Det är lite svårt att blogga just nu och det kan bero på att det mesta jag gör om dagarna är sådant som jag inte riktigt kan berätta för er. Det tär lite på mig, för jag är van att jämt berätta och är sällan särskilt hemlighetsfull. Men nu är plötsligt varannan mening kryptisk och jag undrar vad jag egentligen ska förmå mig att skriva om. Tids nog mina vänner, tids nog kan jag dela med mig, av hälften åtminstone.
Just idag, en måndag i april, har varit magisk och närapå overklig. Allting inom precis alla kategorier har gått min väg. Och när jag ringde min älskade barndomsvän i eftermiddags för att berätta om det som händer och sker i mitt liv så sa hon, fan vad bra det går för dig. Jag kunde inte annat än att stanna upp – känner efter – och instämma. Att få höra min väns ord gick också rakt in i hjärtat. Ni vet, höra någon vara innerligt glad för ens skull samt höra den där rösten fylld av saknad och längtan. Liksom allt fint som sker toppat av vänner i nordligaste Norrland som fortfarande finns kvar, som alltid kommer finnas kvar och bryr sig.
Stunder som dessa känner jag så mycket kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och apropå allt och inget så kom jag och tänka på det här citat. I slutändan ångrar vi bara de chanser vi inte tog. Med de orden säger jag god natt.