Första bebisen.
Nog är det värdefullt att få vara en del av en gemenskap som våran. Senaste vi sågs alla var på Ruts bröllop i augusti och alltså ett halvår sedan. Där emellan har jag träffat Sofia, Hjalmar och Frostis på egen hand – men det är ett mirakel varje gång vi lyckas ordna det så att dessa utspridda själar kan träffas allihopa. Från Malmö till Göteborg, Jönköping, Herrljunga, Stockholm och Helsingfors. Och nu beger en av oss sig till Warszawa också.
Så de gånger vi ses är alltid extra fina och alltid för korta. Ibland krävs det också dramatiska händelser som till exempel bröllop eller som den här gången, att en bebis kommit till världen, för att vi verkligen ska ta tag i det och ses.
Mycket glädje och kärlek i denna bild och oss emellan. Och så lille bebisen, första bebisen, som kom till världen i slutet av november. Vilken liten kille alltså! Ljuvlig. Bebisljuvlig.
Vi hoppade in i bilen på lördagsmorgonen och plockade upp dessa två töser på tågstationen. Mumin min fick äran att köra i snökaoset, det klarade han fint. Medan vi tjötade ikapp lite sedan sist.
Frostis som tar hand om lillbebisen på heltid, i en förtjusande lägenheten i den lilla staden Herrljunga.
Och vi hade såklart med oss en liten present, man kan ju inte annat än att låta bli när något sådant stort skett. Vi skippade kläder och gick inför en sångbok och ett set med tallrikar och bestick. Bebistallrikar och bebisbestick. Bebisen är inte riktigt där ännu, men det är ju bra att vara förberedd tänkte vi! En present till lille L från tanterna.
Se så glad han blev! Hehe.
Oioioi, kolla på den här lilla handen! Förlåt för bebisbildsbomb, men man bara måste ju!
Vi tog en promenad också ute i vintern.
Det var den lördagen det – och dagen innan var det ju faktiskt fredag (råkade skriva lördag i bloggen, oopsie). Sen åkte vi hem och blev bjudna på middag hemma hos bror min. Också väldigt fint!
5 svar
Små bebishänder är ju det gulligaste!
Sant!!! Och fötterna!!
Åh, bebisar är ju fantastiska! Man blir alldeles lycklig i själen av dem. :) Jag blev faster till två små knyten förra året, och det var nog först då min bebiskärlek vaknade ordentligt. Å andra sidan har jag inte haft så många bebisar i min närhet innan dess. :)
Åhh! Bebisgoset kan väcka bebisfebern till liv men också stilla den lite ;) (Exempel: gud vad de kräks de små liven? Fast till och med det är ju gulligt, haha…)
Haha, ja, exakt. Det är ändå ganska skönt att kunna lämna över dem till föräldrarna när det är dags att byta blöja eller när man inte får dem att sluta skrika. Så någon bebisfeber har inte vaknat i mig än i alla fall! Men någon gång … inom en mycket avlägsen framtid. ;)