Jennifer Sandström

Forever abroad, always at home
Film, musik & böcker

Inlägget innehåller annonslänkar

Ni vet han som skrivit En man som heter Ove? Och kanske har du också läst ett annat av hans mästerverk, Björnstad? Fredrik Backman har släppt ännu en roman, och så fort jag hade läst det första kapitlet som han själv publicerade på sin facebook, kunde jag inte göra annat än att öppna min ljudsboksapp och börja lyssna genast. 11 lyssningstimmar senare känner jag mig, berörd, lite förälskad? Ja, typ så som jag alltid gör efter Backmans texter. Så, tänkte att ni skulle få veta lite vad jag tänkte, och kände, om den här boken.

Kanske lättar den lite när vi pratar om den. Ångesten. Och kanske förtjänar vi en andra chans. För att vi alla gör fel, ibland. Det är vad jag tänker när boken tar slut.

Och hur kan man skriva så att jag skrattar högt på gatan där jag går för att i nästa mening känna hugget i bröstet och tårarna i ögonen. Liknelserna är oslagbara och jag är verkligen där. Vi kastas mellan olika perspektiv, spänningen trappas upp och vi överraskas. Det är stycken jag vill läsa igen. Tänker att jag måste köpa boken, inte bara lyssna på den som ljudbok, utan faktiskt titta på sidorna, stryka under – trots att jag inte brukar läsa böcker på det sättet. Det är så mycket jag tar med mig. Jag inspireras och tänker att om jag ens skriver en bok som är en tusendel av vad detta är, en dag, så kommer jag vara stolt.

Jag vet inte vad det säger om en bok, men när jag läst ut den så vill jag redan läsa den igen. Och trots att uppläsaren Anna Maria Käll hör till kategorin bättre ljudboksuppläsare, så vill jag också vara berättelsen rättvis och faktiskt läsa den med mina egna ögon. Så det måste jag göra. Köpa boken och läsa den.

Vad som slår mig som märkligt är dock hur en bok som denna, som är så mycket, kan ha ett så otroligt fult omslag? Och boken är förresten inte alls vad baksidestexten beskriver att den är. Den är något helt annat. Det handlar inte om ett bankrån, en lägenhetsvisning eller ett gisslandrama. Men vad det handlar om, det får du läsa om själv.

folk med ångest Fredrik Backman

Omslaget är kanske egentligen lika konstig som boken är. ”En orimligt stökig komedi” som den beskrivs som.

Boken finns förresten att beställa här (annonslänk) eller att lyssna på hos Nextory där du kan använda det här erbjudandet (annonslänk) om du vill signa upp och lyssna gratis under 30 dagar.

Har du hunnit läsa Folk med ångest ännu – och vad tyckte du i så fall? Ska väl tilläggas att jag inte är särskilt kritisk när det kommer till Fredrik Backman utan gillat honom som person redan innan han skrev böcker, det gör ju att man kanske redan från början möjligen är lite partisk.

Drömmar, mål & framtiden

Jag har gjort visionboards sen 2011 och har fyra stycken som jag lyckats spara. När jag gjorde en ny för det här året tänkte jag att det skulle vara kul att se hur de där gamla som låg nedvikta i en låda egentligen såg ut.

Vilka drömmar fanns hos mig då? Och hur gick det med dem?

Förutom att det är bra att lista drömmar och mål, och visualisera dem med hjälp av en visionboard, så är det mysigt att sitta och pyssla ett par timmar – för mig som typ aldrig annars pysslar med någonting.

Så, 2011 till 2018 – hur såg det ut då?

2010

Här nedan har vi något som tog form i slutet på 2010 kanske? Ni såg vilka förebilder som tog stor plats här. Det var Elsa Billgren (eller visst är det hon i hörnet där?), Isabella Löwengrip och Elaine Eksvärd. Så här i efterhand är det kanske inte särskilt konstigt att bloggen till slut blev mitt jobb? Så länge som jag läst andras bloggar och sett upp till dem. Idag ser förstås mina förebilder lite annorlunda ut… :)

Men då var jag singel, drömde om NYC, Kanada, Sydney, att fota och om killar. Bilden på mig själv med mitt namn och text under, är utklippt ur något av de första numren av Isabella Löwengrips tidning Egoboost. Det var SÅ COOLT att få vara med i hennes tidning. Så här sa jag om dejtande då: ”Jag kommer aldrig mer acceptera att det bara ska vara på killens villkor och jag tänker inte sitta hemma och vänta på att han hör av sig. Världen rasar inte bara för att en kille inte ringer. Mitt bästa tips är att gå ut och ha kul! Dejtandet kommer att komma av sig självt på vägen”.

Detta var alltså innan Tinder mina vänner. Men det funkade ganska bra.

Och allt här blev verklighet. Ja eller jag blev inte journalist, men jag fick jobba med text.

Ännu mer starstruck blev jag när Isabella länkade till mig från sin blogg! SEO-nörden i mig är också irriterad på att jag då hade en annan bloggadress eftersom den länken fortfarande ligger kvar… Haha!

2011

Visionboard nummer 2 ser ut som att den plockades ihop av det som fanns hemma (gamla papperspåsar fungerar bra som underlag och är lätta att vika ihop) och gjordes någon gång under 2011.

Kanada fanns på kartan då (det var nog redan bokat att jag skulle dit på utbyte) men utöver det försökte jag mest omge mig av peppiga ord och citat, som till exempel ”when men stop being assholes I’ll stop being a bitch”, samt ”worship me like the goddess I am”. Ville också bli bäst, träna, njuta och uppleva äventyr. Vad bilderna i högra hörnet ska symbolisera minns jag inte, foto kanske?

2013-2014

Sedan kom livet lite emellan, 2012 befann jag mig utomlands men i slutet på 2013 minns jag att jag satte mig ner en kväll i Indien och pysslade ihop detta på locket till en skokartong.

Jag hade nyligen blivit ganska kär men var fortfarande väldigt mycket ”I love myself”. Här fanns inte heller några drömmar om Indien med, trots att det var där jag befann mig. New York hägrade fortfarande, tillsammans med ”Europe” som jag börjat längta hem till.

Gymmet hängde jag en hel del på och min tränare där tyckte att jag kunde gå ner minst 10 kg. Och till saken hör att jag var ganska stor, min kropp hade inte levt särskilt hälsosamt de senaste åren som student. Bantning var ett ständigt återkommande tema i mitt liv. Så när jag skrev ”70” och ”65” på denna visionboard var det mest på rutin. Men bara ett år senare visade vågen 65, jag kunde inte ha några av mina gamla kläder, sprang mitt livs första mil och gjorde min första pullup. Och vet ni vad? För första gången i mitt liv hade jag inte ens försökt gå ner i vikt. Sen dess äter jag allt utan restriktioner och tränar för att det är kul/må bra (och tror lite på att visionboards är som en magisk önsketavla).

2014-2015

Papperspåsen gjorde comeback och eftersom livet hade snabba vändningar när man var 22 så var inte denna visionboard alls lik sin föregångare. Fitness var plötsligt yoga/gym, och inget ”love myself” utan bara LOVE med en liten mumin på hörnet som såklart symboliserade han med stort H som just kommit in i mitt liv och förändrat allt.

Här fanns också en gigantisk tekanna (symbolisera lugn?), böcker och New York hade till sist fått ge plats för Helsinki/Turku. Wow. Vi bodde alltså i Åbo då och jag säger bara be careful what you wish for, Helsingfors blev ju senare verklighet.

Drömmen om att bli företagare blev starkare och här ser vi den i form av ett ”www” och ”company”. Tog ett par år sen blev det mitt jobb!

Och detta är varför jag gillar dessa visionboards. För det är fint att kunna minnas allt det där man brukade drömma om och bli påmind om hur långt man faktiskt kommit. Inte exakt allt blev kanske som man önskade, för drömmar förändras ju också med åren. Mest tacksam är jag nog förresten över kärleken. Det är så längesen jag var singel nu, det är svårt att minnas exakt hur det var. Men saknar det inte!

Företagande

Jag satt där och valde bland bilderna som jag just redigerat i över en timma. Bilder jag tagit på mig själv och flatlays som jag fotade under påsken. Resultatet blev ganska bra, jag kände mig nöjd. Det är inte förrän man öppnat bilderna i Lightroom och lagt på lite redigering som man faktiskt kan avgöra om de blev bra eller inte. Och jag älskar att se den förvandlingen, hur man genom att reglera lite i spakarna kan få bilden att liksom komma ut ur skärmen. Så känns det, som om den bara var halvt levande i sitt original och nu äntligen fick komma till liv.

Men det var då det slog mig, när jag försökte välja ut de mest passande bilderna. Tänk att det här är mitt jobb. Jag får sitta och pussla ihop blogginlägg. Planera, fota, skriva. Till och med blogginlägg om smink!

Det känns fortfarande helt overkligt. Lite påhittat. Och lite känns det som att alltihop bara är temporärt. Typ i morgon kommer statsministern gå ut och berätta att det här med bloggar bara var ett experiment som nu avslutas. Och från en dag till en annan läser inte en människa ett enda blogginlägg och alla företag återgår till tv-reklam och tryckta annonser i papperstidningar.

Och jag, jag är inte förvånad. Jag hade ju väntat på den här dagen. Jahapp, det var det. Då återgår vi till dödstrista kontorsjobb och glömmer bort att detta någonsin hände.

Ibland tänker jag att det är ganska konstigt att ägna sitt yrkesliv åt saker som nöje och marknadsföring. Att det är just därför folk ser ner på bloggare. För att det är så ytligt och menlöst. Men inte är det någon som ser ner på framgångsrika filmregissörer, även om de bara producerar ganska platta kulturupplevelser? Och kanske är det bara en del av att vara tjugo-någonting och brottas med den stora frågan om livets mening.

Jag är stolt över mitt jobb och just nu är detta vad jag gör, samtidigt som det finns en mening som jag alltid bär med mig, i allt jag gör: my work must not have a negative impact on this world.

Bild: från bland de roligaste jobb jag vet, att få upptäcka nya destinationer och resmål. Snart dags igen.

Finland

Om man råkar befinna sig i Finland och får för sig att till exempel åka med bil mellan Helsingfors och Åbo så finns det ett par platser man måste besöka. Det finns säkert fler, men två stycken jag skulle rekommendera är Fiskars och så det kanske lite mindre kända: Mathildedal.

Mathildedal ligger i närheten av Ts föräldrars stuga i Teijo och det är därför vi varit här flertalet gånger. Det är en liten plats, som bjuder på charm och alltifrån alpackor och fina gamla byggnader, till coola bryggerier (eller well, åtminstone ett coolt bryggeri), second hand och en handgjord choklad.

En gång i tiden var Mathildedal en bruksby och visst är det fint att de tagit tillvara på dessa gamla byggnader? Här finns lite av ett museum, som är fritt att gå in i, med maskiner och vävstolar, en lokal som kan förvandlas till tjusig festlokal (den är faktiskt en dröm för ett bröllop på landet, vid havet!) och små butiker. Och givetvis ett par restauranger.

Söta alpackorna som ger massor av bra ull som de sedan gör kläder och plädar på här i Mathildedal.

Vad som en gång i tiden var ett vattenkraftverk. 

Vid hamnen, där det också ligger två restauranger.

Här finns både en butik med alpacka-saker och secondhand.

Fönster in till lokalen som passar för fest, rymlig och högt i tak men lite mörk så ser framför mig hur det blir väldigt mysigt med ljusslingor i taket.

Så kom hit – besök Mathildedal över dagen eller stanna en hel helg och passa samtidigt på att vandra i Teijo Nationalpark. 

Allmänt

Ett par gånger i veckan sätter jag mig ner med min kalender och både reflekterar och planerar (och måste säga, detta är very much thanks to Friday Lab <3). Dessutom har min kalender efter varje månad ett stycke med frågor om vad jag är mest tacksam/stolt över, vilka möten som varit betydelsefulla, vad jag skulle vilja förändra till nästa månad och vad mina viktigaste prioriteringar är för kommande månad. Tycker det är så bra att ta den här tiden, bara 5-10 minuter, för att fundera igenom och påminnas om dels tacksamheten och dels var mitt fokus ligger.

Tänkte också likt ett par tidigare månader nu sammanfatta april litegrann.

Månadens känsla:

Så mycket trevligt och roligt. En vecka i Gällivare, helger på landet och både påsk och valborg. Och när jag kollar på min Toggl så ser man verkligen att jag inte alls jobbat lika många timmar som jag brukar (102 timmar i april, jämfört med 156 timmar i mars, haha). Det är den friheten jag älskar. Att man kan jobba mindre men ändå få ganska bra resultat. Största utmaningen i företaget har jag dock framför mig nu de kommande månaderna.

Månadens roligaste:

Att få hänga, föreläsa, jobba och podda med Amanda. Fick så mycket energi av dagarna med henne och tänker på hur kul vi skulle ha om vi bodde i samma stad.

Podden vi spelade in då kom förresten ut nu precis. Vi pratar om företagande ifall du vill lyssna!

Finns att lyssna på här, eller i en poddapp om du söker på Lev Podcast.

Månadens resa:

Gällivare! Det känns så lyxigt att få åka dit ofta nuförtiden. Brukade bara bli en gång per år men är nu uppe i redan två resor dit hittills i år och har ännu en planerad för sommaren OCH hösten. Vad hände?

Månadens bästa:

Har sålt in ett par samarbeten som jag verkligen ser fram emot. Sen så vill jag också lägga till att få fira valborg hemma hos oss. Det var jättefint. Dels pga vänner och dels pga underbart att kunna hänga på balkongen! Har letat möbler secondhand som en tok de senaste veckorna. Var nämligen fast besluten om att vi absolut inte skulle köpa något nytt. Och vi fixade det!

Månadens sämsta:

Det här sorgliga beskedet som följt med som en skugga över hela april.

Månadens avklarade (och misslyckade) mål:

Här gick det inte så bra.

Hade som mål att gymma 3 gånger i veckan, men riktigt så har det inte blivit. Istället har jag tränat mer utomhus och sprungit men ändå inte så mycket som jag hoppats på. Ingen fara på taket dock, bara tillbaka på banan nu i maj. Mitt pullup-mål har också fått för lite fokus. Får nog skjuta på det någon månad…?

Skulle också publicera ett inlägg om Balkan (har ju bara skrivit om Bosnien och Hercegovina så har mer att berätta från förra sommarens roadtrip). Inlägget är på gång.

Men vad jag faktiskt lyckades som jag skrivit upp är att spela badminton en gång. Kanske blir det igen till i helgen?

Aprils mest lästa blogginlägg:

* Saker jag gjorde i Indien som jag aldrig skulle göra idag
* Åka nattåg i Finland
* 3 enkla knep för att lyckas med din sökoptimering

Och månadens drömmigaste motiv att fota tyckte vi alla var dessa sockersöta träd.

Nu är det maj, känns som full vinter utomhus och snart är det semester.

Allmänt

”Trevlig kväll som sagt, synd bara att det lämnar en med sådan ångest.” Det var ett par vänner som reagerade på meningen i gårdagens blogginlägg. Och jag förklarade att, men ni vet, den där ångesten som uppstår i någon sorts kemisk reaktion när alkoholen lämnar kroppen.

Det är inga konstigheter med det egentligen. Alkohol är ett gift, en drog. Det är uppenbart på så många plan. Ändå finns det massor av människor som dricker alkohol som har starka åsikter gällande, och är emot, andra droger.

Och ett glas vin till maten. En kall öl en varm sommardag. Visst är det därför du dricker alkohol, för att smaken… den är ju inte lik någon annan. Det finns ingen annan dryck som kan jämföras med det där röda vinet eller den där fina ölen – det är ett hantverk, ett mästerverk. Och cocktails, de är små smakexplosioner. Som en efterrätt. Eller förrätt. Förhöjer kvällen.

Jag kan inte förstå att vi alla går runt och håller tyst om den kanske mest uppenbara lögn som finns i våra länder. Att vi dricker för att det är gott. Du dricker ett glas vin, eller kanske två, för att det är gott. Men ingen dricker en hel flaska, för att det smakar bra. Eller står i kön påväg in till en nattklubb med en flaska sparkling i handen som går laget runt, för att det är gott.

Alkohol är så mycket mer än gott. Det får allt annat att försvinna. Det är som att kliva in i den värld där allt är möjligt. Och där sjuåringarna i oss plockas fram. Vi blir lekfulla, glada, spontana, impulsiva. Vi har nära till skratt, gråt, ilska. Precis som när vi var barn. Och det är fantastiskt. Vem skulle inte vilja vara ett bekymmerslöst barn igen? Som vågar och gör och bara är och glömmer allt om morgondagen.

Priset vi betalar? Att vi gör saker vi ångrar. Fylls av ångest. Skadar människor som älskar oss. Och lämnas med en hemsk huvudvärk som får oss att känna aldrig mer, aldrig igen.

Men det är det väl värt. För en rolig kväll. Eller för ett lugn, en trygghet. I alla fall för en stund.

Allmänt

Vänner, bubbel, en buffé av goda saker och samtal som slutade någon gång efter två. Och äntligen fick vi inviga vår balkong lite mer på riktigt. Men oj vad skönt det är att inte dricka alkohol så ofta längre.

Jag skippade att åka in till stan det här året för att se när hatten ska på statyn, som är en viktig del i den finska vappen. Och förberedde istället inför kvällen. Någon timma innan gästerna kom fick T en underbar idé och gjorde egna munkar. De blev kanske godast av allt.

Corinne <3

Alla hade med sig något ätbart och vi hade bland annat gjort tzatziki och hummus. Jag lagade faktiskt en pasta också, med grönkål, spenat, tomat och feta. Och i glaset fanns rosébubbel.

Hur skönt är det inte att kunna sitta ute på balkongen på kvällarna nu? Vi har eftermiddagssol så det blir som en bastu på eftermiddagen men så fort solen försvinner ner blir det skönt igen.

Trevlig kväll som sagt, synd bara att det lämnar en med sådan ångest. Men, det går ju över. Hoppas hur som helst ni haft en fin första maj och njutit av en ledig dag i solen.

Allmänt

I höstas fick jag chans att testa Dermosil och berättade i samma veva mer om mina skönhetsrutiner. Sen dess har jag blivit väldigt förtjust i det finska hudvårdsmärket och även hittat mina favoriter.

Det som också har hänt är att mitt vilande sminkintresse har vaknat till liv igen. Jag har egentligen inte sminkat mig sen 2013. Men under förra året köpte jag en ögonbrynsskugga och under hösten tänkte jag ”skulle det inte vara trevligt med lite rouge?”

Hudvård, skönhetsfix och smink ska för mig vara enkelt och praktiskt. Och det bästa jag lärde mig den där våren 2013 när min hemska hy var tvungen att helt avstå från smink, det var att faktiskt kunna gå osminkad. Jag tror nämligen mycket att det är en vanesak. Men, är medveten om att det är lättare att avstå om man har ok hy och exempelvis ganska mörka ögonfransar/bryn. Apropå detta skrev Peppe just ett inlägg om skönhet och där i kommentarerna uppstod intressanta diskussioner.

Men jag tycker också att smink är kul. Inte om jag har bråttom till kontoret på morgonen, då skippar jag det. Men till exempel en lördagseftermiddag innan man ska på middag. En morgon när man inte ska stressa iväg någonstans. Eller som idag, på valborg. Jag tycker det är så skönt att gå osminkad, men kan tycka det är ett trevligt moment att faktiskt ta på en mask av smink – lite som en rustning mot omvärlden om man ska göra något speciellt.

sminkad vs osminkad

Så sminkad som jag varit i unga år kommer jag nog aldrig vara igen (min ögonbryn utsattes för både uppmuntran och mindre gillande kommentarer). Utan jag gillar fortfarande att hålla det ganska neutralt. Du kanske knappt ser någon skillnad på de två bilderna i gifen ovan? För mig handlar det mer om en känsla. Jag känner mig fixad/fin och det sätter en viss sinnesstämning. Om du kikar närmare ser du kanske viss skillnad i hyn, mina ögonbryn och förstås läpparna. Men mascara tycker jag fortfarande är ganska nice att vara utan, särskilt tillsammans med läppstift.

Det är också fördelen när man varit  ”osminkad” i fem år – man nöjer sig med mindre.

På bilderna har jag sminkat mig med den här lätt färgade dagkrämen som jag blandade ut med lite glowing ansiktsserum, tycker konsistens blir lättare att få ut jämnt över ansiktet. Lite rouge och läppstiftet. Gillar också trio-concealern i gul, röd och grön för att täcka ojämnheter. Har förut använt make up stores trio, men den känns idag på tok för dyr – och denna är exakt lika bra. Ögonskuggorna i hörnet finns också som en variant där du kan plocka ihop din egna färgpalett.

Enkelt, praktiskt och kul – men det finns alltså en sak till som jag värderar. När jag slutade sminka mig insåg jag nämligen vilka pengar jag tidigare lagt på smink. Oh my. Det är också anledningen till att jag dragit mig för att överhuvudtaget börja sminka mig igen. 300 kronor för en liten burk med någon typ av kräm kändes plötsligt galet.

Därför gillar jag Dermosil. Deras produkter är bra och håller hög kvalité, men priserna är rimliga. Det är det som är fördelen när man kapar mellanhanden och istället säljer direkt till konsument.

Dessutom är flera av deras sminkprodukter godkända av astma- och allergiförbundet. Nästan alla produkter på bilden ovan har deras symbol.

Läppstiftet (som är toppen och håller länge!) och nagellacket är förresten i samma nyans, retro. Tycker det passar så bra till jeans och blått.

Till läppstiftet rekommenderar jag också den här genomskinliga läppennan. Och solpudret som också syns i bilden till höger blir perfekt i sommar.

Tips: sommarnyheterna lanseras idag!

Jag måste erkänna att jag är förvånad över hur nöjd jag varit med Dermosils produkter – har till och med börjat köpa hem deras produkter för städning, haha. Smidigt att köpa olika typer av produkter från en och samma butik.

Vill också tipsa om att du från och med idag hittar Dermosils alla nyheter inför sommaren. Jag kommer ta med både solkrämen och dessa deo-wipes på vår utlandsresa! Och under soliga dagar byter jag ut min ansiktskräm mot denna med solskyddsfaktor 30.

Och du, om du beställer nu under valborg (idag och i morgon) får du en handtvålen Saga på köpet. Passa på!

Är förstås nyfiken på hur dina sminkrutiner ser ut? Sminkar du dig varje dag eller inte alls? Och varför?


Söker du efter något?