Jennifer sandström

Livet är bättre med vänner och just nu har jag inga.

Jag har alltid haft vänner runt omkring mig. I de tidiga skolåren var det kanske lite struligt i och för sig. Jag minns hur de vänner som började umgås med mig inte vågade säga det till den bossiga lilla damen i vår klass. Jag minns hur mina två bästa vänner satte upp en fälla för mig med en tredje tjej som var bland de mer populär i stan. Hon bjöd hem mig till henne, vi hängde och spelade monopol – och det var bara för att mina “vänner” bestämt detta med henne och för att hon sen skulle kunna säga hur tråkig jag var att umgås med? Jag vet aldrig riktigt hur det gick till egentligen, varför min vänner gjorde så. Men det är något jag minns och det smärtar att barn kan vara så elaka. År senare blev den här “populär tjejen” en av mina närmsta vänner. Även de som inte vågade säga att de följde med mig hem efter skolan blev ett par år senare mina bästisar. Ödets ironi? Och någonstans mellan högstadiet och gymnasiet började en fin skara av vänner samlas i mitt hjärta. På högskolan hittade jag några själsfränder, utomlands knöt jag många fina vänskapsband och jag har nära vänner som jag haft sedan dagis.

Men just nu. Just nu känns det verkligen som att något fattas i mitt liv. Mina dagar ser likadana ut och mina helger är meningslösa. Jag har många bekanta här i Kochi, det är många supergulliga människor. Men alkohol är nästan alltid med i bilden (så himla tröttsamt) och de flesta manliga bekantskaperna har eller försöker liksom flirta med en. Jag har Judith och Moritz, tackolov, men de är borta i helgen och då blir den här avsaknaden av en vänskapskrets så jäkla tydlig. Sen har jag en nära indisk kompis också. Och hursomhelst, nej det är inte så jävla synd om mig. Jag vill bara dela med mig till er om hur det kan vara ibland. Att vi kan ligga i en säng en lördag, räkna timmarna och bara vilja att dagen ska ta slut.

Men vi har ju alltid möjligheten att välja hur vi vill se på våra situationer, lyckosamma som olyckliga. Så just nu funderar jag på om jag ska…
1. Se någon av de filmer jag har på min mac, som jag redan har sett?
2. Sätta mig på ett café och maila till vänner, blogga och göra sådant mysigt – som så många gånger förr?
3. Åka till Lulu Mall och tröstshoppa? Och trängas med hundratals indier… (Alla vet ju dock att om man dövar sina känslor med shopping/alkohol/sex whatever, så mår man bara sämre sen…)
4. Tvätta en till maskin och gå till gymmet för dagens andra pass så fort det blir eftermiddag och de öppnar igen?

Det svåra i att göra något av det här som jag annars skulle älska att göra – är just det faktum att min vänskapsådra är nästan uttömd och suktar efter att ha ett gäng nära vänner som man träffar på en regelbunden basis!!

20131130-131627.jpg
Kan i alla fall trösta mig med att igår var en fin dag på stranden i Cherai. Följt av gym och bio. Helt perfekt.

/Jennifer, uppgiven över saknaden av nära vänner

FÖLJ:

6 svar

  1. Det är intressant det här med hur barn ‘testar gräser’. Upp till en viss ålder har man ju enorma luckor där empati helt avsaknas. Alla beslut man gör i ung ålder handlar ju om ens egna behov. Jag har massor av sådana där liknande historier som du har, och det är ju oftast de gånger man själv blivit illa behandlad man minns. Men jag tror att alla barn är ganska likadana på den här fronten, hierarkin är som en gungbräda, ena dagen blir man retad och nästa dag retar man någon annan. Men det är ju de här tillfällena som gör att vi utvecklar empati. Vi kan ju alltid bara utgå från oss själva, och när vi upptäcker hur det känns när någon ger en elak kommentar så tänker man sig för innan man säger någonting elakt till någon annan.

    HUR SOM. Jag förstår hur du känner dig. Det ÄR jobbigt att inte ‘ha folk omkring sig’, när man är van vid att kunna ha någon att umgås med när som helst. Har haft lite samma upplevelse här i NZ. Även fast jag redan har mitt crew från förut så har vi fortfarande olika arbetstider och nu är det några som åkt iväg och det märks tydligt! Och det är frustrerande! Nu har jag åtminstone skaffat ett nytt jobb så kommer förhoppningsvis ha massor av kollegor och kunna suga lite social juice ur den märgen.

    Har du försökt med Coach Surfing? Nu vet jag att du inte direkt söker en soffa, men min kompis som bodde i Indien (som jag hälsade på när jag var där) hängde JÄMT på Coach Surfiing. Oftast för att hitta någonstans att bo (Kan du tänka dig det!? Att Coach Surfa i Indien!? Skulle aldrig våga) men även för att bara ‘socialisera’. B la hittade hon sitt volontärarbete där. Där kan du säkert hitta både massor av indiska bekantskaper samt resenärer från hela världen som bara vill hänga.

  2. Hej Jennifer!
    Jag har läst din blogg ett tag och kände att det var dags att lämna en kommentar :) Jag befinner mig också i Indien, i Madurai närmare bestämt, där jag gör praktik på en NGO. Har varit här sedan september och måste säga att jag känner igen mig i det mesta du skriver om livet i Indien, jättemycket verkligen. Söndagarna är mina värsta dagar, enda lediga dagen och ofta ligger jag också där och räknar timmarna. Tvätten är gjord, gymmet likaså och det är för varmt för att ta sig an aktiviteter utomhus. Jag brukar sitta på balkongen och läsa Shantaram eller ligga under myggnätet och sträckkolla någon serie. Har man otur är det powercut och då är det olidligt varm inne med, då blir jag lite galen. Så tyvärr har jag inget tips att komma med för att få tiden att gå. Men det är söndagarna, annars går dagarna sjukt snabbt för mig, alldeles för snabbt just nu.

    Har också tänkt mycket på hur det är att vara utan sina vänner och hur lång tid det tar innan man lär känna nya människor såpass att umgänget blir så där kravlöst och bara avslappnande. Och jag tycks aldrig träffa några som verkar lika roliga som mina vänner hemma, tänker jag trots att jag vet att jag inte känner personen än, dags att sluta med det. Jag umgås mest med människor från jobbet och då blir det inte kravlöst, absolut givande på många vis men inte det jag skulle behöva under helgerna. Det är lätt att träffa nya människor men inte att bli vänner. Det tar sin tid och innan dess har jag nog hunnit dra vidare. Jag måste säga att jag är lite avundsjuk på caféerna i Kochi, och stränderna, framförallt caféerna. I mitt område finns bara tea shops, inga ställen att sitta ner vid och ta med sig datorn till. Saknar mötesplatser att hänga vid utanför jobbet, lägenheten eller gymmet.

    Det här lät ju ganska deppigt inser jag, men så är det inte. Jag älskar att vara här och skulle tredubbla tiden jag har kvar om det gick. Men såklart går livet här också upp och ner, som i vanliga fall. Hoppas du hittat något att fördriva tiden med denna lördag, själv får jag se vad jag hittar på imorgon. Tvätten är redan klar eftersom att jag slutade tidigt idag, så det blir nog lite arbete. Snart ska jag äntligen gå och äta middag , här får man vänta tills 7 innan man kan beställa det smarriga på närmaste restaurangen. Sjukt frustrerande om man vill ha en tidig middag. Jag tänker mig lassi, panneer tikka, kulcha och en efterrätt på det. Indien är ju ganska gött också.
    Ha det fint!

    1. Veronica! Tack för din kommentar. Det kändes bara så skönt att få höra om någon som känner igen sig. Vad är NGO? Jaa och det är ju precis så med vännerna, det tar tid innan man kommer någon nära. Tidigare när jag pluggat så har det gått snabbare då man varit i samma situation. Till exempel svenskar och norrmän som möts på nya Zeeland, vi blev tajta rätt snabbt! Sen är det ju så annorlunda med män och kvinnor här så det blir också lite ett problem. Mina kvinnliga kollegor kan inte hitta på något efter det blivit mörkt. Och männen verkar alla flirta med en. Vet inte om du har liknande erfarenhet?
      Oj, caféerna är verkligen en räddning ibland – även om de inte är lika mysiga som hemma. Måste kolla upp vart ditt ställe ligger, är det en liten stad?
      Hur länge blir du i Indien? :)
      Jaa, det kan ju låta deppigt men det är inte hela upplevelsen – många saker är sagolikt fina och jag har upplevt otroliga stunder här också! Jag känner dock att det skulle vara svårt att bo här, som det känns just nu.

      Kram på dig!

      1. Hej igen! Jag och mina förkortningar, Ngo – non governmental orgnization. Praktiken är genom en svensk biståndsorganisation, jag är placerad på en av deras partnerorganisationer i Indien, Evidence heter den och de arbetar för kastlösas rättigheter, särskilt kvinnors. Skriver lite om det indienbloggen.org. Ja man är ju i ganska olik situation här är man är van vid vad gäller umgänget. Jag har lite samma erfarenhet här, särskilt på gymmet där 90 % av medlemmarna är män. Många vill komma fram och prata och vill umgås utanför, de flesta är väldigt trevliga men tyvärr kan jag inte låta bli att vara lite misstänksam och tycka att några är lite för trevliga ibland. Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig tycker jag. Hatar att känna mig misstänksam på det sättet, men många uppmaningar från kollegor att inte lita på män och inte vara för godtrogen har nog påverkat mig lite.

        Madurai är ganska stort, men det är ingen metropolisk stad, tror inte cafékulturen har hittat hit ännu. Men efter lite googlade har jag faktiskt hittat ett café inte allt för långt borta som jag ska kolla upp. Jag blir här tills slutet av januari, jobbar till den sjunde januari och därefter ska jag resa runt i några veckor. Har du varit någon annanstans än Kerala? Hur länge har du varit i Indien och hur länge blir du kvar? Jag åker faktiskt till Kerala över julledigheten och blir nog i Kochi i ett par dagar, sen kanske det blir Varkala. Ska bli kul att se kusten och staden :) kram!

        1. Åh du har också en blogg, vad kul! Vilket intressant och viktigt arbete. Ska läsa lite och se vad det är du får göra om dagarna. Tack.

          Haha ja, du kommer att få höra om en historia med en man som utspelades sig på gymmet någon gång i framtiden här i bloggen ;) Finns det några barer/klubbar i Madurai eller vad gör man om helgerna/kvällarna?

          Tror café-kulturen ganska nyligen börjat blomstra här också.

          Jag har varit till Pondicherry som är utanför Kerala, på östkusten. Sen har jag varit till Varkala i Kerala och Murari och Cherai som är stränder bara någon timma från Kochi. Har varit här sedan juli och har visum till maj! :) Min mamma kommer till jul så då ska vi resa till Munnar, Periyar, göra husbåten och se på te-odlingar och allt sådant. Samt spendera nyår i Varkala, varkala är väldigt mysigt så det är ett bra val! :) Så om du är där samtidigt måste vi ses. Vilka dagar kommer du vara i Kochi? Kram

          1. Ja, bloggen delas av alla praktikanterna, men några inlägg har det blivit för min del, ska försöka skriva mer är tanken eller starta en egen så småningom. Det är dåligt med barer och klubbar här tyvärr, det kan ju vara roligt någon gång ibland. Det får blir i Kerala. Finns inte så mycket att hitta på här på just kvällar och helger, gym och restauranger blir det mest av eller någon utflykt. Vad finns att göra i Kochi?

            Aha, Pondicherry ska jag kanske till en kortis efter nyår. Då har du varit här ett bra tag nu, jag kom i september, känns som att det var längesedan samtidigt som tiden går så snabbt. Åh Munnar verkar så fint, lite sur på mig själv att jag inte planerat in ett besök dit, nu kommer jag nog inte hinna.

            Kul att höra att Varkala är bra, vi bestämde oss precis för att åka dit :) Men hur är stranden? Kan man visa sig i bikini och sola? Jag var i Kanyakumari en helg, sydspetsen, där kändes det ganska otänkbart att ta av sig kläderna, men jag antar att Kerala är lite annorlunda med mer turism. Jag ska möta upp min bror och hans vänner i Kochi den 20e, sen åker vi till Varkala på julafton och blir nog där tills den 28 eller 29. Det vore superkul att ses, hoppas att vi är på något ställe samtidigt :) kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.