En milstolpe och en känsla inte lik någon annan

Han svarar i andra änden och som så många gånger förut säger jag:

“Do you speak English or Swedish?”

Och som svaret ibland lyder så löd det även denna gång, ett kort och gott:

“No.”

Följt av ett lite knackigt: “Do you speak Finnish?”

Jag hinner inte tänka, inte tveka, jag bara kör. Om det hade gällt mig själv hade jag kanske struntat i det. Men det är mormor som ska ha boken, det finns ingen återvändo. Man hjälper sin mormor, så enkelt är det.

“Minä en puhu suomea, mutta…”

Ett djupt andetag. En hjärna som arbetar snabbt. Det är ett kort ärende. Det är inga komplicerade fraser. I can do this.

“Minun isoäiti halua ostaa kirja *namnet på boken*. Mutta hän asuu Ruotsissa…”

Och sen utspelar sig ett samtal där jag förklarar att jag ska köpa boken för att det är enklare (helpompi, så roligt ord!) men att jag undrar hur mycket det kostar att beställa boken till Sverige. Han svarar, jag pratar, slänger in något engelskt ord (för vad sjutton heter frakt på finska?!). Och så massor av “hyvä”, sen ett kiitos, och moi moi.

Det är då man får kvittot man väntat på. Den tredje finskakursen på fyra år. Dryga 80 € och otaliga urtråkiga kvällstimmar i lysrörsljus, bara under den här hösten. Du vet aldrig exakt vad du lär dig och jag lärde mig långt ifrån allt som var tanken. Men jag lärde mig något, och jag fixar ett telefonsamtal på finska.

Och det kanske viktigaste av allt: jag brydde mig inte. Det fanns ingen prestige. Det spelade ingen roll. Och han förstod mig. Och jag förstod 1. priset han uppgav och 2. att han bad mig mejla honom och att det gick bra att skriva på engelska (haha). Och kanske lyckades jag till och med inspirera honom till att faktiskt våga prata lite mer av den där engelskan han påstod sig inte kunna?

Det är få känslor som slår den här känslan. Skulle kunna jämföras litegrann med känslan av att göra sin första pullup. Att lära sig finska och göra pullups är ungefär lika svårt, kräver lika mycket disciplin och tålamod.

Så nu återstår bara frågan, vem kommer vara stoltast över detta: mormor, min kille, eller jag själv?

Skål för detta! Det här är förresten en bild från förra nyårsafton och nu är det snart ett nytt år igen. Det har varit bra det här, 2019. Inte bara på min lära mig finska-front. Utan på många plan. Har smått börjat fundera på vad nästa år ska handla om och idag kom något som en blixt från klar himmel! Kommer nog bli ännu lite tydligare efter min och Kugges konferens i morgon (vi checkar in på ett drömhotell för en natt!).

Vi hörs efter det <3

FÖLJ:

29 svar

  1. Hurra, heja dig!

    Reagerade lite när du skrev att detta varit ett bra år. Hu så tungt det blev (tack och lov kom hösten med ett snällare liv igen) och har typ inte hört npgon kalla detta för ett bra år.

    Men 2020, det blir bra! Härligt med konferens :)

    1. Åh :( Jag har nog hört lite blandat. Men kanske är man mer mottaglig för sånt man själv känner igen sig i? Oavsett hoppas vi på ett bättre 2020 för dig <3

    1. Haha, tack så mycket! Jag tror att det nog kommer dröja lite. Men göra mig förstådd på en 3-årings nivå är väl en bra start 😉

  2. Härligt! :)Jag vet precis den där känslan, blir lika glad varje gång jag lyckas föra en konversation på finska med någon, oftast städerskan på jobbet. Jag struntar ofta i hur det låter och hur jag böjer orden, blir mest irriterad på att mitt ordförråd på finska inte är tillräckligt för de saker jag ibland vill uttrycka.

    1. Åh. Inspirerande att höra!
      Känner nog att mitt största problem är att faktiskt förstå vad någon svarar. Mitt ordförråd är ytterst begränsat 😉 Man känner sig lite dum om man börjar prata och sen inte kan förstå den andra, haha!

    1. Ja, det lär nog dröja innan jag ringer upp folk och på förhand har förberett mig på att prata finska 😂 Nödfall är en annan sak…

  3. Heja dig! Och det roliga ar ju att finnar FORSTAR en mycket enkel version av sitt sprak, jag tycker att det inte alls ar sa latt pa varken svenska eller engelska att forsta nan som pratar knaggligt men jag har tankt manga ganger att finnar gor det! Ordfoljden spelar ju ingen roll heller!

    1. Ja det är kanske sant? Babblar på utan rätt ändelser eller tempus och ja, budskapet verkar gå fram. Och man kommer ju långt med ord som ”juttu” 😉

  4. Underbart Jennifer! Du är värd både skål och grattis! Vilken tröskel du klarat dig över! Nu kommer nästa samtal att gå mycket lättare. Dottern som inte lärde sig finska så bra i skolan, var säkert minst lika glad som du när hon stolt kunde berätta hur hon kommunicerat på egenhand på finska med ett visst telebolag :-D strax efter att hon flyttat hemifrån.

    Tror både du, pojkvän och mormor alla är lika stolta och glada <3

    p.s. checka in på drömhotell med Kugge – låter underbart roligt!

    1. Åh det kan jag förstå! Wow. Tänk den dagen jag svarar i telefon när försäljare ringer ”morjensta morjensta” 😄

  5. Herregud så bra jobbat. Jag vet ju själv hur svårt det är och jag har verkligen inga utförliga samtal på finska mer än matbutiker, restauranger, barer och hundägare. Så stort grattis!! Bra jobbat! H. stolt vän.

    1. Och där har jag varit enormt lat. Har nu bestämt mig för att försöka göra lite beställningar på finska… började i veckan med frukosten i Kortteli. ”Cappuccino” (blev lite konfunderad om jag nu skulle uttala det liksom mer finskt?) och ”omena” som svar på vilken juice 😂 HEJA!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.