skulle dö. Det kändes hemtrevligt att få höra norrländska också!

Sista dagen (efter två nätter) vandrade vi genom skogen i 40 minuter för att komma fram till en fantastisk liten gömd sjö. Lake Wabby. Som inleds av en enorm sanddyn som sedan slutar ned mot sjön. Och efter den promenaden var ett dopp på sin plats och lite avslappning i sanden innan vi fick promenera samma väg tillbaka. 40 minuter i minst 30 graders värme och gåendes i sand! En kille hade en gång dykt ner i sjön, slagit i huvudet, gått hela vägen tillbaka för att efter ambulansen hämtat honom upptäcka att han brutit tre kotor i ryggen!! En av alla ruggiga historier som vår guide fått uppleva… Mer om vår guide senare, han var allt en inspirerande snubbe han!

Och dessa ord får räcka om Fraser-äventyret. Får ni chansen, åk till aussie och åk till Fraser. Jag är fortfarande, ett dygn senare, helt tagen av upplevelserna :)