För ett par dagar sedan fick jag ett så fantastiskt fint mail från en god väninna hemifrån, som också befinner sig ute i världen just nu. Ett mail som fick mig till tårar och det hon skrev landade rakt i hjärtat. Jag blir så glad när människor tar sig den lilla tiden att faktiskt höra av sig till någon och berätta hur mycket den personen betyder för dem. Jag är inte världens bästa på det själv, inte ens på att höra av mig till alla vänner där hemma nu när jag är på vift, men jag försöker att göra det ibland och att få ett mail eller en liten kommentar från er där hemma betyder otroligt mycket. Jag är väldigt glad och tacksam för alla fina vänner jag har i mitt liv. Massor av kärlek till er. ♥

Jag skrev igår att vi skulle ”ta ett glas vin i Ponsonby” och jag tänkte att ni automatiskt skulle förstå att JAG givetvis inte skulle dricka något vin, men jag kan ju inte riktigt säga ”ikväll ska vi gå och ta ett glas vatten i Ponsonby”, eller hur? Så vi gick och tog ett glas vin, även om ingen av oss drack vin, det var gin&tonics, rum&coke och lite fancy cocktails – och ja, jag drack vatten, med citron. Okej, pappa?

Haha okej, enough med bitchy mood nu. Gårkvällen var hemskt trevlig, jag älskar att vara nykter, men hatar att det är så fruktansvärt oacceptabelt… Mer om det en annan dag. Skönt att studsa upp klockan 8 i morse och köra ett pass på gymmet. Nu ska jag och mina väninnor cykla ut till Mission Bay! Ha en fin dag vänner, puss!

Mina fredagar är fria från skola om jag inte har plugg som behövs göras och idag tyckte jag inte att jag hade det. Så jag gick till gymmet innan lunch och svettades på cykeln och crosstrainern i en timma. Sedan gick jag och min norska väninna Monica ner till stan och spanade i lite second hand butiker och annat trevligt. Det finns en stor second hand butik som har massor av pälsar och asballa grejer som man blir alldeles fascinerad av, ägaren visade sig vara en fransk man som verkade ha bott världen över och han var hemskt social.

Vi fortsatte ner till hamnen och mötte upp tre andra fina töser och tog en kaffe i solen. Eller jag tog en kopp grönt te, fan jag gillar inte ens grönt te, men det är ju koffein-fritt i alla fall. (och nej jag tänker inte rubba på min 10 dagars detox!)

20120921-181449.jpg

Efter det tog jag en egen liten tur runt om i Auckland city och letade efter en bokaffär som kunde ha en bok jag är ute efter, The Secret. Varför har ingen tvingat mig att läsa den tidigare?! Jag tror jag kommer älska den! Var även på span efter nice girls don’t get the corner office, och den hittade jag på Aucklands bibliotek, så satte mig ner och läste början. Ska dock investera i den, den kan absolut vara en bok värd att ha i sin ägo! Insåg också hur mycket jag älskar bibliotek, massor av olika människor som slår sig ner och läser sina böcker. Jag glömmer alltid bort att jag gillar sådant, så det var fint att bli påmind och jag kommer absolut gå dit igen. Blir så inspirerad av att se alla böcker och se alla som läser…

20120921-175954.jpg

Hett boktips, även om jag själv inte läst den ännu!

I kväll ska vi ta ett glas vin i Ponsonby och flirta med kiwis!

. min Furla-handväska
. min 4 år gamla randiga favorittröja, det kommer bli så kul att komma hem till alla kläder jag hunnit glömma bort att jag ägde!
. kvarg och keso(!) keson här smakar allt annat än keso
. midnattssolen, men den kanske har hunnit försvinna nu hemma? Och jag älskar ju faktiskt stjärnhimmeln.
. Nyhetsmorgon och P3, för det är så himla mys om morgnarna.
. min systemkamera, samtidigt som jag är glad att jag inte tog med den, men ibland vill jag bara knäppa en riktigt fin bild!

Men det är väl det, så life’s pretty good med andra ord, jag dör inte utan dessa ting liksom.

Vi hade en väldigt mysig middag på Elliot Stables jag och mina flatties. Det är ingen vanlig restaurang, utan det är massor av restauranger från världens olika länder som samlats samman till en finare food court. Jag valde den italienska och beställde en gourmet chicken salad. Blev alltså inget vegetariskt, men detox-vänligt åtminstone.

För övrigt så finner jag det lite svårt att hänga med i samtalen med dessa fyra kiwi-flickor. Att prata engelska med andra utbytesstudenter, eller med kiwis på tu man hand går ofta bra, men när de flyger iväg i samtalen på sina dialekter och med sina slang och uttryck så blir det kortslutning i mitt lilla huvud. Det kommer krävas mer än ett par utbytesterminer för att bli en nästintill native speaker. Det känns lite som att, även om min engelska förbättrats markant under senaste året så är den långt ifrån perfekt… Men vad gör väl det egentligen, vi kan väl säga att det är rätt charmigt när jag säger share istället för chair (jag övar på detta och förbättrar mig lite varje dag haha) och stakar mig fram för att hitta rätt uttryck. Även om det är betydligt mer ansträngande än att prata sitt modersmål!

Anyway nog om det, nu är det jag, sängen och 90210. Puss!

20120920-224601.jpg

Mina veckodagar här i Auckland är så himla sköna för det mesta. Ingen av mina klasser börjar före 1 och det passar mig perfekt så som den icke-morgonmänniska jag är. Så dagarna börjar med att jag snoozar onödigt länge om jag inte har något viktigt att gå upp till. Och när jag snoozar så kan jag göra det i en till två timmar, utan problem, med ett alaram så går av MINST var femte minut. Jag skulle vilja påstå att det är en särskild talang som jag besitter, kanske inget att skryta med dock.

Förmiddagarna ägnar jag sedan åt träningspass och plugg om det behövs. I morse (eller ja, klockan elva) prommade jag och inhandlade mer frukt och grönt, sedan körde jag ett 20 minuter snabbpass på gymmet, lite styrka överkropp bara. Klarade 40 armhävningar, inte på raken, men i alla fall, det är nytt rekord!

20120920-182022.jpg

Med instagram-filter gör det ingenting att man är osminkad, haha.

Sedan hade jag min eftermiddags lektion och valde att skippa workshopen på 1 timma som inte är givande för fem öre! Jag traskade hem och tog en powernap istället. Och apropå mina sovvanor misstänker jag att jag har brist på järn. Jag är väldigt trött, väldigt ofta och efter 90 minuters lektion så känner jag bara för att sova. Så mitt mission är att införskaffa järntabletter(?) och se om det kan påverka mig positivt. Då jag inte kunnat dricka kaffe i veckan har jag tagit powernaps varje dag istället. Men jag vet inte om det är fullt normalt att efter åtta timmars sömn, vakna klockan 08.00 och sedan ta en powernap 11.30?

20120920-182027.jpg

Efter min powernap hade jag en hemskt mysig skypedate med Sanna som befinner sig borta i Cali och Fresno. Saknar mina Jönköpingsvänner som jag inte sett sedan innan jul(!!). Sanna skriver blogg (vilket jag fullkomligt ääälskar) och den hittar ni HÄR. Bloggläsare som hängt med ett tag (om det finns några sådana, haha) minns kanske Sanna som flickan med den otroliga sångrösten och som var med i Talang förra året :)

Nu ska jag och mina flatties eller ja rumskamrater som vi säger på svenska, gå och äta middag tillsammans. En liten reunion efter att alla varit borta under lovet osv. Jag tänkte försöka hitta något spännande vegetariskt alternativ!

Puss på er

Alla möten har också ett avsked och vissa är sorgligare än andra. Att träffa någon som påverkar en positivt är väldigt fint och att ta farväl av denne är desto jobbigare. Men det är så det är. Och längs med vägen kommer människor att dyka upp i våra liv, vissa kommer följa med oss hela vägen medan andra bara var menade att följa med ett tag. Någonting lärde vi oss alltid ifrån dessa människor, framför allt kanske om oss själva. Och allt vi upplever formar oss till de vi är och det förblir värdefulla erfarenheter vi alltid kommer bära med oss.

Men ett farväl är alltid ett farväl och jag har ju så fruktansvärt svårt att säga hejdå. Särskilt när man kanske aldrig kommer att träffas igen. Och särskilt när man tror att man kanske hade haft det väldigt kul ihop om man inte hade behövts skiljas åt. Men det är snart glömt igen och jag hittar någon annan att skratta tillsammans med. För det är så det är, livet.

Jag brukar inte grubbla så mycket, inte fundera över vad som kommer att ske i framtiden (förutom alla drömmar jag tänker uppfylla, dem tänker jag ju på ibland). Jag tänker att, det löser sig, för det gör det ju alltid. Men ibland så känner jag hur förvirringen kommer ikapp mig. Varje gång jag får frågan vad jag ska göra när jag pluggat klart så ger jag olika svar, för jag har ju ingen som helst aning. Just nu är jag lite mätt på allt. Mätt på marknadsföring, som jag tidigare varit väldigt exalterad över. Mätt på allt som har med business att göra. Jag orkar inte fundera på karriär och strategiska val. Jag orkar inte fightas med konkurrenter och vara orolig över att mina kunskaper och kvalitéer inte ska räcka till. Det känns så grått och tråkigt, påfrestande och stressigt. Samtidigt som det är spännande och jag älskar utmaningar. Men grejen är att JAG VET INTE VAD JAG VILL. Och i samma sekund som jag skrev just det så insåg jag att jag vet precis vad jag vill. Får ta tag i det när jag tagit min examen till våren. Förslagsvis fortsätta plugga mer inriktat på det spåret. En fördel jag har med mig är min ålder, jag kommer vara 21 år när jag får min examen (i affärsadministration, lite osäker på vad det innebär…) och har då även bott ett år utomlands. Det tycker jag är lite häftigt! Det lönade sig att hoppa över förskolan som sexåring ;)


Söker du efter något?