Jag har haft en helt underbar helg! Jag har lärt mig massor om Maori-kulturen, maorier är Nya Zeelands urbefolkning och deras kultur är himla mysig. Vi har sjungit sånger på maori-språket, dansat, ätit massvis, skrattat, umgåtts och haft det gött. Men mer om det en annan dag. Hinner inte med allt bloggande känner jag, har fortfarande inte visat bilder från min förra helgen och den andra dagsturen vi gjorde på söndagen till Piha Beach.

Mat är en stor del av maori-kulturen! Det här är att axplock från helgens mat!

Nu är klockan 21.55 och om fem minuter ska jag stänga ner datorn och krypa ner i sängen och läsa min bok. Jag ska ge denna veckans mål ett nytt försök för nästa vecka – skam den som ger sig! Jag behöver verkligen lite mer hälsosamma rutiner, lägga mig i tid, gå upp i tid, äta nyttigt och bli frisk så jag kan träna igen. Någon som säger ifrån på dåliga vanor direkt är min hy, herregud så hemsk jag ser ut – mamma sa i alla fall att hon älskar mig ändå ;)

Hoppas ni får en fantastisk vecka mina vänner! Puss

Ja, mina vänner. Kärlek alltså, något som våra liv till en stor del kretsar kring. Det är väl lite det vi lever för? Att få älska och att bli älskade. Det är beundransvärt hur något som kan skapa så mycket lycka även besitter förmågan att skapa minst lika mycket sorg. Ett krossat hjärta har vi väl alla upplevt åtminstone en gång? Jag har dock svårt att se mig själv bli lika hjärtekrossad idag som då när jag var fjorton och var fruktansvärt olyckligt kär. Jag menar, idag vet jag vem jag är och jag vet att jag kan vara lycklig med eller utan en käreste vid min sida. Jag vet att jorden inte går under bara för att jag inte får just honom. Jag behöver nödvändigtvis inte någon att somna bredvid om kvällarna för att jag ska vara lycklig, även om det är något av det finaste som finns. Vad som än händer i framtiden, vem jag än träffar och vem jag än tvingas lämna, så vet jag alltid kommer kunna vara lycklig. Det finns sju miljarder människor, SJU FUCKING MILJARDER. Och av dem finns det bara en endaste som kan göra mig lycklig, vill ni veta vem det är? Det är ju jag själv såklart. Jag kan vara lycklig oberoende av vem jag har vid min sida. Den enda som är ansvarig för min lycka är jag själv och så kommer det alltid vara. Vill du styra rodret över ditt liv och din lycka, så bara gör det, men det är upp till dig.

Ni kan tycka vad ni vill om mitt resonemang, men för mig är det en känsla av frihet att känna såhär. Jag älskar min familj och jag älskar mina vänner. Men livet är inte förbi även om man ibland tvingas gå skilda vägar från de människor man en gång brukade älska. Och friheten i att veta att jag alltid kan vara lycklig, oberoende av någon annan, den friheten är oslagbar! 

Jag gråter inte särskilt ofta och när jag gör det är det oftast till något i stil med ”extreme home makeover”, alltså en berörande story. När det kommer till sådant är jag världens crybaby. Men precis alldeles nyss så läste jag ett blogginlägg skrivet av en väldigt nära vän och tårarna bara forsade för att jag saknar två av mina närmaste vänner så mycket! Anledningen till varför jag saknar dem och tycker om dem fruktansvärt mycket är för att när jag är med dem är jag mitt absolut bästa jag! De ger mig positiv energi till 110% och det är exakt sådana människor jag vill, måste, umgås med – det är sådana människor jag vill ha nära mig, i mitt liv!

De är så genuina och prestigelösa, i deras blickar finns aldrig något dömande och deras livsfilosofi går väldigt mycket i stil med min. Avundsjuka skulle aldrig förekomma mellan oss tre och det är nog det bästa – att vi kan vara så uppriktigt glada för varandras skull, deras glädje är rakt igenom min glädje och det är ömsesidigt!

NI ÄR SÅ HIMLA BRA och ni finns alltid med mig även om vi fysiskt är alldeles för långt i från varandra, snart splittrade över tre olika världsdelar eftersom ena donnan i denna stund är på väg till amerikat.

20120804-231831.jpg

20120804-231914.jpg

I torsdags var det ett event längs K-road som är en gata här i Auckland, det finns några klubbar där, lite ”alternativa” ställen skulle man kunna säga och det är även känt som Aucklands ”red light district”. Det event vi besökte var i alla fall ett ”art party” och det var massor av människor som visade upp sina små verk i form av poetiska texter och serietidningar etc. Det var mysigt. Jag inspireras av sådant, av människor som är lite sådär – poetiska, härliga, schysst stil, ja ni vet. Jag gillar sånt!

I den lilla gränd där de flesta utställarna höll till, fanns även ett gäng små, söta vintage-butiker och liknande. Också så inspirerande! Med mig hem fick ett par poesi/dikt-samlingar följa.

You know this saying that everything happens for a reason? I don’t really know what to think about that. Sometimes I like to believe that it is true, but sometimes I feel that it is more up to ourselves than up to our destiny. But then, when something happens, I just can’t let go of the feeling that ’everything happens for a reason’. That there might be something ”above” us. It is hard to explain and I think that soon enough I will be more sure of the answer, I think time will tell and life will show me. But as of today, I will have to stick with that I rather believe in myself than in any God.

Lite ungefär så som han känner i låten, så ska jag också känna om några år.
”I got so much money I should start a bank.” Just sayin’.

Brukar ni någonsin fundera över hur många människor det finns på vår jord? Lika ofta som jag fascineras över alla de individer som får plats i världen, lika ofta glömmer jag bort att inte allting kretsar kring den världsbild jag har. Jag har så svårt att förstå att det finns så otroligt många människor, med lika många unika världsbilder och miljontals tankar som kretsar i varje enskild individs huvud. Så många leenden och skratt men också krossade hjärtan. Någon som försöker klara dagen, som tvingas leta efter mat, en annan som kämpar för att hålla sig själv samman och inte låta det hjärta som gått i tusen bitar trilla isär. Någon tittar på sina knubbiga lår i spegeln och tänker att om hon bara äter lite bättre, tränar lite mer, så kommer hon att bli lycklig. En annan ligger i samma sekund på operationsbordet och får brösten hon drömt om i så många år. Medan massvis av barn inte får gå i skolan och de vuxna jobbar sju dagar i veckan för att just precis kunna överleva månaden.

Allting blir så litet och obetydligt när vi tittar på det från det stora hela. En värld, ett jordklot, med sju miljarder människor. Fattiga och rika, lyckliga och sorgsna. Varenda gång jag ser någon på gatan, uteliggare eller tiggare, så hugger det till inom mig. Här går jag och är så glad och har det så bra och så finns det så många andra som aldrig kommer få uppleva de fantastiska känslor som jag upplever dagligen. Och alla ni som inte är glada och lyckliga eller tacksamma över vad ni faktiskt har, er vill jag samla ihop och knyta fast i varandra, stänga in er i en bunker och låta er sitta där tills ni bestämmer er för att sluta klaga, sluta se allting svart, glömma era komplex och bestämmer er för att ta vara på livet varenda sekund! Men riktigt så enkelt är det ju inte, jag skulle förmodligen bli arresterad om jag överhuvudtaget lyckades. Så istället kan ni väl försöka vara tacksamma på egen hand? Tänk på allt det där du faktiskt har, tänk på hur bra du har det. Jämför dig inte med någon annan, inte ens med dem som har det sämre. För vi kan bara se till våra egna situationer, vi kan hjälpa andra, men någonstans måste vi uppskatta vad vi har och kunna njuta av det. Och om alla vi som har fantastiska liv kunde börja se det själva, då kommer vi kanske kunna skapa en bättre värld även för alla dem som inte har lika bra förutsättningar.

Idag var en riktigt bra dag. Jag studsade upp ur sängen i morses, efter att jag legat och dragit mig i en halvtimma, men i alla fall. Åt min havregrynsgröt med banan och kanel samt en kopp kaffe till frukost. Sen slog jag på mina favoritlåtar för tillfället, satte igång med plugget och målade min naglar alldeles knallblåa. Tog även på mitt bästis-halsband, jag bär det ganska ofta och det ger mig massor av positiv energi och kraft från två av mina närmsta vänner hemma som har likadana halsband men med olika motiv. Jag älskar att ta på mig det halsbandet! Och jag älskar att måla mina naglar i en färg som får mig att le varje gång jag tittar på mina naglar!

Så idag var bättre än igår. Idag var jag tillbaka på banan kan man säga.
Berättar om min eftermiddag senare, nu ska jag ta en powerwalk med en vän ute i mörkret, underbart att få hoppa i träningskläderna, hoppas att jag blir av med min hosta snart så jag får komma tillbaka till träningsrutinerna mer ordentligt!

20120802-204428.jpg

I love my best friends necklace and colorful nailpolish!


Söker du efter något?