Det kommer att bli bra

Är det inte lustigt att när det utifrån ser ut att gå som bäst (kanske?), så känns det väldigt annorlunda på insidan?

Jag har blivit intervjuad hos Svenska nomader, i podden Marknadscoacherna och idag släpps avsnittet av podden Lev! som min vän Amanda uppe i Gällivare gör och jag blev intervjuad av i påskas. Jag blev nyligen både en av finalisterna i Momondos award för resebloggare och listad som en av 30 inspiratör-bloggar för entreprenörer.

Varje dag är en strävan efter att prestera, och ingenting känns någonting. Så känns det ibland. Så känns det ibland när man sitter med bokföring och omysig ångest. Och tusen saker man vill göra. Tusen områden där man vill prestera.

Just nu försöker jag bara upprepa till mig själv. Det kommer att bli bra. Kanske skriver jag det här för att påminna mig själv om att 1. det kommer att bli bra 2. minns detta när det går bra och 3. kom ihåg vad som betyder något. Och såklart skriver jag detta för att jag inte vill förmedla en bild av att allting är toppen perfekt underbart när det faktiskt inte är det. Bakom varje yta finns en verklighet, alltid. Samtidigt som det känns naket att visa sig svag, och patetiskt att överhuvudtaget klaga.

Utmärkelser, intervjuer, uppmärksamhet. Till och med (eller kanske framför allt) prestationer. Det betyder väldigt lite. Det ger inte ens någon inkomst. Och trots allt detta kan det alltså kännas som att trampa vatten i motvind.

Men det kommer att bli bra.



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.


13 kommentarer
  1. Tycker det är bra att du vågar använda din blogg som en plattform där du också påminner dig själv om att må bra och inte alltid prestera och inte alltid tipsar till oss läsare om hur man jobbar etc (älskar det alltså, ta det inte fel). Det är så viktigt att faktiskt kunna vara true to yourself med en sådan här plattform som du ändå jobbar heltid med :) <3 Kämpa kämpa! Läste just på Lindas blogg (lalinda.se) om att koncentrera sig endast på 3 saker om det blir jobbigt med många uppgifter samtidigt, kanske nåt som skulle passa dig?

    1. Förlåt för att det tog mig lite tid att svara här. Väldigt fina ord Jemina <3 Det är absolut en sån plats jag vill att bloggen ska vara - true to oneself har du verkligen en poäng i. Och kanske har jag glömt bort det lite på senaste. Tack för peppen!

      Bra tips från Linda - har haft med mig det i veckan!
      Kram

  2. Viktigt att minnas. Och visst är det samma känsla många som pluggar tampas med. Man stannar inte upp och firar framgångarna, man vill bara framåt och oroar sig ständigt för att inte kunna toppa sin senaste framgång.

    Det är hemskt egentligen hur 90-talister och 00-are lider psykiskt numera. Att välmåendet bara sjunker.

    Alltså… du har ju troligtvis en tillfällig dipp, men tankarna ledde ändå till prestationsångesten. Till Aviciis död nyligen. Till mina elever som gråtit i veckan över ett gäng nationella prov. Till lärare som tröstar ”det är bara ett prov”. Och blickarna från (oss) alla med prestationsångest. De (vi) som förstår hur det är att leva utan att någonsin bli nöjd.

    sen är det så fantastiskt viktigt med dem som visar att inte varje dag är fantastisk. Att alla har upp och nedgångar. Och att man måste försöka ta sitt välmående på allvar.

    1. Yes, väldigt mycket så! Alltid något nytt i sikte. Egentligen tror jag mycket mer på en lugnare livsstil och ett mer slow sätt att leva.

      Och åh, ja. Den där tonårsångesten, minns den absolut.

      TACK Johanna för omtanken. Det känns fint att få sån respons på ett sånt här inlägg <3

    1. Vad fint sagt! Och det gör vi nog kanske alla ändå? Kan man påminna sig själv om :)

  3. Jennifer,
    1. Det är inte svagt att vara en människa med djup och insida. Det är mänskligt och sunt.
    2. Det är starkt att visa upp fler bilder av sig själv än när allt flyter på
    3. Jag ser ingen klagan i ditt inlägg alls. Du berättar bara om ännu ett perspektiv av dig själv.
    KRAM

    1. Åh men Linda,
      Tack
      TACK
      TACK! Det var väldigt skönt faktiskt att få de orden. Kanske dumt att förminska sig själv och sina känslor så.

      Gillade verkligen ditt inlägg hos InoS <3

  4. Så där är det nog ofta för den som startar upp eget, tror det är viktigt att fundera på vad som kan bli ens bread-and-butter, dvs den regelbundna inkomsten, tex ett par återkommande kunder man jobbar mot, eller kanske kontraktjobb/deltidsjobb på sitt gamla företag någon dag i veckan. Och så vara villig att ändra allteftersom nya möjligheter uppstår eller kanske nya intressen. Tyckte Ann Friedmans föreläsning på Youtube (i Dk) var intressant, nu är hon ju frilansskribent så inte riktigt samma, men hon pratar om precis var hon fick sina inkomster ifrån och visade upp siffrorna dessutom. Läste om en som startade eget för ett par år sedan som fick rådet att ”ge det tre år”, dvs sätt en tidsplan på hur länge hon skulle försöka. Tror hon hade en buffer för den tiden, eller kanske en förstående partner. Hon gjorde e-kurser, men skrev att hon underskattade den enorma tid det tar att svara på alla kundernas frågor, intressant eller hur? Verkar inte som om det finns någon magisk formel, inte lätt att liksom ha 3 jobb(+) i ett, att göra jobbet, leda företaget och skaffa jobb, och så all marknadsföring osv på social media… Hang in there!

    1. Oh, blev himla nyfiken på YouTube-föreläsningen, jag ska kolla på den. Låter som att den kan vara lärorik. Jag började förresten så att jag gick ner i tid på min tidigare anställning, innan jag tillsist (efter nästan ett år) sa upp mig. Det var ett bra sätt!

      Tror också du har rätt i att det kan vara bra/tryggt/hälsosamt att ha några återkommande kunder eller uppdrag :) Jag jobbar på det! Och på att hitta den magiska formeln, hehe.

      Tack för peppen Anna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *