Hatet mot svensktalande i Finland?
När jag kom till Finland reflekterade jag inte först över hur jag skulle kunna bli uppfattad som svensk i Finland, men allt eftersom blev det något jag började fundera mer över. Jag insåg ganska snart att det var ovanligt att som svensk flytta till Finland – åtminstone bland de svenskar jag mötte. Att överhuvudtaget flytta som utländsk till Finland visade sig senare också vara ovanligt och den nästan uteslutande anledningen till varför andra nationaliteter kommer hit är kärlek (enligt en empirisk studie).
Läs också: Faraway Finland – en podcast om Finland, på svenska
Häromveckan publicerade Expressen en artikel om tre studenter som gjort en undersökning där de kommit fram till ett växande hat mot svensktalande i Finland. Artikeln har väckt en del starka reaktioner i finsk media och några svenskar har hört av sig till mig och undrat om det verkligen är så?
Frågan är alltså, finns det ett hat mot svensktalande i Finland?
Jag måste börja med att säga att jag upplever en viss komplexitet i det här landet till följd av de två språken och att jag kan förstå att det faktiskt finns en spänning mellan finskan och svenskan. Allting började med att Finland en gång var en del av Sverige, svenskar skickades till den finska delen för att “ta hand om landet” och på den vägen var det. Finlandssvenskarna har varit de som ägt mark, haft pengar och kunnat starta företag som det gått bra för. Sen har svenskan och finskan levt kvar och det har varit obligatoriskt för alla att lära sig svenska i skolan.
Vad skulle då det här “hatet” egentligen grunda sig i?
Språket och orättvisan?
Jag kan tänka mig att det till viss del handlar om orättvisa. Jag kan förstå varför man tycker det är konstigt att man som finsk måste lära sig svenska i skolan om man inte ser varför det skulle vara bra och anser att man inte har någon nytta av det. Finlandssvenskarna utgör 5% av landets befolkning och vissa delar av östra Finland har jag förstått är mer ryska än svenska, medan det är tvärtom i Österbotten (den mest svenskspråkiga delen) – såklart många tycker det är märkligt att de måste lära sig svenska.
Bild som visar en karta över de svenskspråkiga kommunerna i Finland, där de är enbart svensktalande, där de finns i majoritet och även där de finns som minoritet.
Å andra sidan har jag förstått att det är en viktig del för landets kulturarv, att behålla svenskan bildar ett starkare band till Sverige och Skandinavien. Dessutom är det inte minst viktigt för de som faktiskt har svenskan som första språk. Men då måste man också kunna få eleverna att förstå detta. Som med all undervisning anser jag (som om jag vore någon sorts expert?!) att när du förstår varför du lär dig något så är det betydligt mer motiverande – något skolan ofta tycks glömma bort.
En kommentar jag läst menar att samma problem inte skulle ha funnits om Finland istället hetat t.ex. Nyland och att man i Nyland skulle pratat finska och svenska, precis som man i Belgien pratar nederländska, franska och tyska.
Den finlandssvenska överklassen?
Av det jag upplevt av Finland och främst då Helsingfors så är det väldigt segregerat mellan de som talar finska och de som talar svenska. Folk håller sig till sina gäng – kanske för att det blir så naturligt men också är enklast så? Svenskfinland är dessutom en liten “värld” där många känner varandra och en grupp som kämpar för att få behålla sitt modersmål och få svensk service i butiker osv. Jag kan alltså förstå att man måste “hålla ihop”.
Det finns också en idé om att finlandssvenskarna tillhör någon sorts överklass och detta är något jag verkligen försökt reda ut. Som med alla stereotyper finns där en viss sanning, men det visar aldrig hela bilden. Som finlandssvensk har du t.ex. lättare att komma in på universitet här i Helsingfors, då det finns fler platser för svenskspråkiga i proportion till hur många de är jämfört med de finsktalande. Dessutom har du senare i arbetslivet en fördel om du pratar både finska och svenska eftersom det kan underlätta för ett företag att ha anställda som kan arbeta med båda språken.
Om det är så att finlandssvenskarna skulle vara del av en “högre klass”, så rör det sig nog i så fall endast om Helsingfors-området. Och om det nu finns någon sanning i detta, så skulle i alla fall jag kunna tänka mig att den här “finlandssvenska överklassen” mycket väl kan sticka i ögonen på några finländare (det finns givetvis precis som i Sverige även här en stark jantelag).
Att folk i Finland undviker att prata svenska i vissa områden och på vissa platser verkar vara ett faktum, hela orsaken till det här “hatet mot svensktalande i Finland” finner jag dock fortfarande något oklar.
Vad tänker ni som är uppvuxna som finlandssvenskar i Finland? Kan ni känna igen er i något av detta? Tycker ni det är komplext? Hur skulle ni önska att det vore? Det är ett intressant ämne tycker jag och det skulle vara kul att höra fler tankar och åsikter!
Hur uppfattas man som svensk i Finland?
Som svensk har jag dock inte ännu stött på några negativa kommentarer ute i offentligheten, men å andra sidan – om de sägs på finska skulle de förmodligen gå mig obemärkt förbi. Och ärligt talat vet jag faktiskt inte (ännu) riktigt hur man uppfattas som svensk i Finland?
Efter att gång på gång få höra “allt är bättre i Sverige” är jag rädd för att finländare ska tycka att jag också är av den uppfattningen – och att jag som svensk således skulle anse mig vara “bättre”. Eller att många finländare baserar sin bild av Sverige och svenskar enbart på Stockholm och således skulle kunna uppfatta mig som en “dryg svensk” (okej, ännu en inte helt rättvis stereotyp, men ändå).
Det är nog min största rädsla för hur folk i Finland ska uppfatta mig som svensk från Sverige, men eftersom jag inte har några belägg för detta borde jag kanske släppa den rädslan? Förutom att min pojkvän hade en del förutfattade meningar om svenskar när vi träffades, men det gick ganska snabbt att motbevisa…
Disclaimer: Jag lyssnar gärna till synpunkter och tankar från finländare och finlandssvenskar som kan lära mig mer om detta. Jag vet att min upplevelse är begränsad och inte talar för hela sanningen.
29 svar
Hej! Jag ar imponerad av din analys och haller med dig om ja, sa gott som allt! Jag ar finlandssvensk fran svenskaste Osterbotten flyttade utomlands for manga ar sen. Jag ar saledes ganska avlagsen problematiken men diskuterar finlandssvenskfenoment ofta da det blir uppenbart att mitt modersmal ar svenska.
Tack for en bra blogg!
Tack Cattis, vad kul att höra att du gillade inlägget! Och tack själv för att du är här och läser och kommenterar :)
Vad intressant att du flyttat utomlands, var bor du nu?
Bor nu i London efter manga ar i USA pa olika stallen. Reser sa mycket vi hinner med jobb och tva skolbarn. Varit pa flera av stallen dar du ocksa bott eller besokt sa roligt att lasa. NZ dock annu pa listan :) Skoj att se att andra ocksa gillade ditt inlagg om svenska i Finland.
Jag hade ingen aning om att svensktalande utgör så lite som 5% av befolkningen. Det låter ju helt knäppt att resterande 95% då ska behöva lära sig svenska. Men samtidigt är det nog viktigt för att skapa gemenskap mellan de två “lägren” och som du säger skapa ett starkare band till övriga Norden. Intressant!
Ja, det är inte helt enkelt… Kul att du lärde dig något nytt om Finland! ;)
Detta var ett riktigt intressant inlägg, och så välskrivet! Jag har hört samma sak från vänner som är finlandssvenskar och bor i Finland, eller kommer därifrån.
Jag instämmer med övriga – intressant och välskrivet inlägg. Jag har vänner i Borgå. Familjen är helt svensktalande (kvinnan/mamman är lärare i svensktalande skola). Hon har beskrivit för mig, om det du beskriver om “ogillande gentemot finlandssvenskar”. Min vän upplever att det är så. Vi jobbade som guide utomlands tillsammans. Hon jobbade hellre med svenska gäster än finländska gäster, som märkte (såklart) att hon var (är) finlandssvenska och hon ansåg att de (vissa!) inte alltid var trevliga. Gästerna sa ibland: “Vi vill ha en finsk guide”, trots att hon såklart gjorde sig förstådd på och förstod finska.
Min egen erfarenhet från slutet 90-talet, att jobba utomlands (3,5 år) med kollegor från Finland – är att de finlandssvenska hängde tillsammans med övriga skandinaver (svenska, norska, danska). De finsktalande hängde mest i egen grupp. Jag var också periodvis chef över alla nationaliteter och det var svårt att få in “finnarna” i gemenskapen (jag försökte).
Nu vet jag att det är delvis annorlunda i den nordiska resebranschen utomlands. På flera destinationer jobbar man på mer europeisk nivå – inkl t ex tyskar och engelsmän – och då blir såklart det gemensamma språket engelska. Men hur “grupperna” blir utanför kontoret – privat! – det vet jag inte …
Ett par av våra närmaste vänner i Stockholm, är maken från Finland. Uppväxt i finsktalande familj som dock rest och jobbat mycket utomlands – han är ett språkgeni med perfekt finska och svenska (m.fl språk). Han är ytterst lojal sitt finska arv – pratar finska med barnen och vägrar byta sitt efternamn vid giftemålet -liksom frun vägrar att ta ett finskt efternamn
…
Detta blev en följetong ;-) Tack för dina ofta så härliga, personliga och intressanta inlägg Jennifer!
Kram, R
Bra sammanfattning av situationen, ungefär såhär är det. Det obligatoriska skolämnet svenska för finskspråkiga kallas av en del för “tvångssvenska”(Pakkoruotsi)… Det är lite problematiskt för att en hel del av oss finlandssvenskar har aldrig lärt oss ordentlig finska, pga noll fokus på praktisk och muntlig finska i skolan. Det kanske har ändrats nu, får vi hoppas, men vi är många som skulle få det svårt ifall vi inte hade möjlighet att få läkarvård på svenska, eller kommunicera med myndigheter vad gäller viktiga (och kanske terminologiskt krångliga) saker. Jag är så dålig på finska att jag nog får söka mig utomlands om jag vill ha ett riktigt bra jobb någon dag, och om jag inte vill lämna kvar på min lilla hemort i princip. Skulle de finskspråkiga sluta lära sig svenska (majoriteten kan ju knappt språket trots att de haft det i skolan, säkert delvis av samma orsaker som en del finlandssvenskar knappt kan finska) så skulle problemen (som redan finns i viss grad) med kontakt med myndigheter, vårdpersonal m.m. öka markant… Och så försvinner svenskan småningom helt och Finland tappar helt kontakt med resten av Norden. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att de östra regionerna i Finland kunde fokusera mera på att lära sig ryska som andraspråk, medan de västra regionerna skulle fokusera på svenska, det vore ganska naturligt.
Mina föräldrar kommer från vad som brukar marknadsföra sig som “världens svenskaste kommun” Korsnäs i finska österbotten. Där talar alla svenska, tittar på svensk tv och lyssnar på svensk radio. Min mormor och morfar som har bott där hela sitt liv kan knappt ett ord finska, det var helt enkelt inte prioriterat att lära sig i skolan när de var små. Engelska kan de inte heller. För dem blir det alltså väldigt problematiskt med kontakt med myndigheter och liknande när alla bara pratar finska. Exempelvis skulle deras telefoni bytas ut till IP-telefoni för något år sedan. Telefonen slutade fungera men telefonbolagets kundtjänst hade inga svensktalande så morfar lyckades inte felanmäla förrän han kunde få hjälp av en vän som kunde göra sig förstådd på finska. Mina kusiner från Korsnäs har spelat fotboll under sin uppväxt och har då mött många lag från finsktalande städer. De berättar om hur de utsatts för sabotage från finsktalande lag, där de bland annat fått finska ordet för “blandras” spraymålat över släpkärran.
Det finns säkert mycket hat från andra hållet också, men jag känner ju såklart bara till vad mina släktingar utsatts för. Ofta får de höra att de ska åka hem till Sverige, vilket är problematiskt då de aldrig har bott i Sverige eller sett Sverige som ett hem. Släktingarna skulle till exempel aldrig få för sig att heja på något annat lag än Finland i ishockey!
Har dock ingen lösning på problemet. Såklart förstår jag att det känns onödigt för finsktalande i helfinska kommuner att lära sig svenska. Kanske kunde man göra någon slags lösning där enbart kravet på svenskundervisning finns i tvåspråkiga kommuner och annars bara erbjuds som valbart ämne?
Intressant att läsa om! Jag känner ju till “konflikten” även om jag inte är speciellt insatt. Jag kan absolut förstå att många finnar irriterar sig på att de måste läsa svenska, särskilt när andra språk kanske känns viktigare. Sedan blir det väl värre om Sverige/svensktalande i historien haft något slags övertag. Man hatar ju gärna uppåt om man säger så.
Som finlandssvensk har jag märkt att svenskar (alltså människor från Sverige) oftaste blir väl bemötta även av de finsktalande i Finland. Kanske för att de räknas som “turister” och ska ju ändå åka hem sen.? Men däremot blir det egna folket, som talar svenska i Finland dåligt bemötta av de finskspråkiga. Därför tror jag, att du som kommer från Sverige inte mött den riktiga rasismen som pågår mot oss finlandssvenskar. Så som svensk från Sverige, behöver du nog inte oroa dig!
Jag bodde i Helsingfors för ca 15 år sedan (är svensk). Min lägenhet låg i en stadsdel där många finlandssvenskar bor och jag hade också ganska många finlandssvenska kollegor. Jag har upplevt det omvända fenomenet. Flera gånger fick jag höra hur mina finlandssvenska kontakter uttalade sig på nedvärderande sätt om våra gemensamma finländska kollegor för att dom just var finländska. Det handlade inte om något “vanligt” skitsnack. Jag har även upplevt det i affärer, av taxichaufförer etc när dessa upptäckte att jag var från Sverige.
Det är helt klart en komplex fråga som har många bottnar tänker jag!
Svenskhatet finns, ja, men i vilken omfattning, av vem och varför? Man skall akta sig för att generalisera; jag tror de flesta finskspråkiga ändå accepterar oss finlandssvenskar och jag har träffat många finskspråkiga som gärna talar svenska eller den svenska de kan. Svenskundervisningen kan ändå göra att vissa får aversion mot svenska språket eftersom det inte är helt lätt att lära sig som finskspråkig och speciellt inte om man inte vill lära i unga år. Kanske har de skoltrötthet rent allmänt och så finns detta förhatliga skolämne. Samma för de finlandssvenskar som stupat på den ställvis usla finskundervisning som bedrivits.
Naturligtvis finns också de som av rent nationalistiska skäl anser att Finland borde vara ett land, ett folk, en religion, ett språk men som vi vet är det få länder som är så funtade vilket kan vara svårt att acceptera för inbitna nationalister vilket gör att de mobbar avvikande grupper i samhället i något slags försök att få utlopp för sin frustration över att detta faktum. Osund nationalism finns i de flesta länder i olika grad och ett kännetecken är likriktning av befolkningen.
En grupp svenskhatare som populistpartiet till viss del fångat upp är de som skyller sin besvikelse och motgångar i livet på någon annan och vad ligger då bättre till än de som pratar ett språk de inte förstår speciellt bra eller inte alls. Där finns också uppfattningen att vi finlandssvenskar är bättre folk, kapitalister, att vi har förmåner men då har de inte träffat allmogen i Österbotten där svenskheten är som störst. Politiskt sprängstoff som kan användas skickligt av populisterna för att skaffa sig väljare och makt. Samma görs av andra populistpartier i Europa, inte minst SD.
Att folk inte träffas och lär känna varandra är en starkt bidragande orsak till okunskap, fördomar och spekulationer. T.o.m. rädslor. Så har det alltid varit. Historielösheten och selektiv historieundervisning i skolan är en annan bidragande orsak.
Segregation av språkliga orsaker förekommer i viss mån i Finland och kanske speciellt i H:fors. Men det finns också många goda exempel på motsatsen där svensk- och finskspråkiga umgås flitigt. Med ettdera språket eller tvåspråkigt.
Själv har jag inte drabbats av svenskhatet men så förstår jag inte heller finska speciellt bra och kan ha gått miste om någon gliring. Det som jag upplever som mest besvärande är de stora företag som inte ger service på svenska. Detta gäller också ofta de utländska företag, också svenska, som etablerar sig i Finland men struntar fullkomligt i oss finlandssvenskar. Ta t.ex. charterföretagens hemsidor som har minimal eller ingen svensk service alls. Eller de finska företag som ger frikostig information på engelska och ryska men har inte ett svenskt ord. Sådant känns. Men det finns lysande undantag som t.ex. Finnair, Clas Olsson, Biltema. Som kund i ett stort, landsomfattande företag anser jag mig ha rätt att få service på svenska.
Som avslutning på denna långa utläggning så tror jag att du som rikssvensk lättare blir accepterad eftersom du inte är infödd finlanssvensk. Lite exotisk och med den fromma förhoppningen att du kanske återvänder hem till Sverige en vacker dag. Min slutkläm blir att jag har ett bra svar på ”suomessa puhutaan suomea” (i Finland pratas finska), något som svenskhatarna ofta använder i sin mobbning. Mitt svar blir ifall jag råkar ut för detta: myöskin, (också).
Tack så mycket för en intressant kommentar PJ! Fint att få höra mer ingående från ditt perspektiv – många kloka punkter. Sista ordet, haha! Det måste jag lägga på minnet om jag skulle få höra “suomessa puhutaan suomea” någon gång, fantastiskt svar! :)
Hejsan Jennifer, som Finlandsvensk från Helsingfors trakten (där våra kommuner är två språkiga) och som bäst bor i Stockholm pga studier & jobb (även en onlinemarknadsförare ;) är din analys intressant och rolig att läsa. Självklart har både finskspråkiga och svenskspråkiga finländare vissa synpunkter på svenskar helt som att svenskar har vissa synpunkter på hur finnar är – knivar, fylla och inåtvända osociala typer verkar er stereotypi om finnar i allmänhet vara, men själv hör jag nog inte till den stereotypin på något sätt eller nån av mina närmaste finlandssvenska eller finska kompisar ;) Intressanta är att Stockholmare generellt enligt min erfarenhet inte helt hänger med i vad finlandsvenskar är och jag vet inte hur många ggr jag hamnat förklara att mitt modersmål är både svenska och finska fastän jag talat finlandssvenska (det är tydligen svårt för folk att höra skillnad på finlandssvensk som talar svenska och en finskspråkig som lärt sig svenska fastän det är något man själv genast hör när folk öppnar munnen) och jag vet inte vad jag skall göra när nån säger att jag bryter på svenska – jag bryter ju lika mycket på svenska som skåningar eller dalafolk eftersom min dialekt är finlandssvenska från huvudstadsregionen ;)
Men så till språk delen -jo tyvärr har helt finskspråkiga negativa attityder mot finlandssvenskar och tror att vi alla är rika snobbar… man kan ju va helt svenskspråkig finlandsvensk och vara fattig, eller tvåspråkig finlandssvensk och vara fattig/rik allt beroende på din familjs inkomst, helt som att en stor del finskspråkiga som t.ex. vår stadsminister är miljonär. Fördomar är dumma men tyvärr finns det kvar en sådan bias av nån orsak. Det dummaste är när folk tror på riktigt att svenskspråkiga kommer lättare in till studier (facepalm) alltså not the case at all, kollar man på studieplatser måst man kolla på var överallt i landet man kan studera. Okej så om en finsk person vill bli läkare kan den söka till 5 städer för att studera medicin; Hfors, Åbo, Kuopio, Tampere & Uleåborg medan finlandssvensken har 1 ställe (alltså bara 1 ställe i landet) nämligen Hfors dit man tar in typ 20 pers/år, finskspråkiga kan söka in till 8 olika handelshögskolor i landet eftersom alla är i samma antagningskö och kan komma in vart än medan svenskspråkiga kan bara söka till 2 ställen och har ingen gemensam kö för dessa utan måste välja Hfors eller Vasa, juridik finns det för svenskspråkiga kandidat i Hfors eller Åbo men magister bara i Hfors och årligen kommer 18 st in till juridiskan på svenska linjen, medan finskspråkiga kan söka in till 5 ställen och taktikera så att de olika år söker till olika städer där man vet att intagningskvoten är lägre ;) Jag säger inte att detta är fel på något sätt då finlandssvenskar utgör minoriteten, men att finskspråkiga har en gammal uppfattning av att man som finlandsvensk har det “lättare” nej det är inte lättare att komma in till studier. Självklart har jag som kommer från en 2 språkig familj lättare angående att jag fått 2 språk sedan födseln men flesta av mina enspråkigt svenska vänner har lärt sig otroligt bra finska så båda språken går att lära sig utan problem om man bara tar det lugnt och försöker :) Och jo i svenskspåkiga kretser har man troligen högre förväntning på att barnen utbildar sig högt, än vad man har i den finska “normala kretsarna”.
Tyvärr inverkar flera finskspråkiga föräldrars dåliga attityder till att ge sina barn dåliga intryck av svenskan, medan de inte tänker på att enbart svenskspråkiga familjer har samma tanke (varför lära barnet ett språk den “aldrig” behöver som t.ex. finska) och detta gör allt till ett stort dumt skämt istället för att försöka hitta ett bra samspel mellan båda språken, som jag som tvåspråkig skulle vilja ha. Om finlandssvenskan dör ut i Finland är Finland inte mera Finland utan något annat :/. Och suprice suprice var Sverige Finlands andra största utlandshandels land år 2015 – så svenskan kan faktiskt vara nyttigt. Min helt finskspråkiga mamma (som förstår svenska men aldrig börjat prata det, och hatat svenska förrän hon träffat min helt svenskspråkiga pappa :P ) sa åt mig att hon är överlycklig av att hon kunnat ge oss möjligheten till att bli tvåspårkiga och ha det lättare att hitta jobb i framtiden ^^.
Hej på dig Mumin! Så lustigt att du kommenterade under det namnet – det är ju vad jag brukar kalla min pojkvän här på bloggen, haha ;) Tack så hemskt mycket för din kommentar med dina tankar och nya infallsvinklar på ämnet! Så bra att du gick lite närmare in på det där med studierna, jag har inte alls bra koll. Kanske det beror lite på vilken utbildning? Finns det inte Handelshögskola för svenskspråkiga i Åbo också?
Vet precis vad du menar om svenskars uppfattning om Finlandssvenskar – kunskapen är rätt låg på det planet. Jag gör mitt bästa med att bilda svenskarna här i bloggen ;)
Hoppas du trivs i Stockholm annars och kul att du är i samma bransch!
Jag är finlandssvensk, men flyttade til Norge för 27 år sedan. Jag pratar ännu finlandssvenska i tillägg till flytande norska. När jag är i Finland upplever jag att det är färre som pratar svenska enn då jag flyttade i början av 90 talet. Det jag tycker är konstigare är att många av svenskarna som bor i Norge inte tycker att min finlandssvenska är svenska, medan när jag är i Sverige eller möter svenskar utomlands tycker att finlandssvenska är mera svenska enn skånska.
Jag var i Finland ett par gånger i början på 1990-talet. Främst för att lära känna min pappas släkt, då hans ena moster gift sig med en finlandssvensk och flyttat till Finland på 1930-talet. Jag lärde känna två av hennes tvåspråkiga barn, som vuxit upp i Helsingfors, liksom några av mina sysslingar, som vuxit upp i Köpenhamn. Då började jag förstå hur knepigt det kunde vara att tala svenska i Finland.
Jag ville även utforska mitt “finska” arv, då en svensk förfader är arkitekten bakom Sveaborg, en fästning utanför Helsingfors. När jag besökte Ehrensvärdsmuseet, som ligger på Sveaborg, och presenterade mitt släktskap, fick jag prata med överintendenten. Han slog ihop klackarna och gjorde honör. Så har jag aldrig blivit bemött i Sverige. På ett sätt kände jag mig hedrad, men också förlägen. Varför skulle han agera som att jag vore “fin”? Jag delade ju bara efternamn med arkitekten. Jag började då ana ett tydligare klassamhälle i Finland än i Sverige.
Året efter reste jag i södra Finland – bl.a. Åbo, Tammerfors, Helsingfors, Imatra och Kuopio – i tre veckor för att förstå landet bättre. Mina sysslingar berättade hur de kunde bli jagade på gatorna om de pratade svenska. Själv försökte jag göra mig förstådd på svenska, vilket inte fick så ofta. Dessutom hade jag börjat känna att min svenska inte var omtyckt. Det gick sällan med engelska eller tyska. Resan blev därför ganska ensam.
Att resa i Finland i början på 1990-talet var intressant. Vårt grannland tog sig an lågkonjunkturen på ett annat sätt än vi svenskar. I Finland agerade man, i Sverige pratade vi. Att se industri- och designmuseet i Helsingfors imponerade; att Finland var så duktiga på att koppla ihop teknik och design. Jag gillade det handlingskraftiga och lösningsinriktade jag såg, liksom viljan att ta sig igenom svårigheter.
I Sverige finns en relativt ny språklag, som garanterar svenskans ställning, men minoritetsspråkens, som finska. I dag har du rätt att kunna kommunicera med myndigheter på finska. Jag funderade på detta då jag läste tidigare inlägg. Hur ser Finlands motsvarighet ut?
http://www.minoritet.se/vanliga-fragor-om-minoritetssprak
I framtiden tror jag att det blir viktigare att få Norden att hänga ihop, inte minst för att klara utmaningarna inom EU. Språket är en viktig del. Själv skulle jag gärna se en nordisk union. Med drygt 20 miljoner människor skulle vi bli en tydlig förhandlingspart mot större europeiska länder. Om vi vill dit, behöver vi fundera på hur länderna ska närma sig varandra.
Tack så mycket Ulrika för din kommentar med dina intressanta tankar! Spännande att höra om och jag tror du har ett par bra poänger i ditt resonemang också!
Jag är en halv-finlandsvänsk svejtsare. Po sommarlovet i Finland har jag nog nongong stött po fientlig stämmning i sammanhang med mit svenska sprok. Det är hemst synd. Men jag förstor inte varför alla finsksprokiga ska mosta lära sig svenska om de inte vill. Svensksprokiga är en liten minorität, so det borde kunna finska i ett land var 95% talar finska. Det är likadant som med rätoromansk- ock italiensksprokiga i svejts. De har egna medier ock egna skolor, men det är självklart att de ockso pratar ett annat, vanligare landssprok. Ingen skulle komma po ideen, att svejtsarna i Zürich moste lära sig rätoromanska eller italienska so att minoriteten inte moste lära sig tyska eller franska.
Hej Jessica, tack för din kommentar! Det har du nog en poäng i också, att många inte känner sig motiverade till att lära sig ett språk de inte planerar att använda eller ens behöver använda i sitt vardagliga liv. Kanske är det viktigt för landets historia och relation till övriga Norden, men frågan är hur länge det kommer anses så pass viktigt att det är försvarbart att behålla det som obligatoriskt i skolorna… Har du lärt dig någon finska förresten? :)
joo, jag talar ockso finska för att min pappa är finland-finsk:-)
Lyllo dig! ;)
Så är det för att Sverige har makt. Vår konung och Kung och president och slav och bonde och flykting och luffare, Zlatan Ibrahimovic.
Va? :)
Hi,
I’m a Finn and my Swedish is not that good so I write this in English. I understood most (or at least I think I understood) what you all said and I agree and disagree with you.
I hated that I had to study Swedish but only because I never really learnt it. I started studying Swedish when I was 13 years old. Studies show that people lose some interest in school in their early teens so that was not the best time to start a new language. The pace we stadied was intense and it only got faster when I started high school. If you didn’t learn all the previous stuff you woud fall behind very quickly. For one course which lasted usually 5 weeks we had to learn hundreds of new words and also remember all the grammar exceptions of the Swedish language. And at the same time I was studying three or two other foreign languages. So it wasn’t easy. After 5 and 1/2 years of studing Swedish we had our A levels/final tests or whaterver you call them (can’t remember the Swedish word at the moment) in high school. I got an E which is the second highest grade that you can get. The problem is that after six years of studying Swedish I still can’t speak or write in Swedish or even understand it well when someone speaks. I can only read in Swedish. So it’s pretty frustrating that after using all thouse years for studying Swedish I can’t use the language. This is only my personal experiece but I know that many finskspråkiga feel the same way. Some Finns start Swedish when they are much younger and I would prefer it to be that way for everybody. Because six years just aren’t enough espesially if you don’t have any contact to svenskspråkiga människor.
THIS DOES NOT MEAN THAT IT IS EASY FOR THOSE WHO STUDY FINNISH IN SCHOOL.
Which leads to the next problem. There isn’t enough contact between the two groups. We have different schools and sports clubs. I think that there is even this rule in Finland that the Swedish speaking kids have to be in their own schools to protect the Swedish language. That makes me so angry. I remember in high school we had this one course where we co-worked with the Swedish speaking students and I really liked it.
I feel like Swedish speaking Finns are a total different group almost like their own folk because they are just by themselves (and I don’t blame you!) they have their own language, their own culture and their own hobbies. I also dislike the word “finlandssvenskor” because it sounds like they are swedish = not finns.
It is actually easier for a Swedish speaking Finn to get it a university, look at the percentage. But obviously we don’t have Swedish education for all fields which is unfare. Fortunately Sweden is right next to us!
When you talk about Finnish speaking Finns hating you, it goes also to the other way around. There’s been couple of times that I have been in a bus or a train and heard Swedish speaking finns talking badly of us because they think we can’t understand them. The svensktalande always speak so loud at public places xD
And it is not only the finskspråkiga who think the svenkspråkiga feel like they are “bättre folk”. Have you ever heard about these noblemen parties? The swedish families who used to be the noble ones celebrate and still think they are noble. It wasn’t long ago when this was true. Also, eventhough I’m sure there are some, I have never heard about a poor svensktalande. Even the swedish party in Finland is for the rich people.
Finnish became Finland’s official language with Swedish only 150 years ago and even after that Swedish was the main language in the parliament and other offices. Before that the only official language was Swedish. So you must understand why Finnish is so deeply in our guts, we had to fight for our language and our right to use it against Swedish and Russia. Some Finns feel like we still need to protect the language though there’s no other threat than the English language the fact that we don’t read enough. Also some older people have never studied English or Swedish or any other language than Finnish so they can be a bit scared.
Recently there have been couple of things that have annoyed me.
-First of all the new center library in Helsinki will be named “Oodi” (Finnish word). Some Swedish ones demand that the library will also be called “odet” which I feel is completly unnecessary. Everything does not have to have Swedish name.
– Our spokesman in the nordic council who is from Åland and speaks Swedish voted againt the motion that the Finns and Icelanders could make motions in their own language just like the Swedes, Norwegians and Danes can. Now they can’t.
– You can’t move to Åland if you don’t speak Swedish well enough. Så basicly Jennifer you could move to Åland but I couldn’t eventhough I’m a Finn and you are a Swede.
-One of our Finlandia-winners whose first language is Finnish (Finlandia = a book award) said in his speech “learn some swedish rednecks”. That is not the attitude that brings as closer together.
-This years Linnan juhlat
/ President’s party (televised Independen’s day party) was basicly half Swedish eventhough only 5% of us speak Swedish as a mother tongue.
I’m not saying that there shouldn’t be any Swedish but I think this is the reason why some (hopefully not most) don’t like Swedish = it’s everywhere. It’s been forced to everything and everywhere, places where no one speaks Swedish. Finland is not tvåspråkig. We have two, or actually more, languages but the big majority of us speaks only Finnish or Swedish.
I hope it comes across in this message that I don’t hate the Swedish speaking finns or Swedish but I hate our politics and the fact that I can’t speak Swedish.
Bara kärlek!
Tuuli, I really want to thank you for taking your time and leaving this comment. It’s super interesting to get insights like these and I have given it a lot of thought lately. “There isn’t enough contact between the two groups.” – that’s what I’ve felt too, that it’s actually quite segregated between the Swedish and Finnish speaking, which in many ways are natural but probably could be improved.
But that the President’s party was half in Swedish I’m not sure of though… ;) I was surprised they showed some in Swedish and didn’t quite understand the reason behind it? But 50% was it really that much? Or is it perceived as more because it’s a language people don’t understand, maybe?
Hi Tuuli,
As a Swedish speaking Finn, I do agree with you that the language education should start earlier and there are a lot to be done to make it better and mort practical – both ways. I had to start learning Finnish from first grade and after all those years of Finnish lessons, I’m still far away from fluent. Finnish is a really hard language to learn from scratch.
I do also see your point in that it would be nice to collaborate more between the two groups. The problem is that this would mean people would start speaking only Finnish anyway. I see this all the time, if there is a group of 10 people who all speak Swedish and one Finnish speaker turns up, the group would change to Finnish. This even happens to families when someone gets a Finnish speaking boyfriend or girlfriend. The level of Swedish among Swedish speakers in the Helsinki area where the language groups are more mixed than in more Swedish speaking areas getting really low, like a mixture of Swedish and Finnish grammar. Sad but true. Collaboration would work in places where both languages are equal but in places where Swedish is already in minority it would get even lower status.
Then you write some “facts” I don’t agree with at all. The fact that you think the Swedish speaking party is for rich people proves your lack of knowledge in the matter cause it is just not true. And for the President’s ball: we used to have a TV channel in Swedish with our own broadcast in Swedish, but last year Yle decided to cut down on both and instead promised a “bilingual” broadcast which people now are complaining about. Just another step in the process off cutting down on Swedish in this country. As for Åland they have really complex laws for being able to own land and have a proper membership also if you know Swedish. The big question is why you would even want to move there if you don’t know the official language? If I moved to a completely Finnish place I would make sure i learned Finnish as well. I could comment on the rest of your “facts” but this comment would be way too long.
Lastly, a tip for learning to speak the language is to find a Tandem friend or a Tandem course. I’ve done this a few times since I otherwise don’t speak Finnish in my everyday life. It is much better than normal Finnish lessons!
The capital is also a Swedish speaking city, not just Finnish speaking. In fact, by the number of Swedish speakers, it is the largest in the country. Don’t forget, until around 1900, it was still a Swedish speaking majority. So that’s why the library in our capital should also have a proper Swedish name – alongside a Finnish one. Just as everywhere else should have. It’s our library as much as it is the Finnish speakers’ and all other Helsinki residents’. We also pay tax. And indeed – in some ways, you could say it is extra short sighted for a library to mess up when it comes to a name, given its association with literature and all things linguistic!