Vi har haft många äventyr jag och pappsen. De som toppar listan är resan på Island för många år sedan tillsammans med två alp-turer under förra året.
Min pappa kartläsarn! Som älskar att bestiga berg och blicka ut över vidderna på höga höjder.
Men trots det är mycket höjdrädd, som på denna hängbro i vackra Alp-landskap.
Männen i mitt liv, som man brukar säga.
I helgen hade jag önskat att jag kunde vara uppe i Gällivare och fira min käre far. Världens bästa sådan! Jösses alltså, vad vore jag utan honom? Ni som är döttrar och har pappor vet att det inte alltid är en enkel ekvation. Många bråk blir det. Men kärleken väger alltid över. Från de buffaloskor jag aldrig fick som barn till de delade åsikter vi kan ha om saker och ting idag. Det är bara så det är.
Det som värmer mitt hjärta mest idag är den kärlek som sprider sig när en pappa fyller 60. Hur han ringer mig och berättar att mormor var med på kalaset. Och att mamma ringer och lämnar honom en grattishälsning. Det om det något värmer ett skilsomässobarns hjärta. Skilsmässor är sällan enkla procedurer, varken för mammor, pappor, nästan vuxna barn eller far- och mormödrar. Men det är vackert när såren läker och tiden suddar ut det som varit jobbigt.
Och dig pappa, du kloke hurtige gamle (nej inte så särskilt) man, dig firar vi nästa gång vi besöker Alperna eller annan fin plats värd att fira på! Kanske i Göteborg i sommar?
Jag älskar dig!