Upptäcker Gorakhpur.

Hej från Indien och den ”lilla” staden Gorakhpur. Som vit, västerländsk kvinna känner man sig genast ganska exposed när man landar i Indien. Som vit västerländsk kvinna i Gorakhpur känner man sig extremt exposed. Det är nämligen en liten stad som inte får besök av utlänningar särskilt ofta. Och det märks. Allas ögon är på oss, ett gäng på 30 stycken. Alltifrån hotellpersonalen till alla som får syn på oss på gatorna när vi kommer i ett tåg av taxibilar. Blickar, kommentarer, leenden och väldigt många selfies. 

Det är ungefär såhär det måste kännas att vara typ Carola. (Kom vi fram till efter att ha erkänt att vi båda just jämfört oss själva med kändisar…)

    Och vilket äventyr. Jag har dock dålig uppkoppling så får berätta allt om bröllopet, som är i full gång, senare.

    Vi har just lyckats få tag i våra första 2000 rupees. Motsvarande ungefär 200 SEK. En hotellkille följde med oss till två olika bankomater, med väldigt långa köer. Som kvinna i Indien har jag förstått att det är vanligt att man får gå före i köer där endast män köar. Till exempel till en alkoholbutik, eller i detta pengakaos även till bankomaterna. Så där kom vi, priviligierade som det är, och gick förbi en kö på typ 40 män. Det var dock självklart för alla, bara glada (och väldigt nyfikna miner).

    Bara att promenera på Gorakhpurs gator var så sjukt. Jag och min långa blonda kompis Lisa. Jag har filmat lite som jag hoppas kunna visa senare.

    Så nu har vi i alla fall 4000 rupees i vår ägo och måste fortfarande klura på hur vi ska få ihop tusen till för att kunna betala vår taxi till Varanasi i morgon.