Här är en bild på den större kusinen, 5 år och min fina farmor! 5åringen är så insatt i vägarbeten och den branschen och kan ett språk som jag inte begriper, haha. Och plötsligt utbrister han ”Får vi gå ut och skikta grus?”.

Den mindre lillkillen, 3 år, pekade på min klänning igår och sa, ”Vad är det där?!”, ”En klänning,” sa jag, ”tycker du inte den är fin?” Så skrattar han och säger ”Nää äää!”

Det är så härligt med barn att de säger precis vad de tänker!

20120513-113455.jpg

Jag har alltid varit en drömmare, en tänkare. Precis som många barn fantiserade jag i min egna värld och kunde leka med mig själv ute i skogen utan problem. Tänk vad enkelt det var, man fantiserade ihop en låtsas person och byggde en liten saga utifrån det.

Idag är jag fortfarande en drömmare och skillnaden är väl att jag inte längre fantiserar om vad som finns här och nu, men om vad jag ska uppleva i framtiden. The sky is the limit ungefär. Det är så härligt att leva med tron i att man kan gå hur långt man vill och gör vad man vill, så länge man är beredd att kämpa för det!

20120513-102106.jpg

Sen så kanske inte alla drömmer om samma saker, om att gå långt och bli framgångsrik osv. Och det är också okej. Det viktigaste är att man lyssnar till sig själv, vad vill jag? Jag till exempel bryr mig inte om toppbetyg eller att få toppjobbet hos ett framgångsrikt företag när jag är färdigutbildad. Jag har mina drömmar och tänker gå min egna väg utan att låta mig påverkas från normerna i samhället och att man ska göra si eller så.

Våga drömma stort och tro på er själva mina vänner!

20120513-102113.jpg

Folk brukar prata om Boden som ett ganska tråkigt ställe och ja, det kanske inte är jättemycket att hurra över men för mig är staden ganska mysig. Min farmor bor här och lite andra släktingar och kusiner, så jag har alltid varit här då och då sedan jag var liten.

Idag åkte vi hit över helgen, 23 mil enkelväg är inget avstånd för en norrlänning!

Har träffat småkusinerna idag som växer så det knakar och blivit så stora! Storebrodern har alltid varit en vild busunge som för massor av liv, medan lillebrodern får stå ut med de mesta och är lite lugnare. Minsta är 3 år men pratar massor och verkar förstå en hel del. Åh de är så söta!

20120512-183711.jpg

20120512-183717.jpg

20120512-183913.jpg

20120512-183924.jpg

Den här klänningen var ett av plaggen jag hittade på Monki när vi besökte deras huvudkontor! Jag gillar den massvis. Det roliga var att jag inte provade den förrän jag kom hem, och den satt som ett smäck! Meant to be helt enkelt!

Koftan är manmas gamla och är nog inköpt under 90-talet. Jag har försökt sno med mig den för jag älskar den!! Men mamma verkar tycka om sin tröja hon med…

20120512-112455.jpg
Nu är jag inte helt hundra på det här med mode och årtal, men jag skulle vilja påstå att min nya klänning är ganska 60-tals inspirerad!

Alla kommer någon gång under sin livstid att uppleva saker som är jobbiga och väldigt smärtsamma. Det hör livet till. Livet är inte smärtfritt och det kan göra så jävla ont. Det kan vara hjärtekrossanden och dödsfall, olyckor och missöden.

Vi kan inte förhindra detta och det är inte heller någon idé att vara rädd för vad som komma skall. Vad som däremot är avgörande är hur vi väljer att hantera något när det olyckligtvis inträffar.

Sorg i all ära, det är absolut tillåtet och ofta väldigt viktigt. Man får vara ledsen, gråta tills tårarna tar slut och ligga inne i flera dagar. Man får vara förbannad på livet och tycka att det är orättvist.

Men någonstans måste man acceptera faktumet att det är så här det är nu, det är härifrån vi måste ta oss vidare. Om vi bryter ett ben, failar en tenta eller förlorar någon vi älskar, det spelar ingen roll vad, utan vi måste acceptera det och lära oss att leva med det.

Känslan av att faila en tenta kanske är en ganska mild känsla i jämförelse med andra hemska missöden. Men fortfarande handlar det mycket om hur man väljer att tackla det. I sånna avseenden bör man egentligen rycka lite på axlarna och tänka att, vad fan, jag gör en omtenta och pluggar hårdare till den – inte mer med det!

Angående tyngre avseenden då? Att förlora någon man älskar, att få sitt hjärta krossat? Då kan du ställa dig själv frågan, finns det någonting du kan göra åt det här? Skulle du kunna få denna människa tillbaka eller är det försent? I de flesta fallen, nej du kan inte få personen tillbaka, så vad ska du göra åt det? Vill du gräva ner dig för resten av ditt liv och låta personen i fråga vara avgörande för hur fortsättningen på ditt liv ska se ut?

20120511-191343.jpg

Du har alla förutsättningar i världen att fortsätta gå din väg, att göra saker för din skull. Du kan välja lyckan eller så kan du strunta i det och förbli en olycklig och bitter själ. Det kanske inte är enkelt, men det går, det går att bli lycklig och glad igen.

Vad kontentan egetligen är och det viktiga i det hela, är att allt är upp till DIG! Glöm aldrig det, låt inte någon annan styra över ditt liv. Lär dig att tackla motgångar, lär dig att se ljuset vid tunnelns ände, för det finns alltid där, tro mig!

20120511-191334.jpg

I morse började jag dagen med ett träningspass innan frukost. Frukosten kunde jag sitta ute på altanen och äta, hur underbart? Trots de 9 graderna så var det varmt tack vare solen och lite lä.

20120511-151812.jpg

20120511-151819.jpg

Efter dusch och så plockade Lisa upp mig för en fika på Alla Tiders med några andra flickor. Uppdaterade varandra om allt möjligt och de var lite slitna från gårdagens studentfirande haha.

Nu ska jag på jobbet! Hoppas ni har en trevlig(are) fredagskväll, puss!

Igår efter jobbet (ja jag började jobba igår) så åkte jag förbi min fina vän Elin som precis fått en nice lägenhet i stan. Elin är också en vän från dagistiden och hon har bott i Luleå i några år. Vi är väldigt lika i en del avseenden och mycket olika i många andra. Men vi förstår varann och känner varann utan och innan, det är härligt!

20120511-004853.jpg

Vi pratade om livets viktiga delar och det var skönt att få höra hennes lugna och vettiga stämma! Om några år gör vi nog en resa ihop till något coolt land!

20120511-005004.jpg
13 år gamla på ett basketläger i Norrköping!

20120511-004924.jpg
När jag flyttade till Jönköping för två år sedan lämnade Elin en söt liten bok och finaste brevet…

20120511-004908.jpg
Det här var en helg jag besökte Elin i Luleå en vår för några år sen. Nu i efterhand har jag förstått hur betydande den helgen var för att en aningen deppig Jennifer skulle gå till en väldigt lycklig Jennifer!

Jag är så glad och tacksam att jag har vänner som Elin i mitt liv!

Någon jag saknat under min tid i Kanada är den här gosingen på bilden. Min Nallis. Tycka vad ni tycka vill, men jag är 20 år och jag älskar att krama om min nalle när jag sover! Mamma kom in i morse och berättade senare att hon tänkt ta en bild på mig för att jag var så söt som kramade nallen! En dag kommer han nog få sitta på hyllan när någon annan finns till hands att krama!

20120511-013659.jpg

Hur som helst, klockan är halv två och jag har inte kommit mig för att sova ännu. Ligger i min sköna säng under mitt underbara duntäcke och funderar lite. Det är förresten ljust ute fortfarande, midnattssolen är på g!

Har två att göra saker i morgon.
1. Träna, har verkligen halkat efter där.
2. Söka visum till NZ!

God natt fina ni!


Söker du efter något?