Den här julen fick jag den absolut finaste julklapp en pojkvän kan ge sin flickvän. En adventskalender med tjugofyra luckor, tjugofyra små överraskningar. Den var till och med så bra att jag kunde ta med mig den på alpresan och även de sista luckorna när vi åkte till Göteborg. Luckorna var inte heller några onödiga prylar utan många ätbara saker, lotter och välgörenhetsgrejer. Men sista luckan, nummer 24, var såklart den bästa. Jag visste bara att vi skulle iväg en heldag här i Göteborg och att jag behövde ta med mig träningskläder, badkläder och finkläder.

Morgonen och dagen började på Hagabadet, fortsatte med en runda på stan innan vi till slut gick till en restaurang som jag inte hade sett innan – restaurang Project. Men det var tydligen en av Göteborgs bästa restauranger. Och om det var.

Jag har ätit på så få restauranger i Göteborg så nu när vi väl tog chansen så slog vi på stort. Jag hoppas det kan bli lite av en årlig tradition. 5 rätters på en riktigt fin restaurang utan att tänka på vad det kostar och vad man hade kunnat laga för sjuk middag hemma för samma summa. Jag älskar mat men har svårt att unna mig det på restaurang.

Efter matupplevelsen här känner jag dock att det var värt varenda liten krona. Maten var en dröm. Och jag älskade lokalen. Precis som frukosten på Hagabadet så var även här ljussättning ON POINT.

project Göteborg

Vi borde ha en kristallkrona hemma i köket, tänkte vi båda när vi satt här.

Måltidens favorit blev något så simpelt som den här lilla rätten (bild nedan) som helt bestod av jordärtskockaSmå bitar av jordärtskocka täckta av ett skum som toppats med crunchy bitar. Vi funderade genast på att vi borde investera i en sifong för att kunna göra något liknande hemma.

Och då förstod jag tjusningen med att äta på restaurangen. Du kan bli serverad sånt som inte hemma ens är möjligt att laga. T är superduktig på matlagning men jag har också insett att det krävs olika typer av verktyg för att verkligen lyckas. Vår pizzasten till exempel, utan den skulle pizzorna inte alls bli sådär perfekt goda.

Två andra små rätter vi fick in var (se nedan) rimmad kolja med rökt makrillemulsion, och råbiff med foie gras och vildris (det där vilriset påminde lite om popcorn?). Sen, på tredje bilden, varmrätten svensk utegris med pumpa från Ingemansgården och cidersenap.

Project restaurang

Varmrätten var riktigt god och jag gillar hur de jobbar med säsongerna. Med pumpan och grönkålen till köttet till exempel. Råbiffen hade faktiskt kunnat vara något mindre.

Jag tycker förresten att det är konstigt att man inte kan beställa in mindre glas vin än vad som är standard? Så är det i Finland, du säger alltid om det är, kan det vara 12 eller 16 cl som du vill ha? Nu minns jag inte pga. är ute så sällan, haha, men något sådant. Jag dricker nämligen otroligt långsamt och föredrar gärna ett mindre glas, så försökte fråga här men servitören såg helt oförstående ut, vad menar du – ett vinglas är ett vinglas liksom? (Gissa om min finska pojkvän tyckte det var pinsamt, finländare avskyr awkward situationer och undviker gärna att ställa knepiga frågor så långt de bara kan, hehe…)

Det roliga med detta är dock att min mamma berättade att när hon var här precis när de öppnat tidigare förra året så frågade de om hon ville ha helt eller halvt glas, det tyckte mamma var så otroligt märkligt att det drog ner hela hennes intryck av restaurangen (så antagligen hade de tagit bort det konceptet?)

Och så sist ut, desserten: ricottasorbet med kaksmulor och créme patissière (vaniljkräm?). Perfekt avslut på middagen och så den lilla detaljen som gjorde mig glad var såklart de fina besticken som efterrätten serverades med. Ser ut som de gamla silverbesticken jag fått ärva från farmor.

Så skålade vi för ett bra år och en fantastisk dag. Tack för julklappen Mumin, du är aaaaaamazing.

Att kliva in på Hagabadet i Göteborg, det ursprungliga som ligger i Hagakvarteren med sin historia från 1800-talet, påminner lite om spa-besöket på Hedon i Pärnu.

Det är något annat än de nya och moderna spa-anläggningarna som nuförtiden finns lite överallt. Det är en mäktig upplevelse som tar en tillbaka i tiden. Men känslan av att det är gammalt badhus är tyvärr inte enbart positiv.

”För snyggheten, sundheten och hälsovården”. Så löd orden då, när det en gång öppnades 1876. Och syftet sägs vara detsamma idag, fast med en något mer modern touch och med livskvalité i fokus.

hagabadet i Göteborg

Besöket på Hagabadet var något som min kille överraskade mig med och det var så vi började vår ”heldag i Göteborg”. Vi har varit i denna stad så många gånger tillsammans nu, men vi är dåliga på att uppleva det som finns här. Så, detta var också ett försök i att lära känna Göteborg lite bättre.

Frukost på Hagabadet

Vi kom hit tidigt, redan klockan åtta, för att börja alltihop med frukostbuffén som numera dukas upp av  cafékedjan da Matteo. En lagom stor buffé (alltså ganska liten) men med bara goda och bra grejer.

Vad som får högst poäng av mig här är dock miljön. Det är fantastiskt mysigt och helt rätt ljussättning.

Hagabadet frukost

Gillar den vackra blomuppsättningen som får ta plats på bordet där vi sitter och att det fanns flera olika dagstidningar att läsa.

Vi äter upp långsamt och behöver inte stressa vidare. Så som det ska vara när man är på spa. Och det är något jag gillar med Hagabadet, att ditt besök inte är tidsbegränsat utan du har så länge du vill på dig.

Träning och bad

Sen fortsätter vi in i själva tränings- och spadelen. Och här är det lite förvirrande och labyrintiskt, så ta med dig kartan som du får i entrén! Det märks tydligt att det är en gammal byggnad. Gymmet är exempelvis utplacerat (eller intryckt) i flera olika rum och du går också igenom här när du ska till bassängerna (eller det finns lite olika vägar och trappor men hur allt hänger ihop är inget du snappar upp under ditt första besök här).

Vi passar på att träna i en och en halvtimma för att göra alla muskler trötta innan vi ska koppla av inne på spaet. Gymmet är egentligen inte något speciellt eller häpnadsväckande, men det fyller sin funktion.

Hagabadet spa

Fotade av förklarliga skäl inte desto mer i spaavdelningarna, men här är ett par bilder.

Det är det här som är charmen, kakelväggarna, kristallkronor, gamla möbler och vackra mattor. Och så salen Ägget där en stor ägg-formad bassäng finns, omgiven av otroliga väggmålningar. Det finns också inslag av gamla bilder och skyltar som avslöjar den historia som finns här.

Och jag tycker verkligen det är häftigt. Det är en upplevelse. Men det är inget spa jag skulle vilja besöka återkommande. Dessutom ryktas det om att priserna är ganska höga för den som vill ha månadskort här och jag har lite svårt att förstå att det faktiskt är så poppis som det är.

Det är en cool upplevelse men det känns inte sådär fräscht och uppfriskande som kanske egentligen är den känsla jag är ute efter när jag går på spa.

Favoriten blir rummet Philipsons Folkbad,om jag inte minns fel. Här fanns en lagom varm bastu med god doft (om än lite liten då det blev kö hit lite senare på dagen) och olika upplevelse-duschar (kallt vatten, ishink, och en tropisk dusch som skiftade i temperatur).

Men jag är såklart ändå väldigt nöjd och glad när vi kliver ut från byggnaden 6 timmar senare. Och hela upplevelsen av en tidig morgon med frukost som följs upp av träning och sen ett par timmar av bad och bastu – tillsammans med min bättre hälft, det är förstås svårslaget.

När vi går ut här på kullerstensgatorna känns det som en fin detalj att befinna sig mitt i Haga, vi går runt hörnet och sätter oss på ett av de mysiga caféer som finns här och äter lite innan vi fortsätter vår Göteborgsdag.

Nu vet jag inte om jag skulle påstå att det här är särskilt representativt för året. Mina bilder tenderade nämligen att få fler likes under årets först halva och det är nog därför alla utom en bild också är från den halvan. 6 av bilderna är till och med från jan-feb 2018. Eller så skulle det kunna ha och göra med den otroligt vackra vinter som drog in över Helsingfors och Finland – och att jag just då reste runt en del i snöiga Finland och fick chans att fånga det på bild.

@jennsandstrom

Första bilden är från Gällivare, när jag bara iklädd bikini låg i en solstol mitt i den snöiga vårvintern. Bilden på mig och min bror är från Tallinn när vi tog färjan dit över dagen. Och resten är från Finland. Egentligen borde sommarens balkan-roadtrip och vinterns alpresa ha fått vara med här med åtminstone en bild…

Och apropå Instagram så var årets bästa beslut att ta en sociala medier-paus nu under jul och nyår. Har ännu inte laddat ner instagram-appen igen och är inte alls sugen på det. Det har varit underbart att vara utan. Idag öppnade jag Facebook igen och gick igenom och rensade bland alla grupper jag är med i. Klickat i unfollow och notifications off på de flesta nu. Också en befrielse.

Kommer antagligen gå helt online igen när mitt jullov är över (egentligen först den 15:e januari då jag är tillbaka i Helsingfors) men är faktiskt väldigt inne på att lägga mindre tid och energi på alla sociala medier.

Det är en alldeles speciell känsla, till snudd på magisk. Den där stunden när man infinner sig på ännu ett nyårsfirande i Sverige och skålar för att det kommit att bli en tradition. Tre år i rad.

Det började nyåret 16/17 som firades in i Herrljunga med hela gänget. Förra året var vi samma gäng men i en mindre konstellation, i Jönköping. Och så detta år, ännu några färre. Men vi är två par som varit tillsammans alla tre nyårsaftnar i rad nu. Det, känns väldigt fint.

2019 is yours.

Den här gången fick vi mer tid tillsammans. Vi kom till Jönköping, samma plats som sist, redan på söndagen. Så vi hann handla tillsammans och laga en god middag även den kvällen. Och det är beyond mysigt att hänga hemma hos dessa två.

Vad som skulle bli vietnamesiska vårrullar fick i brist på rispapper istället bli vietnamesiska bowls med risnudlar. Lyckad och bra grej.

På nyårsaftonsmorgonen vaknade jag till ett gyllene ljus utanför fönstret. Solen var påväg upp och mina vänner bor så vackert uppe på höjden att man genast vill gå upp och njuta av ljuset och utsikten.

God morgon, sista dagen på 2018.

När vi ses köper vi alltid lyxigt bröd till frukosten. En detalj jag gillar massor.

Så, en hel nyårsafton framför oss. Vad gör man av en sådan? Vi åkte upp till stadsparken och tog en skön promenad. T sprang 11 kilometer medan vi vandrade runt och pratade, njöt av utsikten, skogen och djuren som finns där. Jag kan inte tänka mig en bättre sak att göra än just detta innan kvällens firande. Älskar känslan av att komma in igen med lite rosiga kinder, och ben som fått röra på sig.

Egentligen hade vi inte planerat någon lunch, på så sätt är vi ett ganska chill gäng när vi hänger, så vi köpte lite stenbitsrom och gjorde rösti. Nyårsmiddagar tenderar ju att bli ganska sent serverade måltider och det här kändes som den perfekta uppladdningen.

Jag som vuxit upp på löjrom har fått lära mig att det är en extrem lyx. Men ärligt talat tycker jag att all fiskrom faktiskt är god.

Vi hann också med en kaffe och ruby-choklad som jag och T hade med från Finland. En helt nyfunnen kakaoböna som naturligt ger en rosa färg. I smaken något bärig och påminner i mitt tycke lite om vit choklad.

Och så fortsatte förberedelserna under eftermiddagen som följde.

Den forne bartendern gjorde i ordning kvällens första cocktail. Gin med grapefrukstjuice och svartvinbär. Och till det lite snittar på fröknäcke med kallrökt lax toppade med spännande smaker.

Det är en fin grej att mina vänner är så duktiga på att laga mat (och blanda drinkar!). Och vet ni vad, vi har faktiskt skrivit ihop en gemensam bucket list för 2019 och där finns punkten bli bättre på att laga mat uppskriven. Det innebär förstås lite olika saker för oss alla, men för mig innebär det att börja laga mat öht.

 

Black vs blue. Jag är som vanligt det udda fåret, och just den här kvällen till ära i mina guldglittriga kläder.

Jag stod inte bara och babblade på sidan om, hackade faktiskt lök och blandade citron med creme fraîche. Inte totalt useless alltså.

Och så blev det dags för förrätt och bubbel.

Såhär såg menyn för kvällen ut:

* Förrätt: havskräftor med löjrom

* Varmrätt: torskrygg och pilgrimsmusslor med potatis- och jordärtskockspuré, samt beurre blanc-sås

* Efterrätt: på fjärde bilden nedan, sorbet med prosecco, och det var egentligen vad vi åt kvällen innan. Men det hade passat väldigt bra till den här menyn, både smak-, säsongs- och fotomässigt. I själva verket åt vi en chokladmousse på avokado med mango och passionsfrukt till.

Allting var fantastiskt gott. Jag gillar smakupplevelserna på riktigt bra restauranger, men ännu häftigare är det när maten tillagats hemma. Nu kan jag inte ta åt mig särskilt mycket av äran här, men är desto mer imponerad av mina vänner som fixar detta.

Vi toppade purén med jordärtskockschips också – och den syrliga egen-inlagda gurkan passade perfekt till maten.

En lång fin kväll i lagom tempo. Vi plockade några frågor från icebreakerspelet, skrev ner punkter på vår gemensamma bucket list och efter tolvslaget och efterrätten spelade vi spelet Hint.

Gruppfoto med posen ”känslan du går in i 2019 med”.

Jag tog faktiskt inga bilder alls vid tolvslaget eller på fyrverkerierna. Det här året bara försökte jag ta in allt och verkligen vara där. Ser fortfarande fyrverkerierna framför mig, hur de smällde i vackra explosioner på himlen åt alla håll och kanter, med Vättern som skymtade där nere i bakgrunden. En bättre balkong, med bättre sällskap, det kunde man inte ha just den här stunden.

Det blev ingen vild kväll. Snarare en kväll med både intressanta och nakna (inte bokstavligen) diskussioner. Jag älskar ju sånt och jag tror aldrig man kan sluta lära känna sina vänner. Det känns bara ibland som om relationer lätt mynnar ut i någon slentrianmässig rutin. Som om alla tankar redan sagts och som om vi kände varandra utan och innan. Men vi är mer komplexa än så, vi förändras, utvecklas – och det syns sällan utan på.

Gott nytt år – med detta avslut på 2018 och start på det nya året är jag mer än redo.

Jag gick in 2018 med en tanke, fokus. Jag specificerade aldrig vad jag skulle fokusera på. Det var så självklart. Vad annars om inte företaget? Jag har tänkt, andats, levt mitt jobb. Kanske inte älskat det varenda sekund, men nästan.

De tyngre stunderna har handlat om enorm pengastress och en ständig ångest över skatteverket. Det har legat som ett mörkt åskmoln över mig, det här med att min svenska enskilda firma egentligen borde bli en finsk i och med att jag nu bor i Finland. ”Kolla upp finskt företag” har varit en stående punkt på att göra-listan. Samtidigt dök tankar upp om att det kanske inte är en finsk firma jag ska ha, det kanske är i Sverige jag ska bo. Flytta hem. Men så i november blev allt plötsligt tydligt. Och precis innan julledigheten var mitt finska företag startat och det svenska avregistrerat. Så underbart.

I och med detta kände jag mig helt in peace med att bo i Finland. Att det är Helsingfors som ska vara mitt hem under 2019. På ett sätt som jag kanske aldrig tidigare känt. Detta, mycket tack vare att jag under november också fick prata med en coach.

Det här året har mer än någonsin präglats av jobb. Få stunder har varit helt lediga. Jag har liksom också gjort mycket relaterat till företaget som inte gett några intäkter. Två olika podcasts, fotokursen första halvan av året, skrivkursen andra halvan. Är också väldigt tacksam över att ha fått bli uppmärksammad på lite olika vis, intervjuer, nomineringar etc. Det är sånt som ger en lite av en push just när man behöver det.

Sen har det varit ett år av fantastiska resor. Resorna kommer i ett eget inlägg – blir helt mållös när jag kollar tillbaka på alla upplevelser och äventyr under 2018.

Jag har alltså fått göra två av mina favoritsaker i världen: jobba med något jag älskar och upptäcka världen, mycket av Norden och flera nya länder och städer i Europa.

Och kanske, det viktigaste av allt, har jag mer än någonsin umgåtts med både familj och vänner. I någon sorts kontrast till jobb så har det som verkligen betyder något fått ta stor plats. Inte bara har jag fördjupat relationerna med mina ”nya vänner” i Finland (fester, blogathons, söndagsfika, bruncher, middagar osv) utan också fått fira både mormor och moster som fyllt jämt, hälsat på pappa två gånger, varit på släktträff i Finland och till och med haft min bror på besök. Utöver det har jag också hälsat på vänner flera helger på olika platser, varit utomlands en vecka med roligast gänget-vännerna, och rest till Sverige för en 30-års dag. Och nu, i denna stund, får jag fira in det nya året med bästa vänner. På diverse resor genom året har jag dessutom fått träffa massor av inspirerande typer som gjort djupa intryck.

Jag tänker också på vad mycket fint som hänt mina nära och kära det här året (födelsedagar, kärlek, bebisar, bytt jobb, startat företag, testat ett nytt land). Men förstås är det några som tyvärr haft otroligt tunga stunder. Det har varit en påminnelse om att sorg är en del av livet – och att det är så viktigt att få finnas där, med en kram, ett värmande ord eller bara i tanken.

Och jag är så tacksam över allt jag har i mitt liv just nu.

Tacksamheten och privilegiet. Att få göra saker man drömmer om. Alla har inte den möjligheten, därför är det viktigt att hjälpa andra – också något jag verkligen tänkt på under året.

Med de tankarna, känslorna och den påminnelsen vill jag avsluta det här året.

2018 – tack för allt <3

Och så avslutar vi med årets bästa bild.

Vi gör inte egentligen massor av saker men vi myser runt och gör de kanske absolut bästa av saker. Promenerar på kullerstenar, går in i butiker och kollar mest, sitter på caféer och dricker cappuccinos eller honung-ingefära-citron. Och Göteborg har haft många fina dagar. Med den här sortens himlar.

Min year compass har jag fyllt i till nästan hälften. Gör det lite då och då, tycker inte man behöver sitta oavbrutet i 3 timmar med första halvan (alltså blicka tillbaka på 2018). Har också börjat skriva ihop en årskrönika för året som jag ska publicera här på bloggen.

Som ni förstår börjar jag bli lite trött på att analysera 2018 och ganska redo för nästa år… :)

Här på Da Matteo.

Tycker btw att Göteborg saknar fler mysiga slash coola, och mindre caféer? Det är mest kedjor (även om de är lokala). Men är ju inte här särskilt ofta så har kanske missat nya spännande caféer, har du något tips?!

Den gata som var kanske mest busy i mellandagarna när mycket annat i stan var stängt, massan av shoppingsugna folk som rör sig till och från Nordstan.

I lucka 24 väntade förresten en överraskning i form av en hel dag i Göteborg. Från frukost till middag, med spa och fin restaurang. Det ska jag berätta mer om sen!

En dag som aldrig är riktigt så idylliskt som i filmerna, men istället en ganska trevlig verklighet. I en glittrig klänning i sammet från 2015, med nära och kära, klassiskt julbord, glögg, en klassisk julfilm, choklad, och en variant på ett sällskapsspel.

Vi vaknade lagom tidigt hemma hos mamma. Åt mackor med julskinka på till frukost, sneglade på klapparna under granen och läste lite.

Bästa outfiten dessa julmorgnar. Min strumpor har dessutom små bjällror så jag låter som tomtens renar när jag går.

Jag tog en meditations-promenad (min app har sånna ”walking meditations”) på egen hand och mötte julglada människor på trottoarerna. Kom hem igen. Duschade. Drog på festliga kläder, smink och lite hårspray. Sen klev vi fyra in i bilen och åkte ut till Hisingen, hem till min bror.

Redan i trapphuset lyckades han fånga oss på bild.

Där var brasan tänd, som ni ser, och maten redan uppdukad.

Alla recept på julmaten finns såklart i deras matblogg, godastmat.se. Bland de mest spännande som de ordnat var hemmagjord rödbetssallad, den var så fräsch! Något helt annat än den man köper som ofta blir lite mäktig. Dessutom fanns några finska favoriter på julbordet: morotslåda, kålrotslåda och julstjärnor.

Ett par timmar senare åt vi efterrätt som var något jag aldrig tror att jag ätit förut, ris à la Malta. Även den hade Sandra, min brors sambo, gjort helt fantastiskt god. Ganska simpel, toppad med blodapelsin.

Samtidigt gick solen ner och färgade hela Hisingen rosa.

Mamma <3

Vi hade med oss en gigantisk ask med Fazer-choklad hela vägen från Finland. Vi var dock alla överens om att Lindts chokladask var lite godare. Och vet ni varför? De innehåller mer socker och fett. As simple as that.

Till slut blev det julklappsutdelning och alla fick bara ytterst välbehövliga saker. Och för att ni ska förstå exakt hur praktiska julklappar vi ger varandra i min familj så kan jag berätta att jag och T fick en diskborste, och en fin balsamico. Av mig fick T en mortel, han lagar mat nästan jämt och äger ingen mortel?!

Man skulle även kunna ha invändningar här om att en mortel är en lustig sak att ge någon när man befinner sig utomlands och så (den vägde liksom tre och ett halvt kilo) och det kan jag möjligen hålla med om. Vi får hoppas att han får med sig den hem, annars får den hänga med mig på turné upp till Gällivare innan vi tar båten över till Finland igen.

Bilderna från eftermiddagen och kvällen är tagna med min brors kamera av mig och honom, och redigerade av honom. Försökte redigera så som jag brukar men det blev inte i närheten så bra.

Det var den julaftonen.

Hur var din julafton? Klassisk julmat? Några julklappar? Sällskapsspel? Bara ångest? Berätta!

Göteborg är ingen vidare julmysig stad, det ska erkännas. Det är garanterat snöfritt och ofta ett par plusgrader. Men det gör ingenting, trots att Finland varit täckt av snö och sådär som man vill ha det den här tiden. För hemmen både hos min mamma och moster är desto julmysigare. Det var alltså ljuvligt att komma hit och i söndagskväll åkte vi hem till min moster. Dagen innan julafton och en uppesittarkväll väntade.

Och hur spenderas då en äkta svensk uppesittarkväll kanske ni undrar? Kanske vet ni redan.

Först med lite gott, såklart. Vi åt världens godaste ostar med kex och pepparkakor, något spanskt seafood-snacks på chips och drack bubbel. 

Och sen, givetvis: bingolotto.

Jag har bara gjort detta en uppesittarkväll innan (tror jag) och minns den så väl, 2012 uppe i Gällivare när jag mellanlandade mellan Kanada och Nya Zeeland.

Valpen Morris var också med. Inte en helt enkel hundvalp att ta kort på. Han är bara tretton veckor gammal och var ganska nyfiken på min kamera.

Alltså han är mjuk som de mjukaste av Lambi-lammen.

Julmys <3

5 eller 6 lotter som spelades, och ingen som vann. Oh well. Trevligt var det ju ändå. Sån gemenskap, som de tjatade om i tvrutan hela kvällen.

Grejen med Bingolottos uppesittarkväll är dock att den pågår hur länge som helst. Halv åtta till midnatt. Vi åkte hem i reklampausen och fortsatte sista spelet hemma. Hörde till och med tre unga tjejer på ett café idag klaga över att Bingolotto börjar alldeles för sent och säga ”nej det borde börja halv sju och sluta klockan tio!” Engagemanget kring det folkkära programmet här i landet är stort, som ni hör.

Att få gosa med Morris var vinst nog. Även han höll med om att det blev lite väl sent och somnade gott på soffkanten.

Tror min Mumin tyckte att vår svenska uppesittarkväll var lite märklig, men också rolig. Det är vår femte jul tillsammans men faktiskt bara vår andra i Sverige, så har några traditioner kvar att introducera honom för. Ikväll har vi suttit och kollat på Sällskapsresan och igår i väntan på The Holiday kikade vi på ett par avsnitt av Sunes jul. Älskar förresten det här med att kolla på vanlig tv när det går massor av bra filmer och program, det finns något så charmigt över det.


Söker du efter något?