Jag blev så förtjust i det här filmklippet när jag såg det svischa förbi i mitt flöde. Äldre väldigt goa damer som ger livsråd och pepp till 25-åringar. Ibland får jag lite ångest när jag tänker på att jag är 26 och att jag inte längre är sådär fruktansvärt ung som jag alltid känt mig. När man inte längre får ungdomsrabatt hos varken SAS eller SJ och det känns som att, ja – nu är det över.

If I were a young woman now…

Men sen möts man av filmklipp som detta och ett enormt lugn sprider sig inombords. Och den här veckan har jag haft en bra känsla i kroppen. Har fokuserat mycket på hälsan och tagit hand om mig själv den senaste veckan efter ett otippat besök på akuten under förra veckan.

Kunde det vara stress som kröp i kroppens alla celler. Kanske. Antagligen. Ta det lugnt nu säger en kompis, men jag vet att det ju inte hjälper. Jag är lugn, lugn som en filbunke. Mental stress däremot, det är något helt annat.

Men jag tar tag i den tyngsta punkten på att göra-listan. För att sen kunna fokusera på the don’t do list. Den listan som borde vara lika viktig, om inte viktigare.

Jag stängde av notifikationerna på mejl och på messenger (den enda jag har som plingar är whatsapp). Så plötsligt har jag fullt fokus på det jag gör, i princip. Tänker nej men se där, ett blogginlägg är klart och lugnt på mejlen – eller just det, jag måste ju aktivt gå in och kolla den för att veta om det faktiskt kommit något mejl. Det har också resulterat i att min bror ringt upp mig flera gånger för att han vet att jag inte har notifications på messenger. En bra effekt.

Jag har inte ens reflekterat över det här innan. Inte förstått varför jag inte borde ha på notifikationerna på mejlen. Jag måste ju kunna se mejlen direkt, tänk om det är något jätteviktigt jobb – en chans jag inte kan missa. Men, inget jobb är så viktigt.

Dessutom har jag känt efter i kroppen (och minskat på kaffet, eftersom det sägs vara bra). Tagit mig ut på morgonpromenader, morgonlöpning och cykelturer. Umgåtts med vänner. Mår så jävla bra av att umgås med mina vänner. Och insåg när Corinne sa att hon behöver prioritera tid med vänner och välja bort annat ibland, att jag nog fungerar likadant. Det finns inget så värdefullt som att få spendera tid med människor som plockar fram det bästa ur en.

Believe me, if I were a young woman now, I’d spend more time being – not doing.

Med det önskar jag dig en skön fredag och helg. Ta tag i det som tynger dig, plocka bort det från dina axlar, njut mellan alla måsten och kom ihåg att det mesta faktiskt kan vänta.

Nu ska ni få höra en småstadstjejs bekännelser: jag är rädd för att cykla i (stor)städer. Jag har liksom undvikit att ta cykeln in till Helsingfors inte bara för att det är 7-8 kilometer, utan också för att jag varit så osäker på hur sjutton man tar sig runt på cykel i den där staden, bland alla BILAR och allt FOLK. Stegvis har jag tagit mig närmare och närmare ett mer självsäkert cyklande, genom att hänga på min cyklande vänner som tar sig fram som om de inte gjort annat. Och tillsist har jag lärt mig att jäklar vilka bra cykelvägar det finns i Helsingfors (och man kan faktiskt parkera sin cykel i princip vartsomhelst, det var nämligen det andra som skrämde mig – VAR ställer jag cykeln?!)

Idag tänjde på mina cykelgränser ytterligare när jag vågade ta mig själv och min cykel hela vägen till Berghäll (Kallio), en cykeltur på 12 km som gick förvånansvärt smidigt. Älskar friheten som cykeln innebär, istället för att gå ner i den där trista metron. + alla platser man får se. Denna vackra stad.

I Berghäll var jag för att möta upp Kugge som äntligen var hemma från Berlin igen efter tre veckor. Har saknat henne och särskilt som jobbkompis nu när hösten drar igång och jag behöver någon som också frilansar och bloggar att peppa med!

Roots Helsinki – vegan café & yoga studio

Vi träffades på det här caféet, Roots. Som jag bara besökt en gång tidigare, vintertid, och minns att det var superkallt då (antagligen eftersom de har så gigantiska fönster).

I källaren gömmer sig tydligen en yogastudio också, men den har jag inte testat. Bra koncept ändå.

Det är ett trevligt och hippt (obviously) café som serverar alltifrån bra frukost till lunch och något ätbart såhär på eftermiddagen såg de också ut att ha. Jag tog en kall matcha och till det någon sorts “raw-boll” med hasselnötter.

Caféet ligger i Helsingfors coolare kvarter: Berghäll. Och jag känner mig aldrig så ocool som när jag befinner mig i den här delen av stan, hehe.

Även om Berghäll får mig att känna mig ocool så gillar jag att hänga här. Det är fortfarande ett ganska obekant område för mig i Helsingfors och min själ blir lite mer komplett varje gång jag får lära känna en av Helsingfors stadsdelar lite bättre.

Vilken bra jobbvecka det här blev med så mycket som två jobbdejter! Exakt vad jag behövde.

Vi satt några timmar här och varvade jobb med prat med att ge feedback till Kugges ny bloggdesign. Jag har också blivit inspirerad. Känner höstens vindar vina. Det behövs lite förändring. Lite nytt, lite bättre, lite proffsigare. To be continued.

I veckan föreslog T att vi skulle gå på bio. Det bästa med att bo i Hagalund (Esbo) är att det finns en charmig privat(?) biosalong här: Kino Tapiola. De har bara en salong och visar filmer inte varje dag men tillräckligt ofta. Det känns mer genuint att gå hit istället för till Finnkino (motsvarighet till SF).

Jag föreslog att vi skulle se Mamma Mia – Here we go again, och till min förvåning tyckte han att det var en bra idé. Han har inte ens sett första filmen. Så vi cyklade till bion igårkväll, köpte biljetter och popcorn och satte oss ner i en fullsatt biosalong med 90% damer.

I don’t know what my future holds, but the world is wide and I want to make some memories.

Foto: Universal pictures

Och filmen uppslukade mig totalt. Åh vad jag gillade den. Vissa menar att tidslinjen inte add up, men jag kunde inte bry mig mindre om årtalen går ihop eller inte. Jag vill flytta in i filmen, genast. Jag älskar hur de väver ihop historien med nutiden och jag som inte alltid faller head-over-heels för musikalfilmer älskar varenda låt.

My soul mate may actually be carbs. Then mine must be wine.

Det var smärta och känslor blandat med glädje och skratt. Några tårar trillade ned för mina kinder och hade jag varit ensam skulle jag störtbölat. Har otroligt svårt att gråta bland folk (förutom när man når den nivån att man helt enkelt inte bryr sig om vem som ser ens tårar, till exempel vid pms eller obotlig hjärtesorg).

Den var så rolig, och mysig och fin.

I just want to be upfront and say that I visually enjoy you.

T beskrev den som lättsam och kommersiell, men bra. Som han sa var den inte artsy eller djup alls, till exempel i jämförelse med La La Land som är mer så.

Mina favoritscener/låtar ur filmen: 

  • One of us
  • Angel eyes
  • Mamma Mia (så given, men ändå, en favorit)
  • My love, my life
  • Super Trouper

Och nuu kommer jag inte kunna sluta lyssna på alla låtar från filmen och ABBAs originalversioner. Yes. Men hörni, gå och se den!

Tänk att jag nu är utbildad inom fotografi. Eller något. Det känns absolut inte som att jag är fotograf, utan mer som att jag bara gått en kurs i foto. Typ som att man går en kurs i yoga. Eller läser en språkkurs. När klassas man som utbildad fotograf? Tänker att man kan kalla sig fotograf när man tar betalda uppdrag i alla fall. Jag har alltså under ett års tid läst en fotokurs på distans på halvfart, och den tog slut nu i juni då jag besökte Sigtuna för en sista slutträff.

Och nu tänkte jag göra en sammanfattning.

Vad tycker jag om den här fotokursen och blev det som jag hade tänkt?

När jag sa upp mig från mitt jobb insåg jag att det var viktigt att inte stagnera utan på något sätt utvecklas. Att starta en podcast kan exempelvis vara ett sätt, man lär sig något nytt på egen hand och utvecklar förmågor man tidigare aldrig behövt. Att gå en kurs är ett annat sätt.

Jag sökte in till folkhögskolan i Sigtunas foto distans redan innan jag hade sagt upp mig och det visade sig vara en perfekt aktivitet när jag lämnade mitt jobb i augusti förra året. Kursen är även berättigad för studiemedel men eftersom jag jobbat har jag inte behövt/kunnat ta ut det.

Foto: Jesper.

» Här skrev jag om kursen när den drog igång

Fotokurs på distans – en grundläggande fotokurs

Att den här fotokursen gick igenom alla basics var exakt vad jag behövde. Först var jag rädd för att det skulle vara för grundläggande, men jag insåg ganska snabbt att jag ju aldrig gått igenom grunderna i fotografi. Alltifrån alla de där inställningarna som känns så läskiga till en början, till hur man kan jobba med ljuskällor.

Och att på riktigt kunna förstå korrelationen mellan bländare, slutartid och ISO. Det är så fantastiskt skönt att nu förstå vad dessa begrepp innebär och hur jag kan mixtra med dem för att få kontroll över kameran. Äntligen, för första gången någonsin, känner jag att jag vet hur en kamera fungerar. Jag har makten över kameran och kan styra exakt hur jag vill att bilden ska bli, typ.

Jag fotar dock helst på halvautomatik och bestämmer oftast över bländaren jag vill ha.

Fotar nästan enbart med detta objektiv: 25mm/f1,7 – pga. för lat för att byta och/eller köpa något nytt. Men tycker också bilderna blir himla fina. Tröttnar dock ibland på att de blir så “croppade” (och eh ja, mina fototermer är inte på någon professionell nivå ännu, men vad gör väl det?)

Några av fotouppgifterna under året


» 1:a uppgiften, skärpedjup och slutartid
» Uppgift: porträttfoto
» Uppgift: en berättelse i 3 bilder
» Det första miniprojektet
» Fotouppgift: överraskande nära

Så har jag utvecklats i mitt fotograferande

Förutom det praktiska känner jag att mina bilder, kanske mitt bildspråk utvecklats massor. För allt man vill bli bra på måste man öva och jag har fotat varje vecka under året som gått – och inte bara fotat för bloggen så som jag alltid gör, utan med eftertanke och olika mål.

Fast samtidigt, jag tycker jag tog en del fina bilder pre-fotokursen också. Tycker det är svårt att säga exakt hur jag utvecklats eller hur mycket. Jag kanske tar exakt lika fina/fula bilder då som nu?

Det bästa har nog dock varit att jag tvingats fota sådant som jag inte annars fotar, som kanske känns trist. Trafik och vatten med lång slutartid, gud så tråkigt. Makrobilder på blommor. Väldigt klassiska fotoexempel. Men sanningen är att det lärt mig saker hela tiden, kanske om vad jag själv vill fokusera på och gillar, men också hur kameran fungerar i olika situationer och det är garanterat något jag kan ha nytta av framöver.

Det naturliga ljuset vid olika tidpunkter. Samma blomma vid tre olika tidpunkter under en dag förra hösten. 06.34 (blå timman), 17.36 och 19.27. Häftigt vad ljuset gör med en bild.

Mjukt vs. hårt ljus. Direkt solljus är väldigt hårt och ger skarpa skuggor, som bilden till höger visar tydligt på basilikan. Bilden till vänster har jag bara dragit för gardinen så att den mjukar upp ljuset från fönstret och ger mjukare skuggor. Inget är egentligen sämre eller bättre, utan det handlar bara om vad man är ute efter i bilden.

Vid vår sista träff med fotokursen i Sigtuna testade jag för första gången att fota med kamerans inbyggda blixt – bara för att jag aldrig hade gjort det. Skulle alltså aldrig få för mig att använda kamerans blixt – det blir inte bra. Istället får man jobba med det ljus man har tillhands.

Det som också är värdefullt när man går en kurs är att man får diskutera, kameror och bilderna man tar. Med sin fotolärare och i den lilla grupp vi hade med några andra fotokursdeltagare.

Som när jag gjorde en serie med porträtt i svartvitt och tyckte att det kändes som att fuska pga. “allt” blir ju fint i svartvitt. Men läraren förklarade istället att det svartvita är ju vad foto var från början. Svartvitt är liksom foto. Det hade jag aldrig tänkt på, men det stämmer ju. Färgfoto kom senare.

Min serie med porträtt som jag fotade under påsken. Få gillar att bli fotograferade så close up så det var lite av en utmaning bara det

Kortare fotokurs eller fotokurs under en längre tid?

Innan jag gick den här fotokursen på distans hade jag chans att få gå en tvådagars fotokurs med min fotograf-kompis Rania och det har jag skrivit om här. I och med den hade jag redan grundläggande kunskaper om kameran och det gjorde att jag inte blivit överväldigad när vi väl körde igång (vilket var skönt!).

Men generellt skulle jag säga att en kurs under en längre tid är bättre för att man lär sig på ett djupare plan. Medan en dagskurs med privatlärare är toppen för att kicka igång och lära sig mycket på en gång. Om du går en kortare fotokurs skulle jag rekommendera att ha något som får dig att upprätta hålla ditt fotograferande även när det känns omotiverande en stund efter kursen, sätt upp ett mål – kanske med en fotokompis? Annars är det tyvärr lätt att glömma bort allt man lärt sig.

Resebloggare på pressresa – bloggare är ofta duktiga fotografer och det var hela anledningen till att jag blev motiverad till att äntligen köpa en kamera och sluta fota med mobilen.

En bra kamera tar inte bra bilder

Om det är något jag har lärt mig av den här fotokursen och av att lära mig mer om foto – så är det att det är ytterst sällan en kamera gör en bild sådär fantastiskt bra. Det är allt annat. Ett fototänk kan man ha oavsett vad för verktyg man fotar med, om det är en proffsig systemkamera, en minisystemkamera, någon annan variant eller kanske mobilen som ju de flesta fotar med idag.

Du behöver alltså inte en sjukt dyr och grym kamera för att ta bra bilder. Utmana dig med olika fotoövningar och se vad du kan åstadkomma bara med din mobil. Jag försöker nu när jag fotar med min iPhone tänka att jag ska fota en bild så som jag skulle ha tagit den med kameran!

Nu då – en framtid som fotograf?

I början av året drömde jag om att få åtminstone ett betalt fotouppdrag under det här året. Nu vet jag inte riktigt, det skulle såklart vara en dröm men det känns också läskigt. Men det finns dem som tycker att det är nästa givna steg att ta:

“Du borde ju börja livnära dig som fotograf. Du tar tusen gånger bättre bilder än alla fotografer jag utsätts för i parti och minut. Särskilt gravid- och parbilder borde du börja kunna fotografera, det tas så mycket icke-tilltalande överredigerad skit så det är inte klokt.”

En anonym bekant (hehe) som kommenterade detta efter bilderna i det här inlägget. Nu är jag kanske inte beredd att hålla med, men jag antar att jag är öppen för fotouppdrag om det finns en efterfrågan. Så, behöver du en bild på något är det bara att du hör av dig.

Just nu är min Lumix lite på semester och tar igen sig efter en tuff sommar, medan jag gör motsatsen och borde gå igenom 3000 bilder från Balkan-resan.


» Här hittar du fler inlägg inom kategorin foto

Är det modigt att lista vilka bloggar man faktiskt följer? Ja kanske, om man ska tro kommentarerna på mitt första inlägg på det här temat: bloggarna jag läser / resor. Men såhär: det är inte rimligt att du skulle hinna läsa alla alla bloggar och kanske kan vi ta det lite med en klackspark? Du som bloggar gör det antagligen inte för att exakt alla ska läsa din blogg – utan för din specifika målgrupp. Alla ingår inte i din målgrupp, i så fall är den förmodligen alldeles för bred och orealistisk. Fast jag vet, visst önskar man att dyka upp på andras listor och jag har själv svårt att acceptera att inte ens mina närmsta vänner läser min blogg. Så förlåt till alla er som inte dyker upp på min lista ♥

De finlandssvenska bloggarna jag läser

Innan jag flyttade till Finland tror jag inte jag läste en enda finlandssvensk blogg. Så fort jag flyttade hit försökte jag leta fram några och har träffat flera av dem sen dess. Och följer nu, på min Bloglovin, så många som 18 stycken. Fler av dem har jag även träffat i samband med mina och Kugges föreläsningar runtom i svenskfinland.

Första tjejen på den här listan över finlandssvenska bloggare gav dessutom feedback på mitt tidigare inlägg och tyckte att det inte var okej att bara kopiera folks beskrivningtexter rakt av för att presentera dem. Hon har såklart rätt. Så nu blir min utmaning istället att beskriva varje blogg med en mening där jag svarar på varför jag följer personen. Kort och gott så, lite mer personligt och roligare förhoppningsvis.

Läser ofta bloggar från datorn då det är enklare att också kommentera då, men ibland också från Bloglovin-appen i telefon.

Bloggarna jag följer och varför jag följer dem


» Corinne Grönholm – Corinne fångade mitt intresse eftersom hon också bott i Gällivare och när vi träffades första gången bodde i samma stadsdel som jag. Idag är hon en bra vän och vi är duktiga på att bloggpeppa varandra. Eh, svarade nu ju inte på varför jag läser hennes blogg: jag gillar hennes energi, och tankar kring kost, hälsa och träning (+ att hon gör sina egna recept!!)

» Danielas Dagbok – gillar hur Daniela bjuder på sig själv och hur ambitiös hon är med sitt bloggande, hon kör sin egna väg och är aldrig rädd för att uttrycka en åsikt (dessutom är hon rolig).

» Ellen Strömberg – träffade Ellen i Jakobstad när vi föreläste där och har efter det fastnat för hennes ärliga och avslappnade sätt att skriva + att hon inte heller räds för att dela sin åsikter.

finlandssvenska bloggare

Corinne, Daniela, Ellen.

» Jennifer Nordlund – också en bloggvän som finns här i Helsingfors och som skriver lite väl mycket om mode och skönhet men är trevlig att följa pga alltid kul att följa andra som bor i samma stad som en själv (och hennes bror heter också Jesper, precis som min, hehe).

» Johanna Fagerström – vi har träffats ett par gånger och det är kul att kika in vad Johanna har för sig. Tycker hon tar mysiga bilder och skriver roligt om livet och vardagen. Just nu väntar hon en liten bebis vilken sekund som helst och det är också spännande att följa!

» Lasting Closet – Michelle träffade jag också i Jakobstad och gillar att hon har en modeblogg men som handlar om hållbart mode – nu har hon haft en paus ett tag men är förhoppningsvis tillbaka snart igen.

bloggar svenskfinland

Jennifer, Johanna, Michelle.

» Kugge skriver – min kära vän Michaela von Kügelgen hamnade först i kategorin business (eftersom hon frilansar och är författare och så) men insåg sen att visst hör hon hemma bland finlandssvenskarna, särskilt med tanke på att hennes blogg är mer än bara business. Det jag i början fastnade för var hur frikostigt Kugge delar med sig av sitt skrivande, men gillar också att hon skriver öppet och ärligt om fler aspekter av livet, till exempel kärlek.

Så nu fick hon en alldeles egen punkt och bild, eftersom alla presenteras i bokstavsordning och att göra om alla kollage var alldeles för jobbigt, hehe.

finlandssvensk bloggare

Kugge.

» Lina Björkskog – älskar den energi som Lina förmedlar både IRL och i sin blogg, många vettiga tankar om hälsa och grymma träningstips.

» Lineriet – gillar att kika in och se vad Lina gör och extra kul eftersom hon också är en svensk (så per definition inte finlandssvensk, eller hur pass finlandssvensk känner du dig Lina?) som flyttat hit till Helsingfors, vi träffas ibland på trevliga tillställningar men inte tillräckligt ofta tycker jag! + uppskattar verkligen att hon vågar blogga ärligt om när livet suger.

» Linn Jung / Mama’s got the magic – tycker verkligen om hur Linn skriver och hur hon kan beröra genom text + kul att följa hennes nystartade företagarresa nu.

bloggar finlandssvenska

Lina, Lina och Linn.

» Malin Lundsten – mina kära vän levererar alltid välskrivna och grymma blogginlägg med fokus resor (och ibland business) – gillar också Malins inställning till resande, det behöver inte vara så krångligt.

» Marias memoarer – en härlig finlandssvenska och fellow resebloggare som inspirerar med sina reseberättelser.

» Melina Johansson – träffade Melina tidigare i somras, hon har en härlig energi och jag gillar de lite kortare men mysiga vardagsuppdateringar med vackra bilder. Dessutom kommer hon från Åland men bor i Helsingfors.

finlandssvensk blogg

Malin, Maria, Melina.

» Peppe Öhman – bloggaren som lever i L.A. och levererar så mycket klokheter och viktiga debatter, även den person som fick mig att börja bläddra genom Svenska Dagbladets app lite då och då. Dessutom gör hon tre olika podcasts.

» Sandra Emilia – fick chans att träffa Sandra i Vasa och tycker hon lever ett spännande liv som företagare och stylist. Jag följer ytterst få modebloggare men Sandra är liksom så genuin och har så cool stil som är så långt ifrån min egna. Hon poddar även med Michelle (nämnd ovan) – jag träffade dem vid olika tillfällen men kunde liksom känna att de hade samma typ av energi och passade ihop.

» The Glassberg – jag gillar den här kreativa bloggen och det som Julia skapar, lite DIY, lite recept, lite annat och en härlig färgglad mix med vackra bilder.

Finland bloggar svenska

Peppe, Sandra, Julia.

Följer också dessa två som tyvärr inte uppdaterat på ett tag, men jag väntar ivrigt att de ska återvända:

» Susanne – tjejen på Åland som bjöd in oss att komma dit och föreläsa. Har sett fram emot att följa hennes bloggande om företagande och kanske något annat, det återstår att se.

» Victoria Qvist – en av de första finlandssvenska bloggvänner jag lärde känna då jag bodde i Åbo hösten 2014 och har följt henne sen dess, hon är en duktig designer men vi delar också ett reseintresse.


Nu kan ni få gissa hur lång tid det tog att skriva det här inlägget… :) Och såklart: har du kanske någon annan finlandssvensk favoritblogg som jag absolut borde spana in? Tipsa gärna!

Om du är en finlandssvensk bloggare och bor i Helsingfors kan du förresten gå med i den här facebook-gruppen.

Jag älskar att läsa böcker och sedan ljudboken kom in i mitt liv har det blivit fler böcker än tidigare år då jag mest läst studentlitteratur och bloggar. Och jag delar ofta med mig av mina boktips. Men, jag är inte särskilt förtjust i att skriva mer klassiska “bokrecensioner”.

Och vet ni varför jag inte skriver några bokrecensioner? Inte här på bloggen och inte ens på min goodreads. Jag är rädd för att jag ska recensera fel. Att jag inte vet hur man skriver om en bok och framför allt, hur man vet vad som är bra eller dåligt. Jag är rädd för att jag inte är lika “beläst” som andra och därför inte kan avgöra om det är en bra eller dålig bok. Min värsta tanke är liksom: tänk om jag tycker något är bra som alla andra ratar? Gud vad pinsamt!

Haha alltså, det här är ju så knäppt. Vi är ju alla olika med åsikter och framför allt tycke och smak som skiljer sig åt. Men jag är nog lite rädd för alla fina kulturnissar som skrattar bakom ryggen på alla som läser Camilla Läckberg.

Som om det fanns ett rätt sätt att skriva. Eller ett visst sätt en bok ska vara på.

Kanske känns det också ofta som att folk letar fel i böcker de läser, istället för att ta boken för vad den är. Eller det är känslan jag får när jag läser negativa recensioner. Man liksom klankar ner på författaren och det känns så respektlöst?! Du behöver inte gilla boken du läser, men det betyder väl inte att den är fel?

Så, om jag inte ens vågar skriva en bokrecension, kan ni ju ana hur livrädd jag är för att överhuvudtaget skriva en egen bok. Men gissa vad, i höst ska jag läsa en kurs i kreativt skrivande på distans. Det kanske kommer hjälpa mig att komma över dessa fåniga rädslor. Skrivande och läsande går ju hand i hand.

Påbörjade Där vi en gång gått under semestern, men eftersom min semester bestod mest av att upptäcka och umgås så har jag inte hunnit läsa klart den ännu. Den recensionen får vänta.

Just nu läser jag faktiskt en bok som är sådär galet förutsägbar som många pratar om att de inte gillar (jag har tänkt att jag är lite naiv och liksom inte upplever att allt är förutsägbart när andra gör det, haha) + har läst en annan som jag ska försöka skriva någon recension på. Men förutom att det är läskigt tycker jag också att det är knepigt, hur berättar man om en bok utan att avslöja för mycket? Sandra Beijer är någon som gör detta galant.

Jag inser att det är när vinterns mörka och gråa dagar tränger sig på som jag ska återvända hit, till Kaisaniemi botaniska trädgård i Helsingfors. Glasbyggnaden är vacker, så som växthus av denna sort ofta är. Och växterna är så himlans många. Växter har alltid fångat mitt intresse, liksom fascinerat mig. Jag minns så tydligt som barn hur häftiga de blomstrande träden i Göteborg upplevdes, jämfört med de mycket mindre och färre sorterna uppe i Gällivare.

Min resebloggarvän Sanna var på besök här från Sverige och jag och Malin passade på att möta upp henne. Så slog det mig, den där botaniska trädgården, dit har jag inte hunnit gå ännu. De tyckte det var en hur fin idé som helst så vi gick dit.

Alltid kul när någon från Sverige hälsar på i Helsingfors. Sanna är dessutom förtjust i Tove Jansson så när jag förra helgen i Salo hittade ett magasin från 2014 på loppis med ett specialnummer om Tove, hennes liv och Mumin var jag tvungen att köpa med och ge det till Sanna! Hon skriver också fint om Muminböckerna i sin blogg.

Botaniska Trädgården i Helsingfors ligger i Kaisaniemi, inte alls långt från tågstationen.

Vi gick omkring i trädgården som omger glashuset och kikade på blommorna som fanns där. Bästa hörnet var där man fick känna på spännande växter, alltifrån mycket ludna blad till en mossig och väldigt blöt växt. Enklaste tipset för att göra vilken grej som helst lite roligare är att göra det interaktivt.

Den här delen är också öppen för alla med fri entré.

Sen satte vi oss ner i caféet och tog en kaffe och en bulla. Eller ja, chokladboll till mig och en choklad till Sanna.

Pratade om mycket sådant som resebloggare avhandlar när de ses. Senaste resan och senaste skvallret. Men också lite jobb och bloggbusiness.

Att besöka själva inomhusträdgården kostar 10€ per person så det skippade vi först. Men när vi skulle säga hejdå så stannade jag kvar en stund och gick in i växthuset med mitt museikort som ger gratis inträde. Så bra grej, har inte hunnit utnyttja det på så många museer ännu. Får bli fler i vinter!

Och så mysigt det var.

Känner att några kaktusar behöver flytta in i vårt hem.

Så tips för dig som bor i eller besöker Helsingfors: gå hit till botaniska trädgården och njut av alla spännande växter! Kan tänka mig att det är en bra plats för en dejt också, kanske?

Fritt inträde till utomhusträdgården, 10€ för att gå in i de flera växthus som finns.

* Här kan du läsa mer om trädgården.

* Och här ser du var den ligger på google maps.


Efter en halvtimma här gick jag för att köpa springskor. Fann de i första bästa butik och var så lycklig. Cyklade hemåt men stannade till på Drumsö och tog en promenad med Tanja. Älskar friheten som det här cykellivet under alla regnfria dagar innebär.

Min lördagskväll blev väldigt lugn. Slog på Brokeback Mountain som jag aldrig tidigare sett och slukades upp av den helt under två timmar. Gud så fin film. Sen avslutade jag kvällen med att testa mina nya skor och lägga mig redan kl 23, medan resten av Helsingfors dansade loss på Flow festival.

Förra vecken var det lite tufft att försöka komma in i rutinerna igen efter den härliga resan. Det gick liksom trögt. Den här veckan har det gått bättre. Lite bättre. Jag har haft flera möten med pågående kunder och nya potentiella kunder. Och augusti är redan min mest fakturerade månad hittills i år – borde kanske åka på semester oftare? Hehe. Är faktiskt så nöjd över detta – att ekonomin och intäkterna i mitt företag går uppåt, mot mitt mål. Så att det skulle vara trögt efter semestern är i mitt fall bara mentalt. På pappret ser det strålande ut.

Saknar nog lite mina businessvänner också. Ser fram emot att få hänga mer med dem i höst. Kanske skulle föreslå en gemensam kväll för att sätta mål för hösten 2018?! Vilken lysande idé!

Bloggen har jag låtit gå i lite lugnare tempo eftersom det fortfarande är sommar och alla pysslar med annat. Men jag har massor med idéer och skrivarlust. Skrivarlusten kommer förhoppningsvis även öka lavinartat denna höst, men mer om det senare.

När jag inte gör något annat så går jag sakta, bild för bild, genom de 3000 bilderna från Kroatien och Balkan. Mina vänner väntar ivrigt på att få ta del av dem. Och jag tycker många av dem är underbara. Är hur nöjd som helst över de här bilderna som jag redan publicerat.

Lite väntar jag på hösten nu. Det känns som om jag inte njuter tillräckligt av Helsingforssommaren. Vet inte riktigt hur man gör det.

Å andra sidan är det fortfarande skönt med sommar. Jag försöker hitta tillbaka till mina morgonpromenader. Har varit på picknick med mina vänner på Drumsös klippor i solnedgången. Ikväll ska jag följa med T till hans vänner på någon fest där det ska grillas. I morgon tänkte jag besöka botaniska trädgården här i stan med Malin och fina Sanna som är och hälsar på Finland.

Och glömde ju nästan, det viktigaste av allt: jag har äntligen lyckats plantera om mina stackars växter här hemma. Precis som förra sommaren så gör jag det alldeles för sent, jag hoppas att de överlever!

Livet har eventuellt också varit lite tungt mentalt den senaste tiden. Men jag jobbar på det. Lyssnar direkt på kroppens signaler. Eller försöker åtminstone. Känslor och tankar är ju inte alltid logiska. Och gud vad jag behöver den här skrivande-terapin som jag märker att mina vardagliga blogginlägg, som detta, är.

Nu är det fredagseftermiddag, jag ska dricka mitt hemmagjorda iskaffe, ringa och göra en intervju och sen kanske träna. Eller bara jobba.

Ha en ljuvlig helg hörni.


Söker du efter något?