Ja just det ja, det var ju faktiskt en anledning till varför jag kommit hit till Nya Zeeland och Auckland. Studier ja. Hade nästan hunnit glömma bort det efter att det här landet tagit mig med storm under de två första veckorna! Gissa vad som kom väldigt lägligt till skolstarten? En hemsk förkylning. Helt plötsligt bara vaknade jag upp med en smärta i bröstet/lungorna i morse. Det måste vara något tillfälligt tänkte jag och gick med min kompanjon Bella till gymmet. Men nej, det var stört omöjligt att anstränga mig – kroppen sa strängt nej. Så jag agerade PT istället, haha!

Bella och jag på gymmet!

Har haft min första lektion – Fundamentals of Advertising, och det gick kanon! ÄR SÅ EXALTERAD för mina kurser här, är det något som jag går igång på så är det just advertising, marketing, brands och allt sånt där. Jag lyckades även charma läraren (så söt farbror) så jag och min grupp fick ämnet vi önskade, trots att man inte fick välja ämne. Vi ska göra en presentation om social media – YES!

I klassrummet var det flera runda bort som vi satt vid, inte haft ett sådant upplägg sedan högstadiet!

Lektion på 6:e våningen. Rektorn har sitt kontor på 10:e våningen, där är utsikten ganska toppen!

Nu sitter jag och laddar för min nästa klass, Strategic Brand Management. Åh jösses vad pepp jag är på denna kurs! Laddar med en kopp ingefärs-te, en kopp pumpa-soppa (de älskar pumpa här!), massor av vatten och lite förkylningspiller. Det är liksom så illa att jag tror jag ska lite när jag går till en annan byggnad här på campus. Så, önska mig lycka till.

 

Fastnade lite för den här texten inne på en skobutik.
Och nedan så har ni min-bästa-låt-just-nu.

20120716-155840.jpg

I morse gick jag upp alldeles för tidigt bara för att ta bussen ut till en outlet – Dress Smart. Det var jag och några damer från Spanien, Tyskland och Mexico. Men jag gick mestadels runt för mig själv och spanade in utbudet. Jag älskar att gå runt i butikerna och bara titta på allting fint, och prova lite grann och kanske köpa något. Hittade 3 t-shirtar som jag föll för direkt och de fick följa med mig hem + ett halsband. Total summa: 40 dollar = 220 sek!

Det var ytterligare två toppar som jag vill ta med mig, men som jag lät bli. Den ena för att texten längst ner lödi call new zealand home. Och det skulle liksom kännas lite fel. Jag sa till butikstjejen att jag kommer tillbaka och köper den om 4 månader. Den andra tishan från Rip Curl hade en väldigt mysig text, men jag kände att 3 tishor fick räcka.

20120716-155712.jpg

i call new zealand home. Om 4 månader kanske jag kan gå och köpa den?

20120716-155718.jpg

Så mysig. Men jag lät bli.

20120716-155724.jpg

Crepes till lunch. Mums. Med spenat och feta.

Alla kläder tilltalade mig väldigt emotionellt idag. De verkligen lockade mig med sina små, söta budskap och fick hela mig att känna ”jag vill ha er!”. Det är så konstigt det där, att vi tycker det är så tillfredsställande med konsumtion, varför är det så? Varför blir jag alldeles lycklig i hjärtat av en ny topp eller kjol? Jag vet ju att jag inte blir en lyckligare eller bättre människa egentligen, men ändå älskar jag det. Känslan av att ha massor av fina kläder i garderoben som bara väntar på att få bli burna och matchade tillsammans med varandra och lite smycken!

Men, nu är det faktiskt slut på galgar i garderoben och pengar på kortet (inte riktigt…) – så nu är det färdigshoppat för några månader! Pappa pustar ut och jag önskar mig själv lycka till.

Det är en lördagsnatt i maj. Vilken lördagsnatt som helst faktiskt.
Och livet är egentligen himla fint och värdefullt.

Men jag saknar en särskild känsla. Den där känslan som brukar infinna sig en gång om året, ungefär. Oftast på våren. Tidiga våren ibland, men aldrig senare än i mitten av maj. Det behöver inte alls vara på våren heller, men det har bara råkat bli så tidigare. Det har ingen som helst roll vilken tid på året det är, vilken hårfärg jag har eller vilka tankar som kretsar i mitt huvud. Det enda som räknas är du och jag. Han.
Euforin är oövervinnlig och att fokusera på någonting annat är omöjligt.
Du och jag – ingenting annat. Så många nyfikna funderingar och frågor med spännande svar. Vad äter du till frukost varje morgon? Vad gör dina föräldrar för något? Vilka länder har du rest till?

Och innan vi hunnit märka det, har det blivit eftermiddag och vi ligger fortfarande kvar under det skrynkliga täcket. Armar tryggt runt varandra, inte för att vi brukar, utan för att vi vill. Kanske tjugo kyssar i timmen, mellan våra berättelser. Berättelser om allt vi upplevt, men ännu fler om allt det vi vill uppleva.

Jag skrattar med livet och svävar fram i en dimma av lycka och förälskelse.
Måsten existerar inte just nu och aptiten är bortglömd.

Dagar blir till veckor. Förälskelsen ligger kvar.
Och det hade varit en fin början på en vacker kärleks-historia.

 

En text som blev till för drygt ett år sedan och legat och skräpat i min ”kärleks-mapp” sedan dess. Ibland måste dem få komma ut lite, de där små texterna jag skriver ibland!

Igår var en fin dag. Idag var en fin dag. Även om det omtalade regnet tillsist kom på besök! Elva dagar med fint väder måste jag ändå medge är ganska så bra. Ett fint välkomnande av Auckland, den här staden och det här landet vet precis hur man ska charma sina besökare. Det gillar jag.

Igår fick jag se på min favoritfilm (August Rush) i gott sällskap och idag var vi ett gäng som besökte Aucklands pampiga museum. Det absolut coolaste där inne var den tillfälliga fotoutsällningen, blev helt lamslagen av alla fantastiska foton! Kvällen har vi tillbringat i biosalongen framför The Snow White and the Huntsman. Helt ok film.

Så ja, 12 dagar här jag klarat av hittills. I veckan börjar plugget och det ska bli ytterst spännande. Ska dock kicka igång veckan med att åk ut till en outlet i morgon, haha.

Mår ni bra där hemma? Är det dags för några Skypesamtal snart kanske? De enda jag har pratat med är pappa och min bror. Men nu när skolan kommer igång kommer jag ha mindre tid för att hitta på roliga saker (som vi gjort den första tiden här) och ägna mer tid åt att plugga (alltså blogga, skypea, osv.)

20120716-003920.jpg20120716-003926.jpgSå balla bilder! Hittade även en svensk fotograf med en bild från Sverige bland alla mästerverk.

20120716-003942.jpg20120716-004149.jpg20120716-004200.jpg

Att Auckland har en hel del fina palmer är ju som pricken över i:et!

20120716-005945.jpg
Och det här är min norska vän Scott, kämpe göy fyr! (Ett litet försök till norska där ja, säkert helt galet, but still. En riktigt go kille är han!) Har för övrigt aldrig träffat norrmänn som är så dåliga på svenska och så svåra att förstå. Det är ganska roande emellanåt.

20120716-005916.jpg
Snubblade över en filminspelning i stan, de stod och kastade snöbollar på varandra. Tillverkade av låtsas snö förstås. Det var lite häftigt.

20120716-005909.jpg
Och Bella introducerade ’churros’ för mig. Åh det finns alldeles för många små gottehörn i den här staden. Koreanska pannkakor (gudomliga och fruktansvärt onyttiga), fantastiska cookies (som vi inte smakat ännu, men en underbar doft sprider sig längs med gatan varje gång vi passerar) osv.

När den här bilden togs skulle de här fötterna precis ta studenten. De var lyckliga som aldrig förr och livet lekte. Inte visste de då hur livet skulle se ut två år senare. Att de skulle ha avverkat två år på högskola, bott några månader i Kanada och vara bosatta på Nya Zeeland. Inte kunde de heller veta att livet fortfarande skulle vara så fantastiskt bra. För även idag leker livet och fötterna är om möjligt ännu lyckligare.

Det är en känsla som går hand i hand med friheten. Att få, och kunna, göra någonting man drömmer om. Som dessutom är på vägen mot de ännu större drömmarna.

Young, wild and free. Så känner jag mig och så vill jag fortsätta ha det.

Jag önskar jag kunde berätta om gårdagen. Varenda detalj skulle jag vilja beskriva för er. För det var nämligen en kväll som jag skulle våga påstå går till historien som en av mitt livs bättre utekvällar. Det var lite som på film ni vet (gud vad hon tjatar om att hennes liv är som på film tänker ni, ja tänker jag, så får det vara!)

Men det är en kväll som får följa med mig i minnet.
Allting behöver inte berättas, vissa saker kan vara fint att behålla för sig själv.

Idag har jag och Gabriella (Gaby eller Bella även kallad) legat på soffan och skrattat åt gårdagens härliga minnen för att helt byta samtalsämne och avverka ämnen som politik och annat seriöst. Bella är verkligen en härlig tjej, vi har så kul tillsammans! Och nu ska vi ta våra trötta huvuden och göra någonting av den här lördagseftermiddagen.

Puss och kram från en glad Jennifer på Nya Zeeland!

Jag har aldrig bott i en storstad. Auckland har 1.4 miljoner invånare och jag insåg väl inte förrän jag var här att jag faktiskt ska bo ett halvår mitt i en storstad. Och vet ni? Jag älskar det. Tio minuters gång till gatan med all shopping och alla klubbar. Farligt härligt. Hur kan man inte låta bli att gå och shoppa när man har lite tid över liksom? Och beslutet om att gå ut eller inte blir plötsligt ganska enkelt när det är så nära till klubbarna.

Det bästa med Auckland är nog ändå att trots att det är en storstad, så är människorna väldigt lugna och behagliga. Inte den där typiska storstadspulsen. Jag är inte så mycket storstadspuls utan jag är lite mer som Auckland. Jag och den här staden går väldigt bra ihop tror jag.

Mitt visa-kort och Auckland går inte lika bra ihop dock. Jag är den där typen ni vet, som inte kan gå in i en butik utan att hitta något. Som alltid lyckas komma ut med största kassarna när vi lämnar en butik. Ja, förlåt pappa, jag ska tygla mig, det är inte SÅ illa som det låter. Jag shoppar faktiskt väldigt billiga kläder och fyndar ofta på reorna, ekonomiskt du vet?


Ett av dagens inköp. Underbar spetstopp, 10 dollar = 60 kronor!


Söker du efter något?