Går det någonsin över?

Kärlekssjuk, tänk så är det vad jag är? Han är också sjuk, förkyld. Han blir aldrig det. Jag googlade på lovesickness och jag hörde att det kan liknas vid en långvarig stress att sakna någon. Om man nu är kärlekssjuk, går det aldrig över eller vad sjutton är botemedlet, förutom det uppenbara?

Jag vaknar tidigt om morgnarna och kan inte sova. Jag gråter ibland (alldeles för ofta). Smsar honom hela tiden. Har ont i magen och halsen. Tänk så kan man bli sjuk av kärlek, av saknad och längtan?

Ibland känns det så jobbigt, ni kan ju tänka er, eller kan ni det? Men jag tänker ju också positivt och ser ljust inför framtiden och alltihop. Jag är ju sån.

Det känns halvkul att komma till en ny stad och ett nytt jobb med en kropp som strejkar, på grund av ett längtande hjärta?

Det gjorde så ont att höra hans hosta genom telefonen och han bad mig prata då hans röst svek. Kusinerna gick precis ut för att leka i snön och jag känner att jag orkar inte vara ensam. Ångesten bara sköljer över mig. Jag kommer kanske dö när jag ska somna helt ensam i München. Så känns det.

Det är exakt det här som är livet.
Och jag klarar mig alltid.

20140129-211010.jpg

Det kommer bli bra, det kommer det ❤️

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

5 Kommentarer

  1. 29 januari, 2014 / 23:45

    När jag var liten kunde jag bli ”mammasjuk” :) Nu förtiden kan jag bli ”dottersjuk och sonsjuk”. / Förstår dock att du/ ni har det lite kämpigt <3 Kram

    • jennifer
      Författare
      29 januari, 2014 / 23:59

      Kunde jag bli mammasjuk? :-) Ja och då får du ibland åka ända till Indien… Hoppas jag är bättre i morgon! Annars får du komma ner och ta hand om mig ❤️

  2. Mami dear
    30 januari, 2014 / 07:36

    Ja, jag misstänker att det fanns starka känslor inom dig när jag inte var hemma. Under några år då vi turades om att åka på träningsläger med din storebror och när jag kom hem kunde du vara så arg, så arg :-) kunde komma ”starka” ord från dig men jag förstod ju att det var ett tecken på besvikelse som är svårt för ett barn att sätta ord på. Som tur är var du omgiven av människor som älskade/(älskar dig fortfarande) lika mycket som jag :-) Puss puss .
    ps. Indien är bland de starkaste jag har upplevt och glad över att fått uppleva detta märkliga land med de vackra kvinnorna (och killarna), de underbara små ”sidonickningar” med huvudet, de glittrande glada ögonen, kontrasterna mellan fattigdom och rikedom samt mellan hygien och icke hygien, den goda maten etc etc.
    När jag åker genom min stad kan jag inte låta bli att tycka att samhället saknar ”liv” och hur kylan liksom ”stänger” in oss. Tänker på hur mycket ”liv” det finns i Indien, där det hela tiden, dygnet runt, är liv och rörelse, alltid någon som är sysselsatt med något eller på väg, för sin överlevnads skull. (Kom på att vi också har ett aktivt nattliv här i Malmberget men det är under jorden, märker av det ca 00.12 varje natt :-))

  3. ida
    30 januari, 2014 / 12:42

    Det blir aldrig helt bra, men det blir bättre och lättare! Nu har inte jag lika lång distans men har ändå erfarenhet från distans. Det är det värsta som finns men samtidigt det bästa. När man åker från varandra är det så hemskt, man mår så dålig så man tror aldrig man ska repa sig. Efter ett tag tar vardagen över och man…man klarar sig..även om tankarna oftast svävar iväg till honom. När man träffas är man så kär igen så det känns som man just träffas! Man går njuta till max varje gång man ses och då man är ifrån varann får man hålla it och glädjas åt att man är hans…oavsett avstånd!

    Kämpa på, du verkar vara en så stark människa!

    • jennifer
      Författare
      30 januari, 2014 / 21:51

      Åh vet du vad Ida? Du beskriver det så fruktansvärt vackert! Det är kanske så, att man klarar mer än vad man tror? Och just nu tänker jag mycket på vad underbart det kommer vara att få se och ta på honom igen :) Vi ska klara det här, det kommer vara värt det! Tack! ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?