Mitt restips: Kerala i södra Indien.

För ett år sedan, vi snackar alltså exakt ett år sedan, kom jag hem till Sverige efter drygt sex månader i Indien. Det är helgalet att tänka tillbaka på, hur livet var då känns overkligt med tanke på hur livet ser ut idag. Allt man upplever i nutiden är liksom så självklart och när man ser tillbaka på något kan man undra… hur var det möjligt? Jag var fortfarande tillsammans med mitt ex då och idag är jag kär i någon annan, någon som känns helt självklar. Det är märkligt det där, med kärlekar blir det extra tydligt, förändringarna man genomgår.

Men nu var det Indien som resmål som jag ville prata om. Det kändes lämpligt att snacka resor idag när jag kommer befinna mig på Matkas resemässa. Jag har nämligen fått äran att skriva ett gästinlägg hos Resias reseblogg. Och jag valde att skriva om Kerala som är den delstaten jag bodde i när jag jobbade i Indien. Under jul och nyår reste jag även runt till olika delar i Kerala, så som Munnar, Thekkady och Varkala. Det är ett fantastiskt vackert land! In och läs mina restips och lilla rese-guide här: Kerala i södra Indien. (Klicka på länken.)

Indien MunnarIndien KeralaHusbåt Backwaters  Varkala Indien

Ni måste ju hålla med om att det är vackert?

Indien må vara ett, i mitt tycke, påfrestande land att bo i – med det är resmål jag skulle rekommendera alla att besöka. Dessutom vill jag åka dit igen och se fler delar av det enorma landet! Det är beundransvärt på många sätt, all misär och fattigdom skär i hjärtat men värmen och kärleken människorna emellan är något speciellt.

Som sagt, om ni funderar på att besöka Indien – gör det! Och läs mina Indien-tips HÄR hos Resias reseblogg.

Jag tillhör nog kategorin som ‘älskar Indien’ trots allt.

Jag vet inte om det framgår i bloggen att jag faktiskt trivs här i Indien? Jag beskriver många sidor av det här landet och det mesta låter kanske inte särskilt positivt, eller? Det har varit kämpigt vissa stunder och det är inte så att man njuter varenda minut av småkryp och osköna upplevelser. Sanningen är att jag nog inte ens själv insett att jag faktiskt trivs, att jag acklimatiserat mig förvånansvärt bra! Det var nämligen något som blev tydligt när jag förra helgen träffade två norrmän som var här på grund av jobb. Den ena hade varit här till och från en hel del under ett års tid. Och ni skulle se förvåningen i hans ögon när jag sa att, jaa, vi har det bra här, vi gillar det! Han vad extremt skeptisk och kunde väl inte riktigt förstå hur vi frivilligt valde att bo här ett helt år.

Jag insåg även här vad mycket jag har lärt mig om Indien och kulturen. De här männen från Norge kom hit och gjorde lite jobb men de integrerade aldrig på riktigt med Indien och folket. De ställde frågor och jag hade svaren – om Indien. Jag umgås dagligen med indier och har verkligen kommit in i deras värld. Och jag tror att när man gör det, så får man en helt annan upplevelse och förståelse för allt som är här.

Men jag fick också förklara för norrmännen att man som kvinna inte känner sig trygg överhuvudtaget här – vilket även det förvånade dem… Jag gissar att som ‘man’ i det här landet har man inga problem med att känna sig trygg. Och det är även något som kan göra mig så himla frustrerad emellanåt. De gigantiska skillnaderna mellan män och kvinnor.

Vad jag fick höra innan jag kom hit var att, antingen så älskar man det eller så hatar man det och överlag måste jag säga att jag nog är av den kategorin som ‘älskar Indien’.

backwaters in Indiacoconut trees

Bland smuts och fattigdom finns många vackra vyer i Indien!

Vem är jag?

Jenkan som barn, Jempan som lite äldre, utomlands kallar de mig Jenn eller Jenny och ett par bästisar säger Jänks. Jag gillar att läsa, fast gör det inte så ofta. Uppenbarligen gillar jag att skriva mer och en dag ska jag livnära mig på det. Är uppvuxen i Gällivare och hemma kommer alltid vara hemma men idag finns stora delar av mitt hjärta i södra Sverige och framför allt i Göteborg.

Är en positiv dam som älskar livet för det mesta och har drömmar som sträcker sig till universums slut (ja, de expanderar alltså). Jag lever mycket i nuet, ångrar sällan något och ser fram emot vad framtiden kommer att erbjuda. Tror inte att materiella ting eller skönhet är nyckeln till lycka, även om min MacBook Air är min ögonsten och jag gillar att vara snygg, utan lyckan – den har vi inom oss.

Den viktigaste personen jag har är mig själv, men jag älskar mina nära och kära till månen och tillbaka. Det skulle krävas rätt mycket för att en man skulle få spatsera in i mitt liv. Kärlek är dock det finaste jag vet, jag är en romantiker på djupet och min drömprins kommer jag att träffa en dag.

Jag har bloggat sedan 2006 och skulle jag sluta skulle mitt huvud sprängas av skrivartankar och lusten att dela det med någon.

Med kärlek, Jennifer