En vintrig dagsvandring till Åke på Toppen – 824 m ö.h.

Jag har hunnit med både det ena och det andra under mina två veckor här uppe i Gällivare och lyckats få en bra mix på alltihop. Jag har hängt med vänner och med familj och släkt, ätit massor av gott men också varit väldigt aktiv. Slalomåkning, längdskidåkning och sist men inte minst, långa powerwalks med min vandrar-pappa. Påskhelgens sista dag blev dessutom helt strålande fin och magiskt vacker. Redan på söndagen bestämde vi oss att vandra upp på Dundret, trots att det var lite moln och lite blåsigt. Men när det var klarblå himmel även på måndagen kunde vi inte hejda oss, och tog en andra tur upp på fjället.

En vintervandring upp på Dundret

Bara några kilometer från Gällivares stadskärna, när man kör längs med E45:an och passerar avfarten mot Dundret, så hittar man en väg som vanligen omnämns som 5:an. Vi antar att namnet kommer från att det är en 5 kilometer lång väg som tar dig upp på Dundrets topp. Under sommarhalvåret kan du åka bil upp och äta våfflor i Toppstugan och på vintern pistar de vägen och du kan antingen ta på dig skidorna eller vandra upp med dina apostlahästar. Vi valde det senare och bonusen är att du får motion även på nervägen.

Att hitta rätt fokus med kameran är inte alltid en enkel uppgift, här lyckades pappa ta flera bilder på mig, men endast fånga träden i fokus – nåja, det är ju charmigt det med. #art

Fem kilometer i uppförsbacke är sjukt bra träning och utsikten när du väl kommer upp är oslagbar. Här uppe gömmer sig de vackraste av vyer. Herregud vad jag älskar det.

Under vinterns finaste dagar är det många som går och åker här. Många går med stighudar på skidorna och glider sedan snabbt och smidigt nedför pisten igen. Jag tycker det är himla härligt att vandra, och ett tips är att vandra med stavar, det är skönt och hjälpsamt i backarna som emellanåt känns som om de aldrig ska ta slut, särskilt sista 1.7 kilometrarna är rätt tuffa.

Jag har vandrat här mestadels på sommaren tidigare och det är en lika fin promenad. Det är så härligt att känna pulsen gå upp och fokusera på att sätta ned den ena foten efter den andra och för varje höjdmeter kunna vända sig om och blicka ut över en vy som blir vackrare och vackrare.

Under dag 1 på söndagen tog det oss ungefär 1 timma och 45 minuter att ta oss upp från parkeringen till toppen. Dag 2 däremot klarade vi det på 1 timma och 15 minuter. Det var alltså ungefär en halvtimmas foto- och vilostopp under första dagen som vi inte unnade oss den andra dagen.

Som ni ser på de här bilderna ovan var det också lite mulet, men bilden här nedan är från måndagen när himlen var klarblå och det var nästan vindstilla även höst upp på toppen.

Magiskt, eller hur?

Strax efter den här vyn ↑ börjar de tuffaste och sista 1,7 kilometrarna med riktigt seg lutning, innan du tillsist når fram till toppen och stugan. ↓

På bergets topp: Åke på Toppen

Uppe på toppen finns alltså en liten stuga med det lustiga namnet Åke på Toppen (döpt efter mannen som på 50-talet började servera kaffe upp i stugan). Där håller Frilufsfrämjandet med kaffe och pepparkakor för alla skidåkare och vandrare som tar sig upp under vinterns röda dagar. Och det känns både ljuvligt och välförtjänt att få gå in i stugan och vila benen lite, värma sig och dricka en god kopp kokkaffe.

Kokkaffe direkt på den vedeldade spisen ♥

↑ Alla som vandrar upp till Åke på Toppen under vinterhalvårets alla röda dagar, alltså söndagar och helgdagar, (oavsett väder och vind) belönas med en röd, vacker toppluva! Och alla som tagit toppluvan finns samlade och dokumenterade på stugans väggar. Jag kan bara tänka mig vilka ruggiga väder många av de som fixar en sådan luva måste ha tagit sig igenom, snacka om målmedvetenhet och vinnarskalle (eller möjligen ren galenskap).

Vandrar-pappan har dock inte gett sig på någon toppluva, ännu. Men däremot vandrar han gärna 44 kilometer en gång per år under den årliga Rallarmarschen. Man får välja sina strider.

Alla besökare får också skriva in sig i en gästbok. Jag var förmodligen lite unik med mitt ”Helsinki”. 

Pigga igen efter en kopp kaffe och pepparkakor, och vi är redo att vandra ner igen. 

Halvvägs upp: Dalstugan

Det finns även en mysig liten stuga med namnet Dalstugan, som ligger ungefär halvvägs upp på fjället. Här gjorde vi ett stopp på nervägen bara för att säga hej. Så om du inte känner för att ta dig till toppen kan du nöja dig med ett besök där, eller kila in på nervägen som vi gjorde.

Friluftsfrämjandets symbol.

Vädjan till vandrare – ganska fint ändå.

På fjället – med klarblå himmel och vy ända till Kebnekaise

På måndagen när det var Annandag påsk vaknade vi alltså upp till så pass fint väder att vi bestämde oss för att köra en repris av gårdagens Dundret-vandring. Och det var ingenting jag skulle ångra. Mina ben var inte ens trötta utan verkade må bra av att få komma ut och klättra i uppförsbackarna igen.

Grejen med klarblå himmel och klar sikt är att du kan se nästan hur långt som helst från Dundrets topp. Kika närmare på de här bilderna, ser du den vita strimman i horisonten? Det är fjäll alltihop, vackra vackra fjäll i Gällivare och Kiruna kommun. Vi kunde till och med se Kebnekaises toppar.

På den här sista bilden nedan, kan vi precis till vänster skymta ståtliga Kebne. Jag har vandrat några gånger i fjällen, men aldrig i det området. Och jag har egentligen hört att det ska vara mest stenskravel och att det ska finnas platser som är mycket vackrare att se och vandra i. Men det låter väl coolare att säga att man har bestigit Kebnekaise än något annat average fjäll? Så jag antar att det är det som lockar folket dit. Själv drömmer jag lite om Sarek, där jag ska jag vandra en dag!


Så fint avslut fick jag på min påskhelg – tack för det pappsen, Gällivare och Lapplandsfjällen! Hur var er påsk? Var den vintrig, vårig, somrig eller någonting där mitt emellan?

Mer från Alperna.

Måste visa er fler bilder från underbara Lech! Om man vill vandra i Alperna bör man med fördel göra det i Österrike och jag skulle verkligen rekommendera att vandra i Lech.

På lördagseftermiddagen efter vår hurtiga tur på fjället tog vi även den andra liften upp till en topp. Kändes lite läskigt men häftigt att åka en sån skidlift man sitter i och dinglar med benen, på sommaren! Såhär vackert var det där uppe:Lech Österrikevandra i Lechbesök Lech ÖsterrikeOch när vi kom ner var även byn vacker med sin strömmande lilla flod.

På måndagen var det regnregn men det gick fint ändå. Tog en tur på låglandet. Mötte en dam som var från Berlin och kommit hit i fyrtio år + vintrarna. Helt galet. Hon var gammal men hurtig och en väldigt piffig dam med fina glasögon och läppstift trots regn och vandring… Så söt! Vandrar med paraply gör man i Alperna också – slipper man bli så blöt. Blev rätt få bilder från den turen, den var kort bara någon timma.

vandra i regn För efter det tog vi liften upp på berget och gick en liten bit till en restaurang..

vandra med paraplyHär har Lechs alla invånare skrivit sina namn på varsin sten.

fjällstugaRestaurangen låg högt upp på berget och utsikten hade nog varit fin om det inte vore för molnen. Där serverades vi alp-ost och alp-korv – sååå gott! Samt kaiserschmarren som är lite som ungspannkaka fast sötare (se matbild nr 2)..

mat i Österrikekaiserschmarrn Tyskland ÖsterrikeVår sista dag innan det blev dags att lämna pappsen och de vidunderliga bergen – besökte vi en hängbro högt ovanför marken. Samt ett vattenfall där det låg en liten restaurang som vi åt lunch på. Fint var det. Och kittlande läskigt att gå över bron.

vandra i Österrikefjällvandring Alpernahängbrovattenfall

Senare kommer ett till inlägg från Lech, det finns nämligen en sista sak jag måste visa som var så fantastiskt med vårt Hotel Austria!

Söndagsvandringen i Alperna.

På söndagen stod regn på schemat, inte planerat såklart utan helt utan vår påverkan. Frukost hann vi dock med i solen, alldeles ljuvligt kan man beskriva det som. Sedan fick vi besöka läkaren med vår sjukling och efter det kunde vi ta oss ut på en tur. Upp med en annan lift denna dag, inte uppe på 2000 meter utan betydligt lägre. Så vi vandrade mellan dalgångar och i djungelliknande skogsstycken. Och trots regnet var det fint och härligt! Stötte på många kossor och kunde inte låta bli att säga muuu till dem varje gång vi möttes. Jag gjorde samma sak med fåren på Nya Zeeland, bää, tills jag insåg att de var överallt och slutade efter ett tag. Haha.
Österrikiska Alpernakor i Alpernabergsvandring i alperna
Dit vägen gick vi med bra fart pga regn och jag blev lite kall. Vi stannade dock i restaurangen som fanns där och åt gulasch-soppa, mums! Samt klappade på en gammal och trött Sankt Bernards-hund. På hemvägen (vi gick samma väg tillbaka pga tidsbrist) var jag så trött på smärtan i mina ben från föregående dag att vi gick i supertempo! Ju snabbare framme desto bättre. Och nedför var värst, smärtade i varje steg jag tog i framsida lår och benhinnorna. Jag tar min pappa i uppförsbackarna men han tar mig i nedförsbackarna just tack vare benmusklerna som jag saknar!

bergsvandring i Lechfjäll vackra vyer alpernaLech vandringfjäll och gröna fält

När vi kom tillbaka ner i lilla byn så tog vi samma lift upp som dagen innan bara för att njuta av utsikten. Satt i restaurangen med magiska vyer och drack kaffe/öl/varm choklad.

lunch restaurang fjälltoppen20140723-180029-64829132.jpg

Så svettig efter turen tidigare – berg-selfie!

utkikspunkt i Lechvandra i Lech Österrike

Vackert, vackert!

Lördagen i lyxiga Lech.

Aaaalltså, så fint det är här.

Hotel Austria är verkligen en pärla. Första gången jag bott på ett fyra stjärnigt (plus S som står för superior, haha) hotell, och ja, det finns ingenting att klaga på. Frukostbuffé i särklass, middagar som toppar allt, sköna sängar, UNDERBAR personal, spa-avdelning med 6 olika bastus + bubbelpool + vanlig pool + olika relax-rum. Och det är liksom utöver de fantastiska Alperna som hela tiden känns som att man vandrar omkring i en sagolik målning.

Kommer mer och fler bilder men vi börjar med lördagen:20140722-101323-36803143.jpg20140722-101322-36802170.jpgFrukost ute i solen, vi fick två soliga dagar, eller en och en halv. Och när det finns körsbär på hotellfrukosten så är jag såld!

Sedan tog vi liften upp till bergets topp och började vår vandring.20140722-101406-36846069.jpg20140722-101418-36858241.jpg20140722-101505-36905477.jpg20140722-101504-36904481.jpg20140722-101536-36936858.jpgDet var en hel del stigning och jag är imponerad av mig själv hur bra jag orkar. Jag går ju regelbundet på gym men tränar inte överdrivet mycket cardio. Härligt var det i alla fall. Älskar att bestiga berg, nå högre höjder med fantastisk utsikt och samtidigt känna hjärtat pumpa.

På toppen stannade vi och åt lunch. Det är tjusningen med att vandra i Alperna – det är aldrig långt till nästa restaurang. Exakta motsatsen är tjusningen med att vandra i de svenska fjällen. Här träffade vi även ett amerikanskt äldre par. Vi pratade under lunchen och man kunde ana att de hade pengar (liksom många av de som reser hit, de är en jetset-skidort på vintrarna, somrarna är mer rimliga priser). Och precis när vi ska säga hejdå säger han den här boken, googla den! och när jag gör detta väl hemma visar det sig att han är författaren. Han hade modellat i unga dar, varit kock och recenserat restaurangen i NYC och nu trots sin ålder på 74 pysslade han fortfarande med fastigheter som någon typ av mäklare. Lustigt folk man kan stöta på.20140722-101654-37014770.jpg20140722-101757-37077032.jpg

Sedan blev utmaningen att ta oss neråt. Pappsen är van vid fjällvandringar, och jag fixar uppförsbackarna. Men jäklar jag saknar musklerna för att ta mig ner alltså. Ner tog vi oss dock och på slutet skulle vi hinna till en buss så vi tvingades småspringa. Det kändes i benen och har känts i benen sedan dess – har haft så sjukt ont (men ack så skönt).20140722-101535-36935996.jpg20140722-101655-37015914.jpg20140722-101757-37077460.jpg20140722-101808-37088762.jpg

Ja hörni, älskar det här och vill gärna komma tillbaka! Haft en magisk liten helg, förutom att min vän blev sjuk i halsfluss! Det var himla typiskt otursmässigt att missa all vandring och spendera timmar i hotellsängen (men den var ju skön åtminstone). Det har regnat lite också men man kan vandra med paraply så det är lugnt.

Är tacksam över att ha en far som aldrig gillat chartersemestrar utan älskar att vandra i berg och gärna skämmer bort sin dotter med detsamma!