Igår florerade en nyhet på internet om en tjej i Australien, Essena O’Neill, som är 18 år och försörjer sig själv på sociala medier med hundratusentals följare. Följare, eller fans som man också skulle kunna kalla det. Hundratusentals unga tjejer som ser upp till någon de tycker lever ett liv som är drömmarnas drömmar. Men för ett par dagar sen så räckte det, Essena nådde väggen och bägaren rann över. Ni kan läsa storyn om det till exempel hos Aftonbladet men summan är att hon lagt ner sin Instagram och andra sociala medier som triggar jakten på följare och likes – och nu talar ut om hur otroligt befriande det är och framför allt hur fejk hennes liv varit. Hur fejk många av dessa sociala medier är, något som egentligen inte är nytt under solen, men den här unga tjejen visar det från ett perspektiv vi inte tidigare sett. Det är även därför den här historien fått så mycket uppmärksamhet, vi förundras och vi inser vilken viktig poäng hon har.
Hon har dock inte bara lagt ner sina sociala medier – utan hon har förvaltat situationen på bästa sätt med sidan Let's be game changers. På sidan finns ett par videos och det ser ut som att hon tänker fortsätta videobloggandet, men på en helt annan nivå än tidigare. Även om det är lite ironiskt att lägga ner sina sociala medier och announca alltihop på internet… Jag tycker dock det är godtagbart med tanke på hennes goda syfte och jag tänker att hon kan få andra att vakna upp och inspirera på ett annat och betydligt bättre sätt är hon tidigare gjort! Hon avslöjar baksidan av vad sociala medier egentligen är, för de som är stora i branschen och de som “lever perfekta liv”. Hur många omtagningar som krävs, hur mycket företag betalar för ett inlägg och så vidare.
Och det är inte du och jag som påverkas mest av de här sociala medierna med den perfekta ytan och 99% sponsrade inlägg. Visst, jag skrev om det häromdagen att telefonerna tar för mycket av vår uppmärksamhet, men jag tänker framför allt på den yngre generation. Tonåringarna som växer upp och följer de är profilerna. De ser en skitsnygg kropp, de ser ett drömmigt liv, de ser dyra kläder och nya kläder, och dessutom ser de att de här tjejerna tjänar pengar på det. Okej fine, att du kan tjäna pengar på en “hobby” är asbra – men vilka signaler skickar det egentligen? Tro mig, jag har också tänkt tanken – jag skulle ha så många fler bloggläsare om jag var modell-snygg. Dessa mode/skönhets-människor kanske följs mestadels av tjejer – men min 12-åriga kusins största dröm är att spela spel på YouTube och få betalt för det… Det säger något om vilken värld vi lever i.
Jag är inte emot utvecklingen eller den digitala utvecklingen, men ibland bör man stanna upp och fråga sig själv – vad gör den med oss?
Det känns som att jag skulle kunna dyka ner i det här och prata om det i oändligheten. Men istället vill jag pusha för en instagram som är motsatsen. Hon må ha många följare, men hon driver med hela den branschen vi pratar om. Hon är motsatsen till alla “mitt liv är perfekt och jag är så inspirerande” och “jag är snygg, fit och hälsosam”. Deliciously Stella heter hon. Så fantastisk att jag dör!
8 svar
Alltså, om jag hade kunnat betala hyran med instagram (som jag Ämdå tycker är roligt!) så hade jag inte klagat alls. Få$400 för att bära en snygg klänning? Gimme it now then babe. Förstår inte varför hon klagar. Det är en karriär, precis som att min “karriär” inkluderar barn och äldreomsorg.
Haha jo fast, kontentan var väl att hon levde ett liv helt fake – som andra såg upp till. Och mådde uppenbarligen inte så bra av det.. :)
Jag tror som karriär att det absolut inte är något konstigt, fungerar det för en själv så är det bara att köra! Det är ju ett sätt att att betala hyran liksom. Men så tror jag också att det beror på hur man hanterar det och hur mycket man kan ta distans. Om man mår dåligt inuti innan då är det superlätt att fly till enkel och snabb bekräftelse istället för att ta tag i problemet. Då är det mycket lättare att bli beroende och man blir aldrig nöjd (för ribban alltid höjs och du fixar aldrig det som ä r sönder inuti).
Jag tror jag inte skulle kunna hantera det med distans när jag var 14-16 år. Jag tyckte inte om mig själv alls, hade en tomhet inom mig och skulle antagligen bli helt knäpp. Men hade jag vart supersäker på mig själv, vart helt hundra på vem jag var, och det hade fungerat med vad jag gjorde på sociala medier då skulle det nog bara vara något som är kul!
Pusshej!
Tina
Hon blev sedd och bekräftad, det var väl vad hon ville. Jag tycker att var och en gör som man vill, dock ska man också orka leva med sina val. Ärlighet brukar vara längst, håller nog trots allt fortfarande. Intressant artikel.
Ännu en gång lyckas du formulera mina åsikter. Hetsen över likes och följare är sjuk, och ingen och då menar jag verkligen ingen mår bra av det!
Och du är snygg. Modeller har inte det utseendet vi ser. <3
Nu är inte jag en sådan som postar mycket på instagram och aldrig på facebook. Men jag påverkas ändå och vill ofta ha det som visas på alla perfekta bilder. Allt ifrån inredning till kläder, frisyrer och “pengarna” jag tror alla har. Men på något sätt vaknade jag till av hennes inlägg och vips hade jag avföljt 40 konton på insta samt raderat facebook-appen på telefonen (Är inte redo att avsluta hela fb). Känns skönt och befriande på något sätt. Sen får vi se om jag faller tillbaka om en tid…
Jag kan tänka mig att skillnaden mot oss som har “vanliga” jobb så slutar aldrig det där jobbet. Det pågår dygnet runt. Och om man då känner att det är fejk och att man inte riktigt kan stå för det, då blir det riktigt jobbigt. Och att man hela tiden kollar hur många likes senaste “jobbet” fått. Mitt jobb är ändå slut när jag går hem.