surrealistiskt

Igår somnade jag i en beach fale (en liten hytta gjord av trä, utan väggar i princip), under ett myggnät på en tunn madrass. I kväll ligger jag i min säng, i mitt studentrum i Auckland igen. Idag åkte jag buss en sista gång med samoan-människor, i värmen, där folk satt i varandras knän för att få plats. I morgon skriver jag en tenta i strategic brand management här i Auckland. Kanske borde jag ha pluggat mer, kanske kan jag mer än jag anar. Det spelar inte så stor roll. Jag mår bra, jag har ett bra liv och min framtid ser fantastisk ut. Jag har så många fina och underbara vänner, en familj som är värd guld och det är det enda som verkligen betyder något. Lite som i den här storyn…Okej, snacka om att rättfärdiga sitt dåliga pluggande, men när man tänker på det så är det ju faktiskt sant!

Och jag tror inte vi kan vara för tacksamma. Vi kan aldrig visa för mycket tacksamhet. Jag tror det är viktigt att tala om för varandra hur mycket man uppskattar någon annans närvaro, om än inte fysiskt så åtminstone psykiskt. Även om man kanske inte talar om det för varandra alltid, så tänk och känn åtminstone tacksamheten; det är det bästa och finaste vi kan känna!

Well, well. Nu är det läggdags! Tenta i morgon som sagt. Två stycken på onsdag. Sen är det Halloween-partaj, mumford&sons, sista helgen med gänget och sen en vecka med fix, en tenta och massa, massa hejdå-kramar!