En snubbe som inte bryr sig

Är det något jag beundrar honom och försöker lära från min käre fader så är det just hans förmåga att strunta blint i vad andra folk tycker och tänker kring oväsentliga saker. Så som att gå runt i snabba solbrillor på stan och i affärer, som vi gjorde idag i Luleå. (Pga en ögonoperation.)

Min pappa är generös och givmild och en väldigt skojig pappa. Tror inte att mitt tvååriga jag förstod ironin i att jag inte kunde säga S och hur pappa drev med mig kring det, men man lärde sig med åren! Han är emot allt vad status heter och väldigt vettig och klok. Som ni förstår har jag ärvt en hel del ifrån honom ;)

20120513-193529.jpg

barn, härliga barn

Här är en bild på den större kusinen, 5 år och min fina farmor! 5åringen är så insatt i vägarbeten och den branschen och kan ett språk som jag inte begriper, haha. Och plötsligt utbrister han ”Får vi gå ut och skikta grus?”.

Den mindre lillkillen, 3 år, pekade på min klänning igår och sa, ”Vad är det där?!”, ”En klänning,” sa jag, ”tycker du inte den är fin?” Så skrattar han och säger ”Nää äää!”

Det är så härligt med barn att de säger precis vad de tänker!

20120513-113455.jpg

”Don’t be pushed by your problems, be led by your dreams.”

Jag har alltid varit en drömmare, en tänkare. Precis som många barn fantiserade jag i min egna värld och kunde leka med mig själv ute i skogen utan problem. Tänk vad enkelt det var, man fantiserade ihop en låtsas person och byggde en liten saga utifrån det.

Idag är jag fortfarande en drömmare och skillnaden är väl att jag inte längre fantiserar om vad som finns här och nu, men om vad jag ska uppleva i framtiden. The sky is the limit ungefär. Det är så härligt att leva med tron i att man kan gå hur långt man vill och gör vad man vill, så länge man är beredd att kämpa för det!

Sen så kanske inte alla drömmer om samma saker, om att gå långt och bli framgångsrik osv. Och det är också okej. Det viktigaste är att man lyssnar till sig själv, vad vill jag? Jag till exempel bryr mig inte om toppbetyg eller att få toppjobbet hos ett framgångsrikt företag när jag är färdigutbildad. Jag har mina drömmar och tänker gå min egna väg utan att låta mig påverkas från normerna i samhället och att man ska göra si eller så.

Våga drömma stort och tro på er själva mina vänner!

20120513-102113.jpg

i Boden

Folk brukar prata om Boden som ett ganska tråkigt ställe och ja, det kanske inte är jättemycket att hurra över men för mig är staden ganska mysig. Min farmor bor här och lite andra släktingar och kusiner, så jag har alltid varit här då och då sedan jag var liten.

Idag åkte vi hit över helgen, 23 mil enkelväg är inget avstånd för en norrlänning!

Har träffat småkusinerna idag som växer så det knakar och blivit så stora! Storebrodern har alltid varit en vild busunge som för massor av liv, medan lillebrodern får stå ut med de mesta och är lite lugnare. Minsta är 3 år men pratar massor och verkar förstå en hel del. Åh de är så söta!

20120512-183711.jpg

20120512-183717.jpg

20120512-183913.jpg

20120512-183924.jpg

min nya klänning

Den här klänningen var ett av plaggen jag hittade på Monki när vi besökte deras huvudkontor! Jag gillar den massvis. Det roliga var att jag inte provade den förrän jag kom hem, och den satt som ett smäck! Meant to be helt enkelt!

Koftan är manmas gamla och är nog inköpt under 90-talet. Jag har försökt sno med mig den för jag älskar den!! Men mamma verkar tycka om sin tröja hon med…

20120512-112455.jpg
Nu är jag inte helt hundra på det här med mode och årtal, men jag skulle vilja påstå att min nya klänning är ganska 60-tals inspirerad!

Hur möter man livets motgångar?

Alla kommer någon gång under sin livstid att uppleva saker som är jobbiga och väldigt smärtsamma. Det hör livet till. Livet är inte smärtfritt och det kan göra så jävla ont. Det kan vara hjärtekrossanden och dödsfall, olyckor och missöden.

Vi kan inte förhindra detta och det är inte heller någon idé att vara rädd för vad som komma skall. Vad som däremot är avgörande är hur vi väljer att hantera något när det olyckligtvis inträffar.

Sorg i all ära, det är absolut tillåtet och ofta väldigt viktigt. Man får vara ledsen, gråta tills tårarna tar slut och ligga inne i flera dagar. Man får vara förbannad på livet och tycka att det är orättvist.

Men någonstans måste man acceptera faktumet att det är så här det är nu, det är härifrån vi måste ta oss vidare. Om vi bryter ett ben, failar en tenta eller förlorar någon vi älskar, det spelar ingen roll vad, utan vi måste acceptera det och lära oss att leva med det.

Känslan av att faila en tenta kanske är en ganska mild känsla i jämförelse med andra hemska missöden. Men fortfarande handlar det mycket om hur man väljer att tackla det. I sånna avseenden bör man egentligen rycka lite på axlarna och tänka att, vad fan, jag gör en omtenta och pluggar hårdare till den – inte mer med det!

Angående tyngre avseenden då? Att förlora någon man älskar, att få sitt hjärta krossat? Då kan du ställa dig själv frågan, finns det någonting du kan göra åt det här? Skulle du kunna få denna människa tillbaka eller är det försent? I de flesta fallen, nej du kan inte få personen tillbaka, så vad ska du göra åt det? Vill du gräva ner dig för resten av ditt liv och låta personen i fråga vara avgörande för hur fortsättningen på ditt liv ska se ut?

20120511-191343.jpg

Du har alla förutsättningar i världen att fortsätta gå din väg, att göra saker för din skull. Du kan välja lyckan eller så kan du strunta i det och förbli en olycklig och bitter själ. Det kanske inte är enkelt, men det går, det går att bli lycklig och glad igen.

Vad kontentan egetligen är och det viktiga i det hela, är att allt är upp till DIG! Glöm aldrig det, låt inte någon annan styra över ditt liv. Lär dig att tackla motgångar, lär dig att se ljuset vid tunnelns ände, för det finns alltid där, tro mig!

20120511-191334.jpg