A road less traveled – omgivningens reaktioner på mitt företagande

Jag hör orden eka i mitt huvud, från alla möjliga olika sammanhang. De som tagit sig någonstans, följt vägen mot drömmen, ofta mot strömmen, som blivit framgångsrika (vem som nu har den exakta definitionen för det). Vad många har gemensamt är att de varit omgivna av personer som stöttat deras beslut, som trott på dem, som funnits där. Personer som hejat när det varit tungt och sprungit med under framgångarna.

Men att stötta någon och tro på någons dröm, det handlar inte bara om att stå där och le och säga ”kör på – du fixar det!” Jag insåg nyligen att ett stöd kan vara så mycket mer än ett peppande och ganska platt inspirationscitat (även om jag är en sån simpel person som går igång på inspirational quotes också). Att vara ett stöd kan också vara att utmana. För ingen blir stark av en PT som säger ”bra jobbat, tack för idag” efter första setet. Och om du ska ge dig ut på osäkra vägar behöver du skinn på näsan.

Mamma frågar om min sjukpenninggrundande inkomst. Pappa säger att jag inte får glömma pensionen. T frågar om jag har en businessplan? Och samhället tittar snett på mig precis som de coola tjejerna i högstadiet gjorde, medan jag plockade hem MVG efter MVG. Och jag, jag tänker inte så himla mycket, oroar mig inte och undrar varför alla ska envisas med alla dessa jävla hinder på vägen?

Kanske för att jag kommer från en förhållandevis trygg bakgrund, kanske för att jag tänker att det värsta som kan hända är inte att jag misslyckas – utan att jag aldrig försökte. Jag känner en tacksamhet för livet från botten av mitt hjärta, och jag vill ta vara på det här och nu, och leva varenda sekund av det. Kanske är det därför jag vågar, kanske är det därför jag inte oroar mig så mycket. Och kanske är det därför alla andras frågor och tvekande gör mig förbannad och kanske lite besviken. Tills jag inser och förstår, hur värdefulla de faktiskt är.

Jag behöver peppen (och alla ord från er och vänner och bekanta här ute på internet betyder så mycket), men jag uppskattar också allt det där som utmanar mig. Och jag inser ju att det tar tid för ens omgivning att vänja sig vid det faktum att någon väljer a road less traveled när man har en trygg anställning med bra lön och egentligen inte borde ha något att klaga på. Jag själv har ju funderat över detta både en och två och tretusen gånger.

”If you can stay positive in a negative situation, you win.”




Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



26 kommentarer
  1. Kan bara hålla med. Faktum är att många gånger lyckas man för att man vill överbevisa någon som sa att det var omöjligt… Eller så blir man uppmärksam på något man behöver planera för. Så ja, gnäll kan vara tärande, men också konstruktivt. I lagom doser bara… ????

    1. Det är sant det du säger, lagom är nog bra – balans liksom, det gillar jag när det kommer till det mesta i livet :) Tack Lotta!

  2. Jag tycker du är sjukt grym som vågar! Kör på, du har ju din utbildning och erfarenheter från att provat eget att falla tillbaka på om det inte går enl. plan. Vad är det värsta som kan hända?!

    1. Ja, något att falla tillbaka på, att man har det kan vara bra att påminna sig själv om! Tack Pernilla :*

  3. Jag antar att de flesta som känner mig har slutat ställa oroliga frågor för att de lärt sig att det oftast löser sig, hehe. Men visst behövs också de som drar en ner på jorden och ställer de där jobbiga frågorna – så länge de också peppar och hejar. Att ha någon som bara ifrågasätter allt är så otroligt tungt när en försöker skapa något eget och något nytt.

  4. Det är klart att du ska köra!!! Jag tror stenhårt på dig. Man kanske inte alltid lyckas direkt och vägen kan vara snirklig, men till slut hittar man ju fram. Om man kämpar och är envis förstås ;) Sedan brukar jag tänka såhär: vad är det värsta som kan hända? Ja, att du får ta ett annat jobb ett tag. Och kanske komma tillbaka senare i så fall. I värsta fall alltså. Så värre än så blir det ju inte …! Det man ångrar i livet är det man INTE gör. Och tänk vad mycket du kommer lära dig på vägen! Helt rätt, bara att köra! Heja, heja!

    1. Vad snäll du är!! Och så bra poäng att vägen kan vara snirklig, värt att tänka på under vägens gång :) Du har rätt, värre än så är det inte – och ni har ju också vågat satsa, flera gånger. Tusen tack för all pepp! Kram

  5. Den där pensionen ja, vi får väl odla morötter tillsammans du och jag Jennifer, så att vi överlever när alla andra sitter där med sina feta pensioner… Hahaha!

    1. Hahaha – Annika, med idéer som denna kommer du inte behöva oroa dig. Jag är lätt på en morotsfarm! Jag ser framför mig hur vi lägger upp instastories ute på fälten, gråhåriga med runda kinder och väldigt gulliga.

  6. Dels gör du ju helt rätt, men jag tänker att det finns en grej du inte bör glömma; du är faktiskt inte så gammal än. Det innebär ÄNNU mer ”passa på”. Det är knepigare sedan när man är fast i en massa måsten. Jag hade knappt pluggat klart när jag var så gammal som du är. :) (inte börjat pensionsspara heller – fick inte ens rådet att göra det så tidigt pga skulle hinna sen – man behöver pengar till mycket vid en viss punkt och den var inte än men behövdes spara till). Så lugnt. Livet blir fint, och du gör det du kan nu för att fånga det. Det är så rätt.

    1. Tänk att just den meningen har gått från att uppfattas som nedvärderande till att vara min typ favoritmening i världen ”du är inte så gammal än”. Tack för påminnelsen Lisa – det har du ju faktiskt rätt i. Jag brukar försöka dra det kortet när pappa påminner om pension och så… ;)
      Kram!

  7. Du skriver så bra! Fantastiskt inlägg!
    Jag brukar också tänka- vad är det värsta som kan hända? Att du testar, har kul ett tag och kanske behöver ta en deltidsanställning, det är inte så illa.

    1. Tack Emilia, vad fin du är! Precis – jag har alltid varit öppen för olika typer av jobb också så en deltidsanställning om det behövs i framtiden igen hoppas jag kommer vara mer än okej. Just nu håller jag trots allt fast vid min 40% anställning :)

  8. Egna aktiva val. Det är ett mantra för mig. Att jag måste göra det som är rätt inom mig. Oavsett vad andra tycker o tänker. Go girl!

    1. Det är tufft, kanske särskilt när man är 25 och halvt vilsen i världen ;) Men jag försöker, det är en bra filosofi! Tack Anna!

      1. Så klart inte lätt. Och ibland går det inte alls. Men jag hoppas du ändå kan hitta din väg. För ingen annan väg är rätt för dig. Och ibland går man fel, men då tar man konsekvenserna av det (för det var ett eget val) och hittar en ny väg. Jag är tant (+50) så har gått fel många gånger. Det hör till! Lycka till!

  9. Jag har redan sagt det en gång men jag säger det igen: Det är väl klart du ska köra på det här. SGI kan man leva utan. Det gör jag och min familj har överlevt så här långt i alla fall. Pension, ja jag ligger ju närmare och borde kanske börja oroa mig men äsch, även det löser sig. Jag får väl flytta hem till min syster så får hon ta hand om mig.

    Nä, skämt åsido. Följ drömmen för oavsett vad som händer så kommer den leda dig till en lycklig plats.

    1. Tack så mycket Dorotea <3 Det betyder mycket :) Och jag får väl flytta hem till min mamma, eller pappa, eller bror, eller moster - eller någon annan snäll själ ;)

  10. Folk har alltid åsikter i alla val man gör i livet. Det gäller att sålla. Jag tror att man ska lyssna på ett par få personer som man vet har koll på det de säger och sedan lyssna på dem men ändå alltid gå efter sin egen magkänsla. Så ska jag göra nu framöver för jag blir tokig ibland på att lyssna på andras råd som inte alls känns relevanta för det jag vill och vad som är viktigt för mitt liv.

    Just det där med pensionen har jag börjat fundera på faktiskt men så är jag också några år äldre än du. Jag har inte jobbat i Sverige på 9 år och lär inte kunna få någon pension från den tid jag jobbade i Frankrike. Så det jag har är 1,5 års pension från Danmark och det räcker inte så långt. Det är inte så kul att sitta där som pensionär med en månadsinkomst på typ 10 000 brut. Men du är ju 25 år (eller fyllde du 26 år sist? Minne som en guldfisk..) och har vad jag förstått ändå jobbat ihop lite pension i ett par år? Kör på bara. Du kanske misslyckas, men vad är det som säger att du inte kommer lyckas och så småningom driva ett framgångsrikt eget företag? Ge det tid och var selektiv i vem du lyssnar på.

    1. Kloka ord Christine! Kan känna igen mig i det där. Och jag har nog också blivit bra på att inte gå och söka råd hos personer som kommer ge mig något helt annat baserat på sina egna livserfarenheter och sina egna tankar och värderingar.

      Det med utlandsjobb är knepet. Där har pappa också varit och höjt ett finger, tänk nu på pensionen när du jobbar utomlands. Här i Finland tror jag att jag har tjänat in någon form av pension. Men sen säger de ju att man bör pensionsspara själv i alla fall. Eller typ förlita sig på sina fonder ;) Och ja, jag fyllde precis 25, så kan skjuta på det något år till tänker jag… Hehe

      Och tack så mycket för dina ord och din kommentar <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *