7-rätters på restaurang Grön

Om det är någon gång man ska gå på Michelinstjärne-restaurang (och dessutom för första gången) så är det ju när man fyller 28!

Haha, eller? Kanske inte nödvändigtvis. Men om man nu ändå ska fira, kan man väl lika gärna fira ordentligt? Så resonerade mitt älskade mumintroll och överraskade mig med detta på min födelsedag den 5 mars och just som jag trodde att vi skulle gå in på pizzahaket precis bredvid så tittade jag lite närmare och såg att här låg det ju en restaurang som minsann lät bekant: Grön. Hans kommentar var också: lika mycket en present till honom själv som till mig.

Vad som ska sägas kring den här upplevelsen är att det mitt i all denna magiska matkonst som produceras av fler kockar än vi kan räkna till, så är allting så avslappnat. Det känns enkelt snarare än elegant. På borden står burkar med bestick som ser ut att vara ihopplockade på närmsta loppis och utanför skriker lysande neonskyltar från gymmet mitt emot.

Vill inte avslöja allt om hur det faktiskt är här och vad som sker, det förtar ju kanske lite av besöket om du själv kommer att gå hit.

Det som är nice med Grön är att de jobbar uteslutande med vad som är i säsong, så när vi är här i början på mars är det inte direkt några färska grönsaker som serveras på tallriken – vilket gör det lite mer spännande.

Bad inte ens om engelsk meny för tänkte att jag inte behöver veta på förhand allt vad det är jag ska få äta är. Men inser ju nu att den här bilden inte tillför särskilt mycket för de flesta av er. Får låta bilderna tala istället (de kommer för visso i sig själva inte säga särskilt mycket heller).

Först fick vi börja med den här alkoholfria och något skogsiga, bubbliga drycken, som innehöll en riktig kotte. Den bara låg där i glaset. Fint!

Vi fick ett litet bord för två längst in i den pyttalilla restaurangen och jag satt typ i köket, eller där de förberedda och la upp all mat. T fick platsen där han hela tiden kunde spana på kockarna. Lite som ett live masterchef, med skillnaden att de känns väldigt säkra på sin sak.

Så kom förrätten in, man kunde välja till skålen i mitten som ser ut som ett fågelbo och den blev faktiskt en av mina favoriter på hela menyn! Fågelboet var som den godaste av äggröror du någonsin ätit, toppad med rom! När man åt den kändes det som om knepet var socker, eller något sött, men antar att hemligheten inte är exakt så enkel.

Den röran och de andra två rörorna (kimchi och någon med ärtor) åt man sen med brödet till.

Faten skrapades tomma och efter en stund kom rätt nummer 2 in.

Det här var något sorts svamp-hittepå som kan beskrivas så här: vi är ute i skogen och har gått vilse, det har gått några timmar och vi har ingen mat med oss. Men vi har vatten och ett spritkök. ”Hallå kolla här finns lite svamp!” ”Jag plockar lite barr och mossa vi kan koka soppa på!” ”Och här är några pinnar, vi trär svampen på den och grillar dem!”

Jag menar inte att det smakade illa, bara lite annorlunda. Och väldigt skogsig. T utsåg dock denna till sin favorit.

Bredvid svampen fanns också en liten skål med salt till vänster. Och det chockade mig. Apropå de här skillnaderna mellan Sverige och Finland där jag nämnde att finländarna är försiktiga med salt? Well, inte på restaurang Grön.

Jag har faktiskt grubblat lite på varför maten kändes SÅ salt? Jag brukar inte vara den som reagerar på det, snarare tvärtom. Därför kändes det ännu märkligare att det fanns ytterligare salt att strö på vid sidan om.

Men för att kompensera upp svampen som inte var mitt livs njutning så kom en annan rätt in just efter som, tillsammans med den ena delen i förrätten, blev en klar segerkandidat!

Allt med den här inbakade silverlöken var AMAZING. Lite crunchy, mjuk, salt och söt med rabarberchutneyn som man själv fick smeta på!

Som ni förstår gillar jag de lite mer enkla, bekanta och kanske milda smakerna. Sån är jag.

Men också värt att notera här är ju förstås uppläggning. Såg hur kockarna mycket omsorgsfullt placerade ut de små lökringarna. Det tålamodet?!

De har till och med delat receptet här! En utmaning att ta sig an hemma kanske?

Varmrätten vars huvudingrediens var ren var uppdelad i två och varför inte? Mer spänning och fler smaker till måltiden. Här tog vi också in ett glas vin, någon sorts naturvin.

Första delen bestod av den lilla tallriken med typ en renskav med mos på mandelpotatis från Lappland. Allt i denna rätt kom från de lappländska markerna. Och den förhållandevis enorma tallriken serverade yttepytte små bitar av torkat renhjärta.

Trots att det här är vad jag vuxit upp (eller kanske just därför) så var det väldigt gott.

Gillade också att få uppleva vad som vanligtvis är mer husmanskost (visserligen ganska lyxig sådan men ändå) i en mer fancy uppläggning.

Och apropå fancy så var andra delen av huvudrätten ännu tjusigare upplagd.

Huvudrättens andra del bestod nämligen av stekt renhjärta och tunga. Både mormor och pappa skrattade gott där hemma åt att man kunde servera rentunga så här tjusigt. Lite annat än när man ser hela tungan ligga där i grytan. Till det någon mossa (eller lavar heter det kanske?), rökt fett och en perfekt sås.

Bara några av alla kockar i köket.

Och så sist ut, när vi faktiskt var ganska mätta redan. 1 av 2 efterrätter. Jag brukar aldrig inte orkar äta upp en efterrätt, men det hände faktiskt här. Den var väldigt mastig. Med tanke på att namnet var typ ”gjord på barrväxt” och Baked Alaska, samt innehåll koriander, var det en ganska speciell smaksensation. Men det var vitt fluff, och någon sorts sorbet. Vitchoklad fanns där också! Vet inte hur jag kan beskriva den närmare.

Och den rök förstås så där fint när den kom in.

Som tur var, var den absolut sista rätten, finalen på efterrätten, en minimal sådan. Tada!

Hallonmarmelad rullad i rosblad (okej det här med att försöka översätta menyn med hjälp av min finskspråkiga pojkvän var inte helt enkelt) med gröna jordgubbar och spansk körvel.

Slutligen måste jag säga att jag älskade miljön inne på Grön.

Här har vi badrummet, där man kunde chilla ett bra tag om man önskade.

Helsingfors innerstad i ett nötskal: ont om plats = vi stället vinkylen i badrummet!

Och där, Michelinstjärnan! Också inne i badrummet.

Tack för det restaurang Grön.

En meny här kostar 68 euro, eller 122 med vinpaket.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

6 Kommentarer

  1. Tova
    28 april, 2020 / 18:55

    Kul att se matkultur med inspiration från skogen så tydligt. Förstår att ni blev mätta på det. Ser väldigt gott ut.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      30 april, 2020 / 12:25

      Jaa visst? Spännande vad man kan göra med mossa osv ☺️

  2. Åsa
    29 april, 2020 / 13:18

    wow vad coolt, nästan så jag önskar att jag fortfarande reste till Hesa då och då och åt mig genom stan!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      30 april, 2020 / 12:24

      Har också så många restauranger kvar att testa här 😄

  3. 29 april, 2020 / 14:08

    Oj, vilken restaurang! Väl värt pengarna när allt med besöket blir en sådan upplevelse :) Hemma hos mig blir det betydligt enklare på min dag, grillat med familjen, men gott det med och bara man har dem man älskar i närheten så..;)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      30 april, 2020 / 12:23

      Ja, och när det inte sker allt för ofta 😉 Och du har rätt, det är det viktigaste – att man får vara med de man gillar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?