Orättvisor & rättigheter.

Inlägget presenteras tillsammans med Frälsningsarmén

När man tänker på det kan det kännas överväldigande, att det finns så många där ute i vår orättvisa värld som inte har det lika bra eller lätt som vi. Alla de som tvingas fly, inte får gå i skolan, lever under hemska förhållanden, drabbas av en fruktansvärd sjukdom och så vidare i oändligheten. Och jag tror att vi alla, beroende på våra bakgrunder och erfarenheter, kan känna starkare sympati för särskilda fall och orättvisor.

Personligen har jag vuxit upp med en storebror vars ben inte fungerar som de ska från födseln. Jesper sitter alltså i rullstol och jag brukar få förklara att det “inte är något annat fel på honom”. Jag har fått se hur livet i rullstol kan vara på väldigt nära håll och vi har under min uppväxt umgåtts med många andra i liknande situation. Det har därför blivit en sorts orättvisa som jag känner väldigt mycket för och jag kan bli så himla ledsen över hur svårt alla dessa människor i rullstol och med andra funktionshinder kan ha det. Försök föreställa dig ett liv i rullstol och vilka begränsningar det innebär.

Här är jag i hans rullstol utomlands någonstans. Varje gång han fick en ny rullstol ville jag alltid vara först med att prova den.

Därför är jag också så sjukt imponerad av min brors inställning till livet. Det är helt enkelt vem han är och han har inga problem med det över huvud taget; trots att det inneburit situationer där flygbolag tappat bort hans rullstol, spårvagnsramper som har fastnat och stoppat upp hela spårvagnstrafiken, djupsnö som hindrar honom att ta sig fram, alla ställen med trappor utan hiss dit han inte kan ta sig och så det alldagliga som att inte kunna nå upp till skåpsluckorna i köket. Våra föräldrar var alltid noga med att säga att det inte är synd om Jesper och trots att samhället försökte begränsa honom på alla möjliga vis så har han tagit sig fram som vilken annan person som helst.

En annan “grupp” som jag känt mycket för är unga som kämpar med press och stress och ångest. Det är alla möjliga ätstörningar och lika många andra sorters självskadebeteenden. Det är en tuff ålder för många, tonåren. För att inte tala om alla barn som växer upp i familjer som kanske inte kan ge den trygghet ett barn behöver.

Välgörenhet för ett gott ändamål

Och med alla de här olika problemen och bekymren både hemma i vårt trygga land och ute i stora världen – så känns det betryggande att det finns organisationer och människor som dagligen jobbar med att förbättra alltihop och minska orättvisorna. Apropå detta vill i ett samarbete med Frälsningsarmén komma in på det arbete som de gör för just barn och unga. Deras slogan i det här arbetet är:

Dagens ungdom behöver inte fler views. Dom behöver bli sedda.

Barn är viktiga och älskade – och det Frälsningsarmén jobbar för är att de, oavsett samhällsklasser, ska få vara själva, känna sig älskade och ha en meningsfull fritid. Och det gäller ALLA barn! För att hjälpa så hjälper organisationen familjer ekonomiskt.

Det här arbetet innehåller många delar och I Trygga Händer är ett exempel som är en etisk vägledning för arbete bland barn och unga där det vill förmedla att övergrepp mot barn och unga är fullständigt oacceptabelt.