Sverige känns långt borta

Jag har förstått att det finns någon sorts trend i att duscha kallt. Precis som trenden kring att bada kallt. Och även om det låter som en cool sak att göra, eller ser ballt ut på instagram (iaf det senare, vet inte hur häftiga kallduscher skulle se ut på instagram). Men jag fattar varför det trendar, inte främst för hur det låter eller ser ut, utan för hur det känns. Och för att kroppen gillar det.

Jag och T utmanar ibland oss själva och varandra och testar hur kallt vi kan duscha. Varje gång blir det lite lättare. Dessutom är det alltid lika skönt. Tycker också det är häftigt hur ett djupt andetag och fullständig avslappning hjälper.

Kanske var det lite därför (och inte bara för att det var en varm sommardag) som det inte alls tog emot att kliva ner i den här sjön för sommarens första dopp.

Och egentligen är mitt största problem sällan att vattnet är kallt, utan snarare det som finns där under ytan. Skulle möjligen vara en rimlig rädsla om vi badade i ett hav, där det fanns hajar. Men det är ju hela poängen med rädslor, de är sällan logiska?

Och sprattlar man tillräckligt mycket så vågar inte en enda fisk fram.

Det var faktiskt extremt härligt.

Tänk om en skulle få befinna sig på västkusten och hoppa ner i ett salt hav snart? Det är ju liksom svårslaget. Även om sjöarna har sin tjusning.

Men den svenska västkusten eller Sverige överlag känns långt borta. Jag drömmer till och med mardrömmar om att jag befinner mig där hemma.

Idag möttes jag av stora rubriker på nyheternas första sidor. Gällivare verkar just nu vara coronans mittpunkt i riket och ja… Som vanligt är det ingen som förstår vad som händer. Det gör dessutom liksom ont i hjärtat för jag vet hur begränsad sjukvården i Norrbotten är.

Och för att det rör sig om personer som har ansikten, namn och familjer. När det istället för att vara siffror i en graf, blir verkliga människor, och bekanta. Någons pappa som just nu ligger i en respirator.

Jag säger åt min pappa att hålla sig borta från folk. Ringer mormor och beordrar henne att stanna hemma.

Och mina känslor gällande regeringen och Tegnell ska vi kanske inte gå in på.

”Sedan i lördags är det tillåtet med inrikesresor och statsepidemiologen tycker fortfarande att det är ett bra beslut, trots risken för ökad smittspridning. Tegnell tror annars att folk hade rest ändå och då är sjukvården inte lika förberedd.”

Vi ger eget ansvar till hela svenska folket, för de kommer ändå inte lyssna på vad vi säger? Att sjukvården annars inte skulle vara lika förberedd är ju bullshit. Vems ansvar är det att se till att sjukvården står redo? Sitter sjukvården själv och funderar på hur redo eller icke-redo den ska vara? Och om reseförbud råder så går hela landets sjukvård på semester?

Det som förbryllar oss (ja vi som befinner oss här utanför den bubbla som kapslat in Sverige) mest är nog ändå varför känner folk sånt förtroende för den där mannen?

Samtidigt i Finland ska vi nu försöka vänja oss vid att det knappt kan räknas som en epidemi här längre.

Kontrasterna.

Om någon råkar undra vilken platsen vi badade på var så var det Palaisen Uimaranta, Palaisen simstrand eller vad det nu kan tänkas bli på svenska. Ligger strax utanför lilla Marttila (Sankt Mårtens på svenska? alltså alla dessa namn på två språk gör allting lite mer komplicerat) som ligger en bit från var Ts föräldrar bor.

En pytteliten men fin sjö. En del folk när vi var här en fredag eftermiddag. Men klipporna en bit bort var tomma.

Det var allt just nu.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

6 Kommentarer

  1. Berit Hannu
    17 juni, 2020 / 21:10

    fin blogg du har, uimaranta motsvarar vårt svenska badstrand…du är duktig på finska nu kan jag tänka mig.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      18 juni, 2020 / 08:05

      Tack Berit! Jaa, och platsens namn vet jag inte om den hade något på svenska :) Har fått vässa mina finskakunskaper litegrann i sommar när vi hängt mycket med min killes föräldrar som pratar mest finska. Bästa skolningen.

  2. 18 juni, 2020 / 14:53

    Jag känner lite samma med situationen i Sverige. Har mycket släkt där, som har sommarställe här i Finland och de är lite bittra på finska regeringen… Känner väl det mera att de skulle vara mera bittra på sin egen…men försöker hålla mig på avstånd från hela diskussionen.

    Ortsnamnen i Finland är lite knepig, det är många namn jag själv inte ens vetat har ett svenskt namn, nu när jag bott länge på väldigt finskspråkiga delar av Finland. Men jag hittade en super duper bra sida http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/ Kolla in den. Där finns en lista på orstnamnen på svenska och motsvarande på finska, och tvärtom, där det finns! Jag har försökt börja använda mig av svenska versionen så gått det går, bara för att jag kan :)

    Trevlig Midsommar – Hauskaa Juhannusta

    • Jennifer Sandström
      Författare
      7 juli, 2020 / 06:24

      Lite sent svar här men tusen tack för tipset om ortsnamnen! 😀

  3. 3 juli, 2020 / 06:34

    Det har faktiskt varit lite spännande att följa med Sveriges situation och på samma gång se hur det är här. Då det är sååå stor skillnad.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      7 juli, 2020 / 06:42

      Ja det är lite fascinerande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?