Det här åt jag till lunch igår, enkelt, gott och nyttigt – 3 ledord som jag gillar när det kommer till matlagning!

Mixa 3 äggvitor, 15 g fiberhavregryn och 50 g kvarg. Låt stå ett par minuter. Stek i lite olivolja på medelvärme. Värm hallonen på plattan och skiva upp en halv banan. Klart!

Innehåller inte särskilt många kalorier och mättar bra!

20120619-130112.jpg

Måste visa en mycket söt sak som jag träffade förra veckan! Ronjas systers kattungar. Dör ni inte också vad söt??? Jag är rädd för katter, men kattungar är bara söta och oskyldiga och väldigt mysiga – så dem klarar jag av!

20120619-001411.jpg

Ni som följer mig på Instagram har givetvis redan sett bilden. Och ni andra, jennsandstrom heter jag, följ mig!

När jag kramar mina vänner och underbara familj här i Gällivare hejdå så går mitt hjärta sönder lite. Samtidigt som jag längtar efter någon söderut så mycket att jag vill dö lite. Och en annan del av mitt hjärta suktar så efter att få upptäcka världen!

Om vi fick ha alla människor vi tyckte så mycket om, med oss i en säck vart vi än reste i världen, så skulle vi kanske inte uppskatta dem lika mycket. Vi skulle aldrig få lära oss hur ont ett farväl kan göra och vi skulle aldrig få uppleva den fantastiska känslan av ett kärt återseende. För att inte tala om känslan av längtan, längtan och saknad – även om den är stundtals plågsam så är det en väldigt fin känsla att känna.

Det finns så många människor som jag tycker om till månen och tillbaka och ibland undrar jag lite hur mycket kärlek man kan känna – räcker den till alla liksom? Och så kom jag fram till, ja, kärleken räcker i all oändlighet där den så vackert tas emot och tas hand om och kastas tillbaka till en.

Och när jag hör ord som,
”Du får inte åka. Nu börjar jag gråta”
Och,
”Jag vill inte ens känna efter hur tomt det kommer bli att inte ha dig här.”
Så känner jag mig så lyckligt lottad. Inte för att vi måste skiljas åt, men för att ni är mina vänner och efter alla år så vet jag att ni alltid finns kvar. Fast än vi upptäcker livet på olika håll så håller hjärtat alltid kvar dessa fina vänskapsband.

Det finns ett väldigt klyschigt citat, ”True friends are never apart, maybe in distance, but never in heart.”, men det beskriver precis det som jag känner till så många av mina vänner! Underbara ni, vi syns till jul igen.

”Though miles may lie between us, we’re never far apart, for friendship doesn’t count the miles, it’s measured by the heart.”

Mitt uppe i en resning av datorn så hittade jag några väldigt kloka ord från en uppsats som en kär vän skrev när hon var 15 år. Tyckte de var värda att dela med mig av!

”Det jag vill få fram är attdet inte är ett av dina val som betyder, utan det är alla val du gör i ditt liv. Det kommer komma val efter val, och du kommer vara tvungen att besluta dig om hur just du vill leva ditt liv. Du måste även vara beredd på alla svängar och komma ihåg att det är du själv som kan förändra.

Jag som just fyllt 15 år har tagit enormt många beslut och jag kommer att ta många fler. Tänk bara inom de närmaste månaderna, nu är det februari. Det vill säga att det bara är några få månader kvar tills alla får veta vilket gymnasium just du kommit inpå. Jag och alla andra som är i den årskullen som ska vidare efter vägen mot gymnasiet inväntar spända på resultaten över de val vi gjort.

Jag kanske inte är någon gammal dam som kan sitta och berätta om hela mitt liv men jag har också fått göra mina egna misstag och fått lära mig av dem.

Det är du själv som väljer din egen väg, allt i ditt liv kommer vara olika beslut som du måste fatta, du bestämmer själv. Skapa ditt liv efter hur du vill leva det.”

April 2006 startade jag min första blogg, på blogspot.se. Innan det hade Lunarstorms ”dagbok” fungerat som något liknande under en längre tid. Så, alltså för 6 år sedan började jag mitt bloggande, 14 år gammal. Ni kanske kan tänka er att den bloggen skiljdes sig lite från min blogg idag? Haha, herregud. Det var smileysar i varenda mening, särskrivningar, talspråk och långa, meningslösa återberättelser av mina dagar. Det var lite deppiga tonårstankar och kryptiska inlägg också. Ingen höjdare direkt. Men det var så det började och sen dess har jag inte haft många uppehåll.

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade så för bloggandet, men någonstans fanns nog behovet redan då av att uttrycka mig i skrift?

Jag hann starta en ny blogspot-blogg och sedan en blogg.se-blogg som hängde med mellan 2007-2011, sen bytte jag till Spotlife för drygt ett halvår och vidare till Finest för ett halvår och nu är jag på min egna domän för att stanna! Här ovan är en bild jag hittade i datorn, printscreen av ett blogginlägg från november 2007. Haha, väldigt givande läsning det där… ;-)

Le åt någon du möter på gatan idag. Håll upp dörren åt någon som kommer efter. Ser du en dam i tjusiga skor, tala om det för henne. Plocka ur diskmaskinen nynnandes på din favoritsång. Gör något litet, som betyder så väldigt mycket mer!

20120619-000859.jpg

Något jag måste medge att jag är ganska bra på är att om jag ger mig in på någonting så är jag jäkligt envis och fast beslutsam att klara det! Det har gått 18 dagar av fitnessfigthen. 18 dagar utan socker. Utan onyttigheter. Utan bröd. Utan cola zero. Utan tillsatser. HUR JÄKLA BRA? Måste passa på att ge mig själv massor av cred och påminna mig själv om hur bra det faktiskt är!

Det kräver tid och planering att komma ihåg att äta var tredje timma och att hinna med träningspasset varje dag. Men 15 dagar (var sjuk de tre första) i streck har jag kört fitnessfightens pass och jag känner mig redan starkare! Jeansen sitter lite slappare och dubbelhakan minskar ;)

Jag har ingen plan på att ge upp nu och midsommar kommer bli en tuffare utmaning med festligheter osv, men det går att ta sig igenom det också bara man vill!

20120618-205400.jpg

Oj vad plötsligt pepp jag blev på framtiden när jag började gå igenom listan över mina mål för 2012 och för 2013. Jag skriver kontinuerligt ner mina mål och drömmar, lite varstans, ibland i anteckningsböcker, i mobilen eller på datorn. Men oftast någon gång per år försöker jag sammanställa mina mer konkreta och kortsiktiga mål i ett word-dokument.

Så nu har jag precis sammanställt en lång lista med mål för resten av 2012.
Inledningstexten löd såhär;

2012 var mitt år – året då jag reste världen över, sög åt mig av allting och njöt till 100 %.

Sen är det ett gäng konkreta punkter med saker jag vill uppnå med mig själv och mitt liv. Och när året har passerat får jag sätta mig ner och utvärdera alltihop, oftast en väldigt härlig känsla!

Follow your dream…
Take one step at a time and don’t settle for less.
Just continue to climb.
Follow your dream…

If you stumble, don’t stop and lose sight of your goal.
Press to the top.
For only on top can we see the whole view
Can we see what we’ve done and what we can do
Can we then have the vision to seek something new
Press on.
Follow your dream.


Söker du efter något?