Höstpromenad och podcast.
Igårkväll. En promenad. Bland den fantastiskt vackra naturen såhär års.
Gick ut för att skingra tankarna lite, ni vet så som man måste ibland. Finns det något mer uppfriskande? Jag tror inte det. Tankarna försvinner ju inte riktigt, men man tänker betydligt klarare efter att ha fått andas den friska luften och sätta ena foten efter den andra i ungefär en timma. Samt av att möta små söta hundar, framför allt west highland terriers, de lyckas alltid få mig att le.
Lyssnade också på Filip och Fredriks podd. Det är en annan bra grej för att blåsa bort tankarna. Älskar dem! Älskar hur skickliga de är på att babbla och älskar framför allt Filips röst och betoningar. Vad jag älskar allra mest dock (om man får vara så excited hehe) är hur ofta de slänger in engelska uttryck och ord. “En brown paper bag”. Så onödigt liksom? Men så bra.
Är ni sådana som stör er på engelska uttryck och engelska ord som folk slänger med i svenskan? Eller tycker ni precis som jag att det är väldigt befriande och härligt?
Jag tycker nog iofs bara det för att jag själv gör det, och jag kan alltså relatera till varför de gör det (jag pratar ju mer engelska än svenska just nu dagligen). Jag menar nu har de ju sen ett tag tillbaka gått över helt till engelska (jag har börjat med gamla avsnitt) – så man kan ju tänka sig att det är ett språk som ligger dem lika nära som svenskan gör. Jag hade slängt in svenska ord i engelskan också om dem man pratade med hade förstått det!
6 svar
Jag slänger också in massa engelska ord i dagliga konversationer. Tror jag gör det på gammal vana från tiden jag bodde i Norge, där jag la till det engelska ordet för någonting jag ville säga liksom för att förstärka/tydliggöra. Får känslan av att det fungerar lite på samma sätt i Sverige, om inte för att förtydliga så i alla fall för att förstärka någonting. Man uppnår mer tyngd i sitt uttalande om man lägger till något på utrikiska :)
Har även insett att jag slänger mig med norska ord då och då, dock enbart för att dessa är bättre och mer beskrivande en dess svenska dito. Detta leder dock mest till förvirring hos åhöraren och inte alls någon tydligare konversation eftersom jag istället måste återupprepa samma uttalande på svenska…
Hahaha, norska ord – ja det kan jag förstå om det skapar förvirring ;) Vilka typiska norska ord brukar du använda?
Äsch, nu kan jag ju förstås inte komma på några som är så där slående… “Felles” är ett bra ord, betyder gemensamt. Ligger bättre i munnen och är kortare :)
Jag gillar även att de har ett väldigt bra ord för dementera. När bekräfta heter ungefär samma (bekrefte) så heter att dementera avkrefte. Det blir så mycket mer logiskt liksom med be- och av- beroende på vad man vill säga. Dementera låter så hårt i jämförelse.
Sen gillar jag det norska ordet för klubba, sån där som man suger på. Det heter “Kjærlighet på pinne”. Inte för att jag säger det så ofta, men det är gulligt.
Visst är de fantastiska? Filip och Fredrik är de mest underhållande grabbarna i världen :)
Just sånna “onödiga” ord som de slänger in är helt fantastiskt. Ibland kan jag störa mig på folk som blandar in engelska i svenskan (typ folket i PH tex) men jag är en sån person själv, vissa ord hittar man inte på svenska och vad passar sig bättre än ett ord på engelska? :)
Jag är lite kluven när det gäller inblandning av engelska ord och uttryck i svenskan. Jag gör det en del själv (speciellt nu när jag just har varit i USA), och stör mig inte på när andra gör det. I poddar och så tycker jag att det är okej, men kan störa mig på det om det blir för mycket. Däremot gillar jag det inte i böcker – det förekommer ju en hel del i ungdomsböcker i alla fall, och det är väl för att många ungdomar pratar så… men jag tycker att det blir bättre flyt om man försöker hitta svenska ord! Men det är ju helt en smaksak. Jag gillar språk och ord och kan tycka att vi ibland är lite lata som använder samma ord på både engelska och svenska. Det är roligare att försöka hitta svenska motsvarigheter till de engelska uttrycken, tycker jag! I alla fall när man skriver. :-)
Nu när du säger det, jag tror jag kan tycka att det känns så krystat i många ungdomsböcker pga de är så uttänkt ditplacerade, inte lika naturligt på något vis. Sen vad intressant det du säger om att hitta motsvarigheter – ska försöka göra det. :)