In English, about mountains and home and love.

20140419-192314.jpg

It is the mountains. Of course it's the mountains. It has always been. The place where I feel like home. I'm not scared of them. It's different with the ocean. The mountains have an ending, I can see it and I can go there. Touch it, feel it. Maybe that's what I love about the sea, you never know what's hiding in there, but it's not my home. Some sides of the mountains may be steep, but it doesn't scare me. And these mountains like the alps, you can look at them for hours and still never see all of them. You can walk over them. They have all different shapes and cast shadows on each other. But the ocean is just very, very flat. You can listen to the waves, you can be on them and in them and it's wonderful, but it's also boring. And horrifying.

I don't remember the first time I looked at a mountain. Because I grew up with them. But I remember the first them I really looked at them and saw them, it was when I moved from there from my home city. When I came home again the nature was just amazing.

Maybe that's why I like to move from place to place, because our eyes get used to the beauty around us. Maybe that's why it's so hard to love oneself, because we are so used to our own greatness that we just don't see it. But we don't have to run away and look for the beauty, we can just learn to see with new eyes. Wake up in the morning and really see what is out there. What do you see when you walk outside your door? Pretend you would see it for the very first time, what would you think of it?

And look yourself in the mirror, imagine it's a stranger you see. If you could listen to your own life story, what would you think? She is amazing, isn't she? That's what I'm trying to teach myself at the moment, because I have these dreams in the night haunting me. It takes som practice to change these deeper thoughts that go years back. Thoughts that may still think you are worthless and believe that everyone is gonna reject you. I still dream that people just walk away. Even though I'm the one who is walking away nowadays. It's strange isn't it? Just another proof of how it doesn't matter who or how many or how much people love us,

what it all comes down to is the love we feel for ourselves.

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

Dela

9 Kommentarer

    • jennifer
      Författare
      21 april, 2014 / 07:03

      Rebecca tack ❤️❤️

  1. Mami dear
    19 april, 2014 / 23:44

    Oj det var otroligt bra <3

  2. victoria
    20 april, 2014 / 22:37

    Så fint skrivet!!

    • jennifer
      Författare
      21 april, 2014 / 07:02

      Tack Victoria!

  3. Johanna
    21 april, 2014 / 10:12

    Väldigt vackert skrivet, även om jag finner det intressant att skriva om något som känns så hemma på engelska.

    Vackra ord, men som för mig hade gått in mer i hjärtat på svenska. Lustigt kanske, eftersom jag bott långa perioder utomlands och utbildar mig till att lära ut just engelska.

    Språket har så många nyanser… och jag önskar att alla världens språk kunde bli till mina modersmål. Flummigt, men jaja. Fin påsk du verkar haft! :)

    • jennifer
      Författare
      21 april, 2014 / 15:21

      Haha, tack du ❤️ Ja alltså orden kommer ibland till mig på engelska och då blir det som det blir. Jag har ju pratat mer engelska än svenska, tror jag(?), sedan juli förra året så inte helt märkligt. När du säger att de hade gått mer in i hjärtat på svenska – är det för att det känns och är uppenbart att min engelska har sina brister? :-)

      • Johanna
        22 april, 2014 / 09:36

        Jag forstar dig, det ar likadant for mig, att engelskan bara kommer.. nej, jag kan inte satta fingret pa det ar, det kanske ar nagot mer personligt och kommer fran mig… (pratar fyra sprak: svenskan ar det enda jag verkligen kan kanna pa) :)

        • jennifer
          Författare
          22 april, 2014 / 10:47

          Oj, vilka ytterligare språk? Jag håller på och ska lära mig tyska nu….. :-) *tålamodtålamod*
          Har tidigare frågat i bloggen om jag skulle skriva på engelska eller ej, men de flesta vara överens om att det är mer känsla i svenskan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?