Pengaångest som egenföretagare

Jag minns så tydligt när jag fick min första ordentliga lön, på min första anställning som inte var ett internship. En månadslön på 19 500 kronor. Egentligen alldeles för låg, men för mitt första (tidsbegränsade) jobb dög det bra – och branschen var en bransch jag älskade. Dessutom hade jag tidigare bara haft löner på 10 000 i månaden, så bara det var en rejäl uppgradering. Lite försvann till skatt och drygt 3000 gick till hyran. Men jag minns att jag tänkte med resten, HERREGUD VAD SKA JAG GÖRA MED ALLA PENGAR?

Sen dess har jag försökt behålla en sund relation till pengar och alltid alltid sparat. Det var den bästa känslan med att ha en heltidslön: att ha råd att spara. Istället för att go crazy när lönen kommer och klicka hem allt ifrån kläder till inredning eller gå loss i närmsta butik eller boka resor, så har det första jag gjort alltid varit att lägga undan lite till sparkontot. Och sen ett år tillbaka månadssparar jag i ett ISK-konto också. Kanske har min ekonom-pappas predikande satt sina spår?

Pengaångesten som egenföretagare

Från och med september i år ser min situation lite annorlunda ut. Det finns inte längre en lön som dyker upp tryggt och bekvämt på kontot varje månad. Och för att göra det hela ännu roligare finns det istället plötsligt massor av administrativt du måste tänka på. Pensionsförsäkring, någon annan försäkring, snart behövs säkert en ny dator, snabbare internet för att jag jobbar hemifrån så mycket och sakta men säkert läggs kostnaderna på varandra den ena efter den andra. Dessutom inser du att shit, den här bokföringen – den kommer jag behöva hjälp med.

Sedlarna som legat staplade i prydliga högar virvlar plötsligt upp i små tornados och flyger iväg. Poff. 2000 kronor där, 5000 där. Och stressen, pengaångesten, den blir ett faktum.

Vad kan man göra åt pengaångesten?


SPARA TILL EN BUFFERT.

Det här är mitt främsta tips till dig som vill driva eget företag på heltid. Det kommer dyka upp kostnader och utgifter och det bästa du kan göra är att vara lite förberedd för att slippa pengaångesten från dag 1. Om du har en buffert behöver du inte heller vara desperat efter din första kund eller bli stressad över oväntade kostnader.

Jag har sagt till mig själv att det är okej att inte gå plus de första månaderna. Jag har en buffert, och det är okej att använda den som en investering för detta. Det är liksom det som är tanken. Men det är ändå svårt. Mentalt gillar jag inte att ligga på minus liksom. Och ännu ligger jag inte på minus, men vem vet hur nästa månad ser ut?

HÅLL KOLL PÅ CASHFLOW!

Min relation till pengar följer lite samma princip som det här med mat och att ”hålla vikten”. Du ska inte bränna färre kalorier än du får i dig. Du ska inte göra av med mer pengar än vad du får in. Och jag är förmodligen bättre på det sista, för att äta choklad och se fonderna växa ger ungefär samma sköna kick.

Många tycker pengar är jobbigt, men tro mig, det blir inte bättre av att du ignorerar siffrorna. Se till att ha någorlunda koll på dina kostnader och intäkter. Räkna ut hur mycket du ska ha som mål att få in i företaget för att kunna leva med den lön du önskar. Och justera dina utgifter efter hur mycket pengar du faktiskt får in. Om det är tight i början, kanske kan du säga upp Spotify och Netflix ett par månader? Äta lite billigare? Många bäckar små och så vidare.

Dare to fail – peppiga ord som står på mitt skrivbord just nu.

Det är viktigt att våga misslyckas – det tycker jag! Men det är synd om du failar med din företagardröm till följd av att du inte haft koll på pengarna. Det är tyvärr allt för vanligt att det händer, många drivs av passion och blundar gärna för ekonomin eller glömmer bort att ha ett businesstänk. Låt det inte hända dig.

Lät avslutningsvis som en cheesy reklam för ett shady lån eller liknande – har ”tyvärr” ingen supertjänst att erbjuda som lösning här ;-) Utan bara en viktig påminnelse: håll koll på dina pengar i företaget och blunda inte för ekonomin (läs: verkligheten)!

Hur känner du som driver eget inför detta ämne?


Ps. Första och andra bilden är från Unsplash. I brist på andra bilder, min dator är nämligen upp-och-ned-vänd på tork för att jag spillde kaffe på den idag… :-)))

Därför shoppar jag second hand

Jag tror det var i början på det här året som jag bestämde mig för att shoppa mer second hand. Och sedan dess har jag handlat knappt några nya kläder förutom typ vandringskängor, jeans, en snygg regnjacka och underkläder. Det här är något som jag är sjukt stolt över och varje gång jag tittar ner på min outfit och tänker på vilket som är second hand vs nytt så blir jag alltid lika nöjd över mina icke nya kläder. Idag har jag till exempel på mig en outfit som är helt och hållet från olika second hand-butiker, varav en guldglittrig tröja som var mitt senaste fynd nu i Stockholm (+ silverglittriga Vans som är inne på sin tredje sommar).

Ett guldglittrigt secondhand-fynd

Det var i söndags innan jag hoppade på färjan hem från Stockholm som jag gick förbi en loppis på söder. Eller ja, det var en bloppis. Flera bloggare som har loppis tillsammans = bloppis.

Det var Influencers of Sweden som hade dragit ihop till bloppisen med ett gäng härliga damer slash bloggare. Fick äntligen säga hej till och krama Amina på Sustainable Luxury (hon är så cool, läkare som bloggar om lyxigt mode på ett hållbart sätt, typ).  Träffade också härliga Isa som utstrålade massor av energi. Dessutom fick jag alltså med mig den här guldglittriga koftan från Day Birger et Mikkelsen som hade varit i Josefin Dahlbergs ägo men fortfarande hade lappen kvar?!

Nypris 1800, min för 50 kr – vilket kap ändå!

Sak jag reflekterade över: gud vad dessa bloggare har grejer i överflöd. Det är supersmart att gå på bloppisar för att fynda godbitar; mode-bloggarna sitter på så mycket kläder och kan därför sälja bort riktigt fina grejer till riktigt bra priser.

Därför shoppar jag second hand

För mig finns det flera anledningar. Jag tänker på miljön, min ekonomi, och på att inte vilja vara 100% styrd av ett trend- och konsumtionssamhälle (men det sista är jag förmodligen ändå till stor del). Jag vet att det inte riktigt fungerar så, men eftersom jag reser och flyger mycket behöver jag ju inte också shoppa sönder vår lilla jord? Och att inte handla kläder var och varannan vecka (eller smink/skönhetsprylar som jag inte heller använder) gör såklart att jag har råd till mina resor (och dessutom kan spara pengar varje månad).

Det känns helt enkelt både bra och smart att handla second hand, även om det kräver lite tålamod och man inte alltid hittar sin storlek eller det man är ute efter. Det känns liksom lite som att jag räddar de stackars kläderna som ofta är som nya och inte fått leva ut sin fulla potential! Och att hitta spännande och tjusiga prylar är förstås också kul!

Shoppar du second hand, varför/varför inte?

Hur var första veckan som egenföretagare?

Nu är jag redan inne på vecka 2 som egenföretagare och jag tänkte berätta lite hur det har känts och hur det har gått såhär långt. Jag var förhållandevis lugn inför mitt nya liv som 100% egen men blev lite omskakad av alla frågor jag möttes av när det blev officiellt. Och jag förstår att folk är nyfikna, men det blir liksom lite stressande att förväntas ha ett svar på vad man har för plan och hur man ska tjäna pengar när man mest har inställningen att det löser sig (och ju faktiskt redan drivit en enskild firma i två år). Anyways, jag kommer skriva mer om att ha en plan och just ekonomi senare. Nu vill jag berätta hur första veckan som egenföretagare var!


Första veckan som egen – så var den

Jag kickade igång måndagen med att ringa upp Amanda, min blogg- och företagarkollega (som bland annat är med i senaste Ute-magasinet). Vi peppade varandra i en timma med idéer om hur vi bäst bör strukturera upp våra dagar och vilka mål vi har för veckan. Det var en bra start att börja så. Sen rullade veckan på bra, i ett härligt men lagom tempo. Det kändes som om jag var effektiv och dessutom upplevde jag en fantastisk känsla av frihet.

Hemma hos Sandra i Paris, där jag befinner mig den här veckan. 

Det känns på riktigt så overkligt att göra saker som man liksom inte vill sluta med. Att jag kan plocka upp mejlen 21.30, eller sluta klockan 15 och åka till havet. Eller ta fredagen ledig och plocka svamp i skogen. Jag bestämmer, och jag måste inte jobba x antal timmar för att jag förväntas göra det. Och det gör också att jag faktiskt vill jobba. Det är ingen ångest över att det blir måndag, det är snarare en längtan. Undra hur länge nyförälskelsen håller i sig?

Något annat jag pysslat med är ett säljuppdrag som tagit upp en hel del tid och som varit sjukt roligt. Det är skillnad på sälj och sälj mina vänner, att ringa coldcalls från Indien (som jag gjorde under mitt internship där 2013) eller sälja en attraktiv produkt som man själv tror på och stöttar, det går liksom inte att jämföra.

Veckan avslutades med en aw på fredagen tillsammans med Anna / Schysstva och Dorro / Tidscoachen och veckan kändes ungefär fulländad.

Foto av Dorro, på mig och Anna, på Tredje Långgatan.

Anna och Dorro. Mycket mycket bloggsnack och sociala medier när vi ses. Den här gången snackade vi mycket Instagram.

Platser jag jobbat på: 

En del i den här frihetskänslan, förutom att kunna jobba exakt när jag vill, är att jag också kan jobba var jag vill. Min tidigare anställning var i och för sig också flexibel med distansjobb men det är skönt att inte behöva stämma av med någon chef om det är ok att vara borta eller oroa sig för att man inte har internetuppkoppling etc.

Och hittills har jag hunnit med följande platser:

* Hemma hos mamma i Göteborg

* På Le Pain Français vid Redbergsplatsen

* Hos min bror ute på Hisingen

* Och den här veckan blir det både i Paris och Stockholm

Och ja såklart jobbat lite från sängen också. För att jag kan osv.

Några insikter jag tar med mig:

* Ergonomi! Jag måste skaffa en ordentlig stol. När jag var hemma hos min bror satt jag på en kontorsstol från Ikea och herregud vilken skillnad. Det är sådant man inte ens tänker på när man har ett kontor, men efter att ha suttit hemma några dagar nu inser jag tjusningen. Jag har dessutom plockat fram mitt trådlösa tangentbord, införskaffat en mus och kommer ställa upp min dator på ett laptopstöd. Ergonomi mina vänner, det är inte förrän det är försent som du upptäcker värdet av att faktiskt tänka på det.

* Flow är fantastiskt, att hamna i ett flow alltså. Hur kan dagarna plötsligt gå så snabbt? Och det antar jag att man gör när man får jobba med något som är såhär kul.

* Att vara offline typ en halvtimma innan sovdags gör guld för sömnen.

Bra nätverk är ett måste och jag är så tacksam att jag förstod det redan innan jag sa upp mig och bestämde mig för att göra detta fullt ut.


Den här veckan blandas som sagt med lite turistande i Paris och resande. I morgon, torsdag, flyger jag till Stockholm. Och fredag-lördag ska jag till Sigtuna för att påbörja min fotokurs (som efter en fysisk träff är helt på distans). Nästa vecka är jag tillbaka till Finland igen, min finskakurs kickar igång och jag kommer kliva in i höstvardagen till 100%.

Vykort från Paris // Frankrike

Hur är Paris? kanske ni undrar. Kyrkklockorna slår titt som tätt och det är ungefär såhär vackert:

Och dessutom har Paris lyckats överträffa mina förväntningar. Jag har liksom aldrig haft mina ögon riktade mot den här staden och har egentligen bara flyktigt hört talas om dess skönhet och diverse sevärdheter. Jag vet att folk liksom förälskar sig i Paris gång på gång, men jag har inte lockats av det och istället avfärdat denna stad med en fördomsfull bild av att fransoser är dryga och att ingen i Paris pratar engelska. Plus, hur fint eller speciellt kan det liksom vara?

Jag har bara spenderat drygt 24 timmar i staden, men detta första dygn har gett mig en väldigt bra känsla och krossat ett gäng av mina fördomar. För jag har bara mött trevliga fransmän, och alla har pratat eller åtminstone försökt prata engelska. Sen kanske de varit trevliga för att jag mest nickat och lett? Vem vet. Men jag måste erkänna att jag är lite chockad över att bli så bra bemött och välkomnad av Paris!

Med den här utsikten satt vi på måndagseftermiddagen när jag precis kommit fram och åt goda sallader på La Maison Bleue.

Min alldeles egna och riktigt grymma Paris-guide: Sandra Nicole ↑

Klassisk liten butik längs med random gata i Paris.

På kvällen tog vi en promenad och gick upp till Sacré-Cœur som ligger bara några minuter från Sandras lägenhet. 

Och jag fick min första sneak peek på Eiffeltornet – coolt! Det var större än mina ögon förväntade sig. Det går ju liksom inte att missa. 

Flanerar runt i Montmartre. Foto: Sandra.

Och inte långt därefter uppenbarade sig en magisk solnedgång. 

Förstår att både turister och locals klättrat upp på Montmartre-kullen för att njuta av detta denna måndagskväll. Bra träning för benen också att vandra upp för dessa trappor, och väl värt det.

Fin första kväll här i Paris och mysigt att bara få känna in staden litegrann.

Måndagen avslutade även med en bra middag, typisk fransk också då det var både sent och den bestod massor av ost, hur gott som helst och ett måste när man är här.

Idag har vi vandrat omkring drygt 13 km och upptäckt trevliga bitar av staden. Och min vistelse här fortsätter med lite mer upptäckande av Paris och massor av peppigt snack med Sandra. Jag har fotat en hel del också, det är ju en himla fotovänlig stad ändå. Nu är det dags att krypa ner i den sköna bäddsoffan och lägga det trötta huvudet på stora franska kuddar (de är fyrkantiga här tydligen) – så godnatt, vi hörs!

3 nätverk du som bloggar borde gå med i

Om du vill bli riktigt bra på något, om du ständigt vill fortsätta utvecklas, och om du vill komma längre – då måste du omge dig av andra inspirerande människor som gör ungefär det du vill göra. Eller du kanske inte måste, men det kommer definitivt hjälpa dig och ganska snabbt kommer du inse hur fantastiskt det är att ha ett nätverk att vända sig till. Med dagens internetvärld är det dessutom enkelt att hitta ett passande nätverk och andra likasinnade. Det finns framför allt ett medium som gjort detta sjukt smidigt för oss: Facebook. Kika runt bland dina Facebook-grupper, hur många olika grupper är du med i? Jag vågar inte ens räkna mina, men jag vet att vissa av dem – de har betytt allt under de senaste åren.

Här kommer mina topp 3 tips på nätverk du som bloggar borde gå med i.


Dessa tips och tankarna och åsikterna om nätverken är helt och hållet mina egna. 

Bilder: Unsplash. // ”Work smarter, not harder.”

Influencers of Sweden

För 2 år sedan hittade jag till det här nätverket som idag är en branschorganisation och lite som ”facket för influencers” som Bossbloggen nyligen beskrev det. Men för att beskriva det med lite mindre fancy ord så är det en grupp med bloggare, instagrammare och youtubers som stöttar och hjälper varandra, utbyter idéer, tipsar och informerar.

Det sker ett fantastiskt utbyte bland medlemmarna i Influencers of Sweden, och vem vet var jag hade befunnit mig om jag inte varit en del av detta? Bloggen hade förmodligen inte utvecklats i samma takt den nu gjort. För att ni ska förstå vilken utveckling jag pratar om, här kan ni få en bild av hur bloggen såg ut för två år sen rent innehållsmässigt.

Bild från Influencers of Swedens konferens i våras på Grand Hotel utanför Stockholm

”Vi är samlingsplatsen för bloggare, YouTubers, Instagrammare och andra kreatörer inom sociala medier och vi arbetar för du ska kunna göra det du älskar!” – Influencers of Sweden

Just nu får du också en kurs värde 599kr ↓ om du går med i Influencers och Sweden och blir pro-medlem.

» Läs mer och bli medlem här


Blog Boost

Det här är en Facebook-grupp som jag själv nyligen upptäckt och inspireras av. Det är bloggaren Sannas Rum som startat upp den här communityn som i dagsläget består av drygt 500 medlemmar. Såhär lyder beskrivningen: ”Blog Boost – gruppen för tjejer, kvinnor och damer som bloggar och är aktiva på sociala medier! I denna grupp fokuserar vi på att lära, dela med oss och upplysa, snarare än att marknadsföra oss själva.” 

» Här kan du gå med


Ett specifikt nätverk för din nisch

Det är givande att vara med i allmänna nätverk som både InoS och Blog Boost är, men det är också himla värdefullt att nätverka med ett gäng som befinner sig inom samma blogg-kategori eller nisch som du. Där kan du utbyta idéer som är mer specifika för just det ämne som du bloggar om. Jag är till exempel med i Svenska Resebloggar och lite andra reserelaterade grupper på Facebook. Så googla runt och sök efter en grupp med medlemmar som pysslar med liknande grejer varesig det är mat, skönhet, träning eller något annat – det finns förhoppningsvis något som passar dig!

resebloggare nätverk

Foto från Jeanette på mig, Sofia och henne i Stockholm i våras – de är två av mina resebloggskollegor.


Vikten av ett nätverk

Du kommer inte bara hitta nya bekantskaper och vänner, men du kommer också få ta del av de bästa tipsen och råden som du kan tänkas behöva. Varje dag lär jag mig något nytt, deltar i intressanta diskussioner och får samtidigt chansen att dela med mig av mina egna kunskaper till andra som kan ha nytta av det. Det här utbytet tror jag är särskilt viktig för en bransch som är så online-baserad. Vi sitter liksom bakom våra skärmar, och då är det extra fint och bra att ha någon annan att prata om allt med, någon som kan relatera, känna igen sig och dessutom peppa en!

Vilka spännande och givande nätverk eller communities är du med i?


Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillade det här inlägget.

Hur vågar man ta steget mot sin dröm eller göra något som skrämmer en?

Något som alltid funnits inom mig är drömmarna och viljan att vilja något mer. Jag har alltid haft blicken längre fram och undrat hur sjutton ska jag ta mig dit. Redan när jag skulle börja gymnasiet drömde jag om att få lämna hemstaden Gällivare, men drömmen gick i uppfyllelse först tre år senare. Ibland är det okej att vänta. Men, hur går man egentligen tillväga och hur vågar man ta det där steget mot sin dröm? Hur vågar man om det är något som gör en livrädd?

Det var Daniela som droppade frågan i ett blogginlägg nyligen. Såhär skrev hon:

”Är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka ”tänk om”? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig?”

Och ungefär såhär vill jag svara på det:

En dröm och ett mål kan kännas överväldigande, det ska de nästan göra – det ska pirra i magen och kännas herregud, hur ska vi, hur ska JAG, ta mig dit? Så har det varit med de flesta av mina drömmar, att till exempel prata engelska flytande och jobba utomlands kändes som tonåring helt jäkla störtomöjligt. Well, it wasn’t. Och såhär i efterhand är det lätt att se hur ett steg ledde till nästa.

Det finns dock en baksida med en dröm som känns omöjlig, plötsligt känns det både läskigt och riskfyllt. Vadå, söka ett jobb utomlands? Jeez, typ etthundrafem saker kan ju gå fel.  Så mitt tips (och det jag själv gjort nyligen väldigt konkret som jag snart kommer kunna berätta mer om) är att skala ner målet/drömmen/”det där stora och läskiga” i mindre bitar.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, kanske utan att du knappt märker det, tar du steget mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort.

Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret.

Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort det du vill göra (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).

Och kom ihåg, det är okej att vara rädd – men gör det ändå! Det har varit mitt motto i livet. Börja en universitetsutbildning helt på engelska, resa ensam, flytta till Indien som 21-åring, lämna Indien, följa med en snygg ung man till grannlandet på obestämd framtid, jag har varit rädd varenda gång – men aldrig låtit det stoppa mig.

För, vad är det värsta som kan hända?


Hur känner du kring detta, går du runt med en dröm inombords som du inte vågar uppfylla? Eller är du bra på att jaga dina drömmar och mål?