The world as we know it

Jag har snöat in totalt på någon 90-talsplaylist som dök upp i min Spotify. Min Spotify är förresten på finska och det både berikar och begränsar mitt musiklyssnande. Ser till att då och då gå in på svenska topp 50 eller leta upp någon digsterspellista. Så den här 90-talslistan är alltså också inklusive några finska godingar. Grejen är att jag var ganska liten på 90-talet, så jag minns inte alla låtar. Och de finska nådde nog aldrig landsgränsen, så där finns definitivt guldkorn att upptäcka.

Samtidigt ser jag på hårsnodden runt min handled, den som inköptes för att jag tappade den jag just hittat hemma hos pappa och som jag nog sist använde på 90-talet.

Det är fint att låtsas att det fortfarande är där vi befinner oss. Jag tänker mig att 80-90-talen måste varit bland de ljuvligaste i historien, här i Norden. Man hade det ganska bra men var fortfarande inte tillräckligt medveten. Ingenting var särskilt farligt, man ringde för att prata med folk, skickade brev när man reste utomlands. Det utländska var fortfarande exotiskt, spännande och speciellt.

Jag har alltid romantiserat mina minnen. Så givetvis romantiserar jag tiden innan jag fanns. Den tid jag aldrig fick uppleva.

Visste ni att sommartiden infördes på 80-talet? Japp. 1980. Vi kids (är inte så mycket kids längre, jag börjar inse det) har inte levt med något annat, men för äldre generationen är det kanske inte särskilt konstigt att vi plockar bort den igen. Och egentligen, någon timma hit och dit, varför låter vi ens klockorna styra över hur våra dagar ser ut? Kräver ditt arbete det eller är det samhällets förväntningar som vi ger vika för?

Och vidare blåser förändringens vindar med nya EU-direktiv. Som begränsar vårt internet. Vad som händer när det här går igenom är det ingen som vet. Men nissarna som tog beslutet, ja jag vet inte, det känns inte helt tryggt att lägga beslut som dessa i deras famn. You had one job – och de råkar trycka på fel knapp och röstar FEL? Emanuel Karlsten har fler bra rapporter på ämnet.

Ja hörni, the world as we know it.

90-talet. Och den här hårsnodden på bilden har jag faktiskt kvar.

FÖLJ:

4 svar

  1. Hur då på finska? Som boende i Finland får också jag finska spellistor på Home-sidan men också en hel del andra spellistor med blandat innehåll. Tyvärr ganska få förslag på ny svensk musik men jag brukar bara skriv in “svensk” eller “ny svensk musik” i sökfältet som kommer det upp hur mycket som helst.

    https://open.spotify.com/user/spotify/playlist/37i9dQZF1DWSUTPSeoD2sp?si=tZ6R2CuISUu573DTssHD7A
    Eller denna: https://open.spotify.com/user/jagheterjohanheterjag/playlist/07arvwb2vLvH9r2mjUozNm?si=hCbmpqX9SsGsTvPJZLqotg

    Eller menar du att själva programmets interface är på finska? Det går i så fall att ändra i inställningar.

    Kanske det blir med det nya EU-direktivet som det blivit med GDPR som kom ifjol. Hittills har det inte blivit några större kontroverser med det, vad jag vet. Vi får vänta och se men visst är det märkligt att det är så luddigt och ingen som vet något. Knappt ens de som röstade i parlamentet.

    1. Ja nej inte på finska, egentligen lite fel formulerat av mig. Den är inställd på Finland så alla spellistor som rekommenderas är liksom finska. Ofta har de ju många engelska låtar i listorna men också alltid någon finsk ;) Så jag saknar lite att få de där svenska rekommendationerna. Eftersom ju spotify bygger mycket på att algoritmen lär känna dig och rekommenderar sånt den tror du är intresserad av.

      Och vilket bra tips – tack! :)

      Du har nog rätt, misstänker att det blir lite som en repris av GDPR. Hos många företag har dock GDPR varit onödigt mycket huvudvärk…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.