Huvudstaden, Emmor och Gamla stan.
Fysjutton så mysigt det var att få göra entré i Stockholm längs med vattnet. Det är en av alla bra saker med att ta färjan över. Från färjeterminalen är det en väldigt vacker promenad in mot stan. Jag ringde mina Emmor och de satt på Kaffekoppen i Gamla Stan så jag styrde min kosa dit! Ett café jag i övrigt kan rekommendera. Hög mysfaktor. Deras utbud av kaffe och kakor har jag dock ingen koll på – jag drack en iste(!) efter min lilla promenad som gjorde mig för varm för att dricka något varmt.
Det nästan första som utbrasts när jag öppnade min mun var “men vilken norrländska du har!” Och det mina vänner är Finlands effekt på mig. När jag pratar med människor så är min dialekt som en spegel av deras och när jag pratar med finlandssvenskar blir det naturligt att norrländskan kommer fram då den påminner mer om deras dialekt. Jag glömmer aldrig när mor min över Skype fick bevittna en livlig diskussion jag hade med min chef i Indien, jag hade tydligen anammat den indisk/engelska dialekten…
Fredagmorgon vaknade vi upp såhär i det som skulle bli Kollot på Kungsholmen under helgen. Hjalmar gick till jobbet och jag och Frost hade förmiddagen fri innan resten av Roligaste Gänget skulle anlända.
Vi promenerade förbi Vasaparken, Hötorget, Sergelstorg (vet inte ens om det är i den ordningen?) och in i Gamla Stan igen där vi letade upp Hurry Curry och åt indiskt! MUMS! Hurry Curry verkar vara en liten kedja som butiken Indiska dragit igång? Inredningen bestod i princip uteslutande av deras möbler och dekorationer. Jag diggade konceptet i alla fall!
Och det var första delen av den fina helgen i huvudstaden.
6 svar
Vilken mysig helg! O på tal om mysigt, norrländskan är min favvodialekt! Så var glad att den förstärks för bövelen ;-)
Joo joo, visst – den är ju förtroendeingivande norrländskan ;) Men så fort jag pratar med någon annan ändrar jag så det spelar ingen roll, hehe. Har dock hört att dialekten blir mer stabil när man blir lite äldre???
Jag är likadan att jag tar efter dialekten som den jag pratar med. Läste någonstans att det är en del av att ha hög socialkompetens, eftersom att personen du då pratar med upplever att ni har mer gemensamt (än om ni pratar olika dialekter) och därför känner förtroende och samhörighet med dig.
Så det är något du omedvetet har lärt dig att göra för att passa in och för att få människors förtroende. Ganska häftigt tycker jag!
Jaa, jag brukar faktiskt tänka på det! ;) Det är coolt och rätt bra egenskap!
ÄLSKAR INDISK MAT!!! ska definitivt dit nästa gång jag är i sthlm, bra tips:D
Kram
Brukar du laga det hemma också? Vi har försökt oss på ett par rätter och naan-bröd!! :)
KRam Tinis!