Bara lite till – en bok om prestationer och att aldrig duga

Jag fick nyligen hem ett recensionsexemplar av en bok som jag genast öppnade och läste ut över en helg. Jag gillar lättlästa böcker som man snabbt kommer in i och faktiskt kan avsluta på en helg. Det känns liksom inte så överväldigande.

Bara lite till, av Heidi Hakala

Vad jag gillar med Bara lite till är att det blir intressant från sida ett och jag vill veta vad som ska hända. Redan bokens första mening bekräftar den konflikt som baksidestexten presenterat. Det är något som inte känns rätt, något som skaver, och frågan är hur huvudpersonen Sandra ska ta sig ur det här?

Jag älskar också bokens omslag, det är en bok jag själv skulle ha plockat ner från hyllan i butiken och tagit med mig hem. Gillar att den är nästan som en pocket till form och storlek. Texten är lättläst och jag uppskattar att snabbt få bläddra till nästa sida.

“Jag betraktar Johans sovande ansikte och försöker förstå vad som är fel med det.”

Kommer det ta slut med pojkvännen och vad ska hända med jobbet på redaktionen? Boken är inte direkt är någon feelgood som man kan få intryck av i början – eller att det ska handla om kärlek. Och det får mig att fundera på vad det är författaren vill ha sagt. Att inte hela tiden sträva efter att jobba och försöka bara lite till? Eller att livet ibland inte är precis som i en feelgood-roman?

Arbetsplatsen Sandra befinner sig på är för övrigt hemsk och både chefen och kollegorna ger mig lite panik. Finns sånna på riktigt, som liksom inte tycker att jämställdhet behövs? Och ja, det är väl just det som är grejen – de finns. Dessutom flödar härskarteknikerna på arbetsplatser och bland chefer, så vidrigt. Jag vill liksom hoppa in i boken och skrika ut min ilska på den här chefen.

“Nittiotalisterna, de tror att allt kommer gratis. Att man bara behöver starta ett företag för att pengarna ska rulla in. Eller bli en influencer…”

“Det borde finnas ett lås på sociala medier som pekar en tillgång till Instagram i stunder av självförakt och mindervärdeskomplex.”

Det är väldigt mycket nutid i boken och jag upplever flera stycken med igenkänning.

“Jag vill så mycket, och förlamas av tanken på att varje val är att välja bort något annat”.

“Ibland älskar någon dig, ibland inte, säger Bodil, men det förändrar inte vem du är. Blanda inte ihop ditt värde med omvärldens nycker.”

Det är förstås också alltid lite spännande att läsa finlandssvenska böcker och det förekommer en del ord genom boken som är lite främmande för mig.

Om du är nyfiken på ännu en recension av boken så har Kugge skrivit en bra sådan här.