Sisterhood of the World Bloggers.

I december förra året träffade jag en brittisk väldigt inspirerande resebloggare på båten från Stockholm till Åbo. Vi följer varandra på nätet och messar lite sporadiskt. Jag hoppas på att få träffa Rachel snart igen eftersom hon råkar ha en förkärlek till Finland. Häromdagen nominerade hon mig till Sisterhood of the World BloggersEn utmärkelse som sprider sig bland kvinnliga resebloggare runt om i världen – vackert!

sisterhood-of-the-world-bloggers

 

Här är Rachels frågor som jag fått äran att svara på. Eftersom hon bloggar på engelska (uppenbarligen) så låter jag frågorna stå i engelska och således även mina svar.

Rachel’s 10 questions about blogging and traveling

1. What was your very first blog post about?

Since 9 years of blogging I have actually every now and then looked back to my very first blog post. I was 14, lived in the winter wonderland Gällivare and my lovely cousins from Göteborg had just been visiting for easter. I published a blog about that and later the same day updated the same blog post only to say I had followed them to the train to say goodbye. I used blogspot and the text in that post had 5 different colours all together… :-)

first blog post ever

This is the photo from my very first blog post in 2006. My little cousin and me.

2. Have you ever visited somewhere because of a book? Where and what book?

Frankly, I haven’t. Maybe I will, one day.

3. Has blogging changed the way you see the world?

I suppose we all have different views on the world and blogging has probably influenced the way I look at it – since I have been doing it for such a long time.

4. Name one food that you found on your travels that you can’t get back home but you crave!

Sometimes I crave pretzels with butter when you’re on the go. In Munich they were literally everywhere. Here in Finland you’re lucky if you find a pretzel, but then you would anyways have to bring it home and cut it in half and put butter on it.

Surprising answer? You might have thought I would’ve answered something exotic from either New Zealand or India… But no. I’m sure though I have more on my list, I just can’t think of anything right now. Probably some kind of drink…

pretzel

5. Have you ever fallen so much in love with a place you never wanted to leave, you could see yourself living there?

Yes yes yes. New Zealand will always be the answer to this question.

6. Name one non-obvious item that you can’t travel without.

My iphone. Seriously, all the photos go there, I can write down thoughts, ideas, sentences and blog posts whenever I want to. It’s an essential part of my traveling.

7. Planes, trains, boats or automobiles? What’s your ultimate favourite way to travel the world?

I like the freedom of having a car and go on a roadtrip. I definitely wanna try out the train thing since I haven’t done much of that. And I must say, flying happen to be really convenient even though it’s not harmless.

8. Share a treasured souvenir from your adventures.

I don’t really do souvenirs. Sometimes I happen to buy something because it’s so beautiful or cute or handy. I have this one small handbag in leather from a second hand store in New Zealand – and I love the fact that it’s made in New Zealand and have an unknown story in the same country. Oh and another thing I have from there is my lovely elephant ring Karl. I found him at a market on campus and named him after a guru we met (he guided me through my first ever meditation, it was pretty awesome).

Here he is, my huge elephant Karl. I have never received so many compliments for anything as this ring I’m pretty sure.

elefant ring

The necklace would also have been a beautiful souvenir, I bought it in San Diego and similar ones with different quotes to my best friends. But I lost it somewhere along the road and it still makes me sad when I think about it. Still hoping it will somehow show up one day… 

9. Have you ever worked on your travels? Were they good or bad experiences?

Well, sometimes I count my ”living abroad” experiences as traveling – and then, yes I have worked. I’ve mostly combined my traveling with either studying or working/doing internships. They were definitely good experiences. I love to live a while in a country and not just be the typical tourist. I love to get a deeper feeling and understanding of the country and the city.

10. Christmas: at home or away?

Since I no longer have an obvious home I would say away. There are no traditions I feel must be done every christmas, I’ve had to let go of all of that. And for this christmas I wonder what to do, how do I split myself in three? As recent as yesterday I asked my boyfriend, where should we travel for christmas? We might end up in south of Spain, or somewhere far away in Asia. *dreaming*

Likasinnade globetrotters.

En dag innan jag åkte till London slog det mig att en gammal vän från de tidiga tonåren i Gällivare just nu bor i London! Så vi möttes upp och tog ett par drinkar på en rätt nice bar. Och alltså, vi hade den kanske bästa konversationen jag haft på länge!

Här är hon, Tilda, som precis som jag lämnat hemstaden för världen som väntar där ute. Så himla snygg också.

   

När hon beskrev situationen och allt som hon kände så hade det kunnat vara jag som pratade. Och det kändes så jäkla skönt med någon som fattar precis hur det känns. Hur lite allt man gjort egentligen betyder, hur man romantiserar det förflutna, hur man egentligen inte har något ”hemma”. Hur fantastiskt bortskämd man är mitt i allt det här. 

     

Det var helt enkelt himla skönt att prata om! Och jag tycker Tilda är så cool, jobbar på ett fancy café och drömmer om Australien. Hon kommer garanterat ta sig till Australien igen om inte ödet har andra spännande planer… :-)

Min andra dag i London träffade jag Emma, en bloggläsare som är svensk men bosatt i London sen ett par år tillbaka. Också så inspirerande, en svensk som känt att Sverige inte är riktigt hemma och provat på olika länder under de senaste fem åren!

Vi gick runt i kvarter som var tomt på turister och mer av real londoners! Åt på en mexikansk restaurang som serverade sjukt god mat! Sashimi-tacos – en sådan fantastisk idé!

  
Och mojito såklart. Min favorit-drink. 

Det är så kul med dessa möten. Tilda som jag sprang på senast vintern 2012 i Australien – och nu så träffas vi i London! Och bloggläsaren Emma som hörde av sig och ville ses. Dessa möten ger mig galet mycket energi!

En foreigner i sitt hemland.

God morgon. 

Man glömmer så lätt allt det där häftiga man upplevt. Sitter fast i ett Sverige med ett heltidsjobb (som förvisso är högst temporärt) och drömmer om äventyr. Och skulle jag vara någon annanstans just nu så skulle jag be till gudarna om att få just det som finns här runt omkring mig. Halva familjen inom räckhåll, en amazing boyfriend, ett jobb som jag faktiskt gillar massvis, vänner som finns där. Det handlar så sällan om vad vi faktiskt har, det handlar alltid om vad vi känner, vad vi tänker. Kanske finns det en plats där jag kommer känna mig 100% hemma, men vi har pratat om det förut, och jag tvivlar. 

  

När jag var 19 åkte jag till Kanada. På skakiga ben bodde jag fyra månader i samma rum som en bästa vän. Sa jag måste testa det innan jag fyller tjugo och skapade minnen som ska finnas forever. Pratade med kanadensiska män på knackig engelska, åkte på weekends och svor över regnet som aldrig gav sig. Besökte Seattle, San Diego, Kuba och längtade aldrig hem.

Två månader därpå hoppade jag på mitt livs längsta flight. Omkring 40 timmar, till mitt drömmigaste land på jorden. (Nya Zeeland såklart, vad annars?) Jag klev av flygbussen vid campus mitt inne i Auckland och benen var inte lika skakiga längre. Kysste en dansk, blev förälskad i en kiwi. Hade fantastiska vänner runt mig tjugofyra timmar om dygnet. Hostade i två månader, festade fyra dagar i veckan. Pluggade alldeles lagom mycket. Och hade jämt en ny resa runt i det lilla landet inplanerad. 

Sen var jag ett halvår hemma i Sverige och svaret var nästan läskigt enkelt när mailet dök upp i min inkorg om jag vill komma till Indien och jobba? Och så började mitt livs galnaste äventyr.

Indien tog på krafterna och att komma till Tyskland kändes som att komma hem. I ungefär ett dygn. Sen fick jag lära mig att Centraleuropa inte är Sverige men trots det är det den plats där jag kan tänka mig att bo för en längre tid.

Finland var nästan som hemma. Men vintern i Norden är en mardröm och gör nog egentligen inte gott för någon. Trots det är det en av mina finaste tider i livet. 

Vilka historier kommer jag skriva om ett år eller två? Det är sådant jag kan fundera på, en onsdagmorgon när det precis har blivit juli. Allting började med att jag som artonåring lämnade staden jag vuxit upp i, de tror fortfarande att man kommer tillbaka sen, men jag känner mig knappt hemma i Sverige så hur skulle jag kunna känna mig hemma där?