Tammerfors – Finlands Manchester

Vi borde åka på en weekend till Tammerfors. Jag minns att han sagt det ett par gånger, men det fanns ju alltid andra resmål som lockade – utanför Finland, längre bort, mer exotiskt. Men så plötsligt satt jag på ett tåg påväg mot Finlands tredje största stad – utan förväntningar men med nyfikenhet. Tre dagar senare kom jag hem och sa till honom – vi måste åka till Tammerfors, vi måste göra det, du och jag.

* Resan till Tammerfors anordnades av Nordic Bloggers Experience och Visit Tampere *

Det var inte bara det att det var ett vintervackert väder som dragit in över staden i samma stund som vi rullade in på tågstationen, men här fanns en historia. En stad som vuxit fram tack vare industrin som drog igång i början på 1800-talet. Det mest kända som satt sina spår i Tammerfors är företaget Finlayson, som grundades som en bomullsfabrik år 1820 och idag är en symbol för landet (bland annat med sin uppseendeväckande Tom of Finland-kollektion).

Staden har förtrollats med ett vitt lager av lätt snö och frosten sitter fast på trädgrenarna. Ett vackert första intryck, men vad gömmer sig bakom fasaden? 

Vi hann som snabbast gå igenom Arbetar-museet Werstas (fritt inträde) och jag skulle vilja åka tillbaka för att ägna mer tid här och lära mig mer om stadens fabrikshistoria och Finlayson. 

Tammerfors är med sina drygt 200 000 invånare den tredje största staden i Finland och det efter Helsingfors och Esbo (som egentligen nästan sitter ihop och formar en stad). Det ligger 18 mil norr om huvudstaden och det går att ta sig hit med tåg på en och en halvtimma. Även om det är i inlandet så är vattnet ständigt närvarande i och med de två stora sjöarna som omger staden – och såklart Tammerkoski som rinner genom Tammerfors (en fors som alltså översatt heter just Tammerfors men verkar omnämnas med sitt finska namn även i svenskt tal).

Vy från toppen av Pynike utsiktstorn.

Tammerfors känns när jag kommer hit lite som kärnan av Finland och jag har hört att man som svenskspråkig bör “akta sig” för att tala sitt modersmål. Något som antagligen beror på att endast 0,5% talar svenska här medan motsvarande siffra i Helsingfors är 5,7%.  Om Helsingfors är lite fint i kanten, Åbo lite sådär skärgårdsaktigt och Österbotten mer svenskspråkigt – så är kanske Tammerfors så nära Finlands finskhet som du bara kan komma? Jag har en idé om att det är lite råare, lite kyligare och lite tuffare här, men kanske är det bara ännu en fördom som ska motbevisas.

Vi äter en sen brunch på ett ensamt men tacksamt café i området av otroliga trähus med vyer som sträcker sig långt åt norr och söder. Pispala heter det, och det är en ås intill Pynikeåsen som sägs vara världens högsta grusås. Solen är påväg ner och vi skyndar oss framåt för att nå utkiksplatsen som ska vara stadens bästa för att fånga det unika ögonblicket.

Brunch på Café Pispala.

Det är lite halkigt och backigt och vi möter en ung man med en hund. Min vän från Brasilien blir förtjust i hunden och hon säger något om att vintern inte riktigt är för henne och hundägaren svarar att den inte är för honom heller. Men så berättar han att de brukar ta en viss drog och tävla med pulkor här i backen, att de gjorde det senaste igårkväll. Och även om jag inte uppmuntrar droger tänker jag att det fanns något speciellt över det här, det kändes som om jag mötte den del av Tammerfors jag väntat på. Den lite råa, kalla, tuffa. I symbios med det där snälla och mjuka. För vad säger egentligen kombinationen av en drog och att åka pulka? Jag vet inte, men det fastnade hos mig.

Senare samma kväll tar vi bussen ut till en av stadens alla offentliga bastur, i Rauhaniemi. En gul, enkel byggnad precis vid sjön Näsijärvi. Det är som ett Löyly, fast så som jag tänker mig att en sådan plats är i Tammerfors. I Helsingfors är Löyly en bastu med en touch av glamour där du betalar 19 euro och kanske sippar på ett glas bubbel istället för en iskall finsk öl. I Tammerfors är det en bastu med isbad, ingenting annat. Du betalar 7 euro för ett besök eller köper ett tiokort, vilket jag tänker mig att de flesta här gör – eftersom det inte är en fancy upplevelse, utan en del av vardagslivet.

Det här var bara en känsla av Tammerfors – en stad jag vill utforska närmare, komma mer in på djupet. Kanske återvänder jag snart.

Läs också: En weekendguide till Tammerfors