Att vara en miljömedveten kapitalist

Vi sprang, nästan bokstavligen, flera timmar på stan tills händerna var fulla av så många påsar att vi inte orkade bära några fler. Trötta landade vi i tågsätena på väg hem igen. Cirka 50 mil tur och retur över dagen, bara för att få shoppa. Samtidigt fanns en ständigt innestående onlinebeställning från H&M. Livet på landsbygden.

Och kanske var det så det var att växa upp under 2000-talet, eller att vara tonåring.

Jag vill tro att tonåringarna idag är bättre än så, smartare än så. Men en snabb titt omkring mig talar för motsatsen. Och det är i en egen bubbla jag lever där det snarare räknas som skamfyllt att visa upp sina senaste fynd från diverse menlösa klädkedjor (eller sin nya, tjusiga och kraftfulla bil för den delen), men desto coolare att shoppa secondhand.

Vi använder i genomsnitt ett plagg sju gånger.

Samtidigt försvaras mode med att vara ett intresse, ett sätt att uttrycka sig. Som om det skulle göra det legitimt att köpa billiga kläder i mängder, mängder vi inte behöver och mängder som skadar någon och inte minst miljön.

Det pratas samtidigt om hållbart mode. Vad nu exakt det betyder.

Gå in i vilken butik som helst. De vill inte att vi ska ägna oss åt hållbart mode. De vill en sak: att vi ska konsumera.

Jag vet att det kan tyckas motsägelsefullt enligt vissa att tro på kapitalismen och en hållbar värld. Men kapitalismen funkar bara så länge vi köper det den erbjuder oss. Någon stat kommer inte börja pumpa in pengar i företagen, om du och jag slutar handla från dem. Och utan kapitalismen skulle vi inte vara i närheten av den innovation vi nått idag som bidragit till så mycket annat gott i denna värld (there, I said it).

Kapitalismen låter dig välja och det finns val. Kapitalismen vilar på grundprincipen om den fria marknaden. Du och jag är marknaden, det är våra val som räknas.

Det är väl som med det mesta, att det handlar om kunskap. Att förstå exakt vad som händer när kläder produceras och varför det kan vara dåligt. Eller att förstå varför du gång på gång kommer hem med nya kläder men ändå aldrig har någonting att ha på dig?

Sen finns det dem som menar att vi behöver lagar och regler. Skatter och straffavgifter. Men studerar man det lite närmare förstår man att det inte är så enkelt. Det får tydligen inte alltid den effekt man önskar.

Vi kanske inte kan lägga stora ansvar på just varje enskild individs egna axlar. Men om vi tillsammans skulle bära det, ansvaret? Om vi tillsammans skulle försöka göra val som är bättre? Vi som kan, och har möjlighet.

Är det en utopi?

Ja kanske. För vi rika människor vi är också lata och bekväma. Vi vill ju se bra ut och vi vill ju unna oss och vi måste ju få leva. Apropå ett tidigare inlägg som satte igång diskussionerna: Lev hur jävla mycket du vill.

Året var 2009. Jag var 17 år. Och detta var resultatet efter en dag i NYC, innan både flygskam och klimatångest. Vi optimerade vår dag för att hinna se ett par sevärdheter och samtidigt ta oss igenom så många butiker som möjligt. Observera skorna: att shoppa effektivt gör man såklart bäst i foträta skor!

Ps. Jag har inte alla (eller ens några) svar eller lösningar, jag tror inte att det är svart eller vitt och tycker generellt vår värld är så oerhört komplicerad att jag mestadels blir alldeles matt. (Kapitalismen kanske skulle må bra av lite nya inslag, exempelvis.) Men jag har tankar och åsikter som jag tänker och agerar utifrån. Det här är en del av det.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

8 Kommentarer

  1. 9 september, 2020 / 19:16

    Man måste inte ha lösningar på allt bara för att man tycker något, lika lite som att man by default är klimathatare bara för att man råkar handla billiga kläder eller göra en flygresa eller två. För precis som du säger – livet är fyllt med nyanser. Det är sällan så svart eller vitt som folk vill få det till i sina populistiska clickbait-krönikor på valfri nyhetsblaska.

    Mvh
    Miljö- och klimatmedveten flygnörd

    • Jennifer Sandström
      Författare
      14 september, 2020 / 17:29

      Den här världen, svårnavigerad.

      Populistiska clickbait är för övrigt kanske en passande beskrivning även för det genomsnittliga instagramkontot.

  2. 10 september, 2020 / 13:22

    Bra att vara mån om miljön

    • Jennifer Sandström
      Författare
      14 september, 2020 / 17:30

      Ja, vad man sen definierar som mån om miljön tycks variera ☺️

  3. Åsa
    10 september, 2020 / 20:28

    Åh, vi åkte också till Stockholm ett par gånger per år för att bara slänga pengar på H&M och andra kedjor längs Drottninggatan. Och jag köper fortfarande mycket online (det som på min tid var papperskataloger som kom med posten på finska två gånger per år..).

    Men fler än 7 gånger måste jag väl använda mina kläder ändå? Väl? *tittar på byxdressen jag köpte för flera veckor sen och fortfarande inte sytt upp så den går att använda*

  4. 15 september, 2020 / 06:37

    Tycker bilden på dig från 2009 är så spännande. Jag minns att jag själv också poserade så och att man var cool när man gjorde det. Det var ju vad kvinnor gjorde i alla Hollywoodfilmer. Ju fler påsar desto bättre. Så äckligt?! Känns så otroligt långt från idag. Om man postade sådär nu skulle man för det första bli utdömd av uppenbara skäl och sen skulle man genast tänka ”hur mycket pengar la hon på kassar egentligen?”.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      15 september, 2020 / 12:28

      Det också, alla påsar ja…

      Men motsvarigheten till den här bilden från 2009 tycker jag mig ändå se hos diverse influencers idag (och alltså antagligen en stor andel vanligt döda också). Som nog inte skulle hålla med om att det är långt ifrån idag, utan fortfarande shoppar ganska hejvilt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?