Bästa vänner.

Icke att förglömma, att sakna någon är väldigt, väldigt fint. Helt briljant faktiskt.

Och visst har hon rätt, min Frost. Är så glad att jag har henne att sakna varje dag. Optimalt skulle förstås vara att få träffa henne, helst varje dag – men jag saknar henne hellre än att inte ha henne alls! Det betyder så mycket ha någon där, fast än vi inte pratar så ofta utan mest när vi ses.

Den här andra Emma-bönan, Hjalmar, får jag träffa till helgen! Det ska bli galet fint. Hon ska få visa mig sina favorithörn av Stockholm då tänkte jag. Jag ska trötta ut hennes öron med så sjukt mycket tjejsnack att hon kommer behövas plåstras om efteråt!
Här är de bägge två. Vår vänskapskärleks-middag i Jönköping förra våren.
Och en av våra sista utekvällar där. På Hjalmars balkong stod vi och sjöng och skrattade innan vi gick ut i natten.

Fina är de, mina Emmor!