Även om det bara är Finland, så är det något magiskt över att bo utomlands. Det märks inte förrän jag landar i Sverige. Jag reagerar på rösterna, språket, dialekterna, samtalsämnena. Jag ser alla detaljer, lägger märke till reklamerna, allt nytt i matbutikerna, hur folk klär sig, undrar vad som visas på tv. Varje gång inser jag liksom att livet i Sverige fortsätter, medan jag befinner mig någon annanstans, mer eller mindre isolerad från allt som sker. Och det mesta älskar jag, det är så bekant och så hemma. Och jag imponeras, mycket i Finland är lite enklare – mycket i Sverige är liksom lite bättre, förmodligen på grund av den enkla ekvationen att det är ett land med större befolkning.
Jag inser också hur ovant det är för mig med svenskan. Jag är så van att måsta använda engelskan, jag tvingas liksom tänka efter när jag pratar, för att välja rätt ord och inte bli allt för svengelsk. Och så hur fantastiskt skönt det är. Svenska, överallt. Tänk, vad enkelt livet skulle kunna vara, så tänker jag. Enkelt, och inte alls lika spännande.
Men det är skönt att få komma hem och känna såhär. Jag ska njuta den här helgen, suga in allt jag kan av ett sommargöteborg och allt vad det innebär, till exempel middagar och vin på balkongen i den ljuva och ljumma sommarvärmen, i den ljusa sommarkvällen.
Den känslan, att få komma hem till mamma.
/Jennifer, gosar ner sig i det paisleymönstrade duntäcket och kramar sin saknade nalle
3 svar
Det finns helt klart skillnader mellan Sverige och Finland, i vissa sammanhang kan de vara ganska stora rentav :) Jag reagerade förresten på ditt ordval “måsta”, har du påverkats av finlandssvenskan, eller är du norrländska från början? :D Såvitt jag vet är det bara de två grupperna som använder det ordet i den böjningen/sammanhanget ;)
Oh my god, vad kul att du såg igenom detta! Jag har aldrig tänkt på det, så det måste nog vara en norrländsk influens??? Jag trodde nämligen det var ett allmänt vedertaget och korrekt ord ;) Haha!