Bye bye Balkan

Vilka veckor det har varit dessa två. Det är vad jag tänker när vi lyfter över staden med de orangea taken. Det turkosa havet.

Ett land, en region, som är lite kaosig och ostrukturerad men väldigt vänlig. Bilar som kör snabbt genom smala gränder. Honung som säljs vid vägkanten. Turismen som vuxit ur Splits flygplats. Den enorma mängden av turister som rör sig under högsäsong till diverse drömmiga platser får mig alltid att fundera Själv undviker jag det helst. Förstår inte riktigt hur man faktiskt kan njuta av att trängas i massorna? Eller kanske tänker inte andra på det så som jag gör det? Eller så gör det också det men ingen tänkte på det när de planerade sin resa?

Ska hur som helst berätta mer om de guldkorn vi besökt i Balkan, där vi inte behövde trängas. När jag börjat gå igenom de nästa 3000 bilderna jag har tagit. Jag har försökt begränsa mig. Finns inget så tidskrävande som att gå igenom tusentals raw-bilder.

Jag vill också sammanfatta vår Balkan-roadtrip på något vis. Visa hela rutten vi körde, hur vi bodde, vad vi gillade mest osv. Nu med facit i hand.

Redo för hemresa. Med en tygpåsen i handen, den tygpåse som är gjord av kommunhuset i Gällivares gamla gardiner. Den var jättebra tills den blev blöt och gjorde alla mina vita kläder röda…. :))) Galltvål ♥ 

Vi väntade på bussen, supervarma efter att ha släpat oss själva och bagaget nedför flera hundrameters nedförsbacke. Glass kändes som ett bra val när vi såg den lilla kiosken och hade några minuter tillgodo. + slitet nagellack så som det blir i sol och saltvatten efter en vecka.

Stod här i skuggan, i lilla byn Stomorska på ön Solta. 

Vår resa har varit så bra. Magiskt bra. Vi är supernöjda. Lite redo att åka hem, även om jag egentligen hade kunnat flytta in permanent i det där huset på ön med mina vänner. Morgonpromenader, långa frukostar, hopp från klippor ner i havet, eftermiddagsträning, vin och skratt. What else does a human need?

Tills vi möts igen, Balkan.