Svar på alla frågor – del 2

Här kommer andra delen med svaren på alla frågor som ni ställde. Tack igen – tyckte det var så kul att gå igenom och svara på dessa. Hoppas ni också tycker det är åtminstone lite kul!

Johanna: Undrar fortfarande över ditt drömsamarbete?

Österrike i vintras var ett sådant. En drömdestination som jag gillar – bättre kan det inte bli. Kommer göra ännu ett till hösten med en destination här uppe i norden. Ett annat drömsamarbete är något betydande företag/organisation inom att starta och driva företag.

Och långsiktiga samarbeten är alltid en dröm. Har haft det med till exempel Nextory och Dermosil nu.

Det här var nog det första riktiga drömsamarbete jag gjorde, i maj 2017. Min första ”jobbresa” för bloggen, till vackra Costa Brava.

Lyssnar du på några poddar?

Just nu egentligen inte på några, bara någon enstaka om någon tipsar om ett särskilt avsnitt. Annars mest ljudböcker. Är lite av en periodare och tröttnar till slut på temat. Men kommer nog lyssna på sommarpraten i sommar! :)

Har du någon koppling till det andliga eller övernaturliga?

Inte mer än att jag är så rädd för spöken när det är mörkt. Haha. När jag bodde hemma var jag rädd för spökena i källaren och på övervåningen. Nu kan jag känna/tänka att om det är ett gammalt hus så har människor gått bort här och kanske lever någon stackars själ kvar mellan väggarna – fast samtidigt på ett rationellt plan inte helt tror på den idén? Tror dock pappas spökhistorier från Gotland och när vi var i fjällen i Ritsem i de gamla barackerna, tillsammans med att jag såg Exorcisten som barn (på spanska!!) har satt sina spår.

”Flygplansresa med turbulens” – vad tänker du? Vad känner du om du är på planet?

Blir lätt illamående och tycker det är obehagligt. Men har inte varit med om någon riktigt galen turbulens. Tänker dock att det är ganska naturligt och att det ska mycket mer till för att planet/piloten inte skulle klara av det… :)

Tuffa vågor på havet tycker jag nog är jobbigare.

Annie: Hej! Jag hittade till din blogg igår kväll när jag googlade på ensamhet. Fick upp ett helt fantastiskt inlägg av dig. Så ärligt, ja ett av de modigaste och viktigaste inläggen jag läst på länge! Så min fråga blir såklart, hur förhåller du dig till ensamheten idag? Är du nöjd med ditt sociala liv så här 3.5 år senare?

Oj men wow vad kul att du hittade hit och vill stanna kvar! Välkommen! Och tack, det var väldigt fint sagt! Och nu, nu äntligen(!!), känns det så mycket bättre. Men det tog nästan 3 år att på riktigt komma dit. Så om jag kunde säga något till mig själv där jag befann mig då den där hösten 2015 skulle det vara: ha tålamod. Det har bara gått ett par veckor i din nya stad. Det kommer ta tid, låt det ta tid. Men du kommer hitta vänner, och relationer tar tid att bygga!

Lina: Från en svensk till en annan. Tror du att Finland blir landet du stannar kvar i? Landet som du gifter dig i, kör på barnbiten i (dvs om du vill den biten), går i pension i?

Just nu vet jag faktiskt inte hur jag skulle kunna bara flytta ifrån och lämna det liv jag byggt upp här? Och det är en känsla jag inte haft någonsin tidigare. Men livet kanske förändras. Tänker inte så mycket på det. Bröllop och barn känns lite längre bort. Pension vet jag inte om jag någonsin kommer gå i, haha. Viktigast kommer nog dock vara att jag har friheten att kunna resa ofta (till Sverige) även om det är här jag bor :) Drömmen vore att kanske ha en bostad även där?

Kulturkrockar du ofta med ditt eget hemland? (Typ som jag när jag blir chockad i mataffären för att kassörskan småpratar med mig)

Haha – inte mer än på sin höjd att jag inte hänger med i tv-program som går och nya kändisar som dyker upp. Men det är antagligen bara en tidsfråga innan jag börjar bete mig ännu mera finsk? Tror att jag redan börjar gå över till ett mer finlandssvenskt sätt att prata…

Vad är ditt bästa relationstips?

Att kunna prata, och säga förlåt. Så boring, men många verkar ganska usla på det och för stolta för att kunna be om förlåtelse – eller förlåta. (Obs inte i stil med ”åh jag är så ledsen över att jag var otrogen men du förlåter väl mig nu???”)

Samt att hjälpa och göra saker för varandra. Det är det enklaste och finaste man kan göra!

Händer det att du tröttnar på bloggen? Vad gör du då?

Jag tröttnar på mig själv ibland och då är det svårt att blogga. Då bloggar jag inte eller så tar jag ett halvfärdigt utkast och skriver klart det utan att koppla in några känslor. Det varar dock sällan mer än bara en dag, haha. Så kanske är jag ganska trygg i att jag vet att det går över? Plus att jag gjort en deal med mig själv att eftersom bloggen inte bara är hobby så kommer den inte heller bara vara 100% kul, men det är okej eftersom den är kul 98% av tiden och då är det bara att bita ihop de där andra 2%.

Julia: Har ni planer på att flytta till Sverige i framtiden?

Det skulle kunna vara ett alternativ, men inga konkreta planer. Det beror nog mer på om stjärnorna står rätt och förutsättningarna känns bra. Till exempel om någon jobbmöjlighet dyker upp. Eller om jag känner att nu är det dags att bo närmare min familj och släkt!

Hur kom ni fram till att det var du som skulle flytta och inte din pojkvän?

Det fanns egentligen bara det alternativet först, pga. Ts studier. Han hade ett år kvar på sin master när vi träffades (vi gjorde båda praktik, men jag var klar med studierna och han hade bara ett uppehåll i sina). Så då flyttade jag med till Åbo för jag vill se vad denna kärlek kunde bli. Fast jag flyttade inte riktigt, utan åkte liksom bara dit med en resväska och hängde i ett halvår. Haha. Sen var det vi och när han ett halvår senare kom in på en ny utbildning i Helsingfors så råkade jag få drömjobbet där samtidigt och det blev ett lätt val att flytta med honom dit.

Livet, så spännande va.

Vad tänker du om bloggarnas framtid? (såg precis du nämnt det i senaste inlägget)

Ja jo, bloggen ligger mig fortfarande nära hjärtat. Och jag tror bloggandet kommer finnas kvar ännu ganska många år. Säkert både de som bloggar bara för nöjes skull och de som gör det som eller för sin business. Att blogga kan ju liksom vara så otroligt många olika saker.

Om man bloggar och börjar känna sig oinspirerad (ja ungefär som jag gjorde där i mitt lilla utbrott) ska man kanske fundera på sitt syfte och mål. När man har det tydligt för sig brukar det mesta bli lättare. Alltså varför bloggar man? Finns det något långsiktigt mål med det? Och har man något typ av kunnande man vill dela med sig av så är förstås sökoptimering ett jättebra sätt för att bygga bloggen mer långsiktigt.

Och om man bara bloggar för att det är kul, då tycker jag man ska sluta om det inte längre är kul.

Vad ser du fram emot i sommar?

Bröllop + roadtrip redan nu på torsdag, vi flyger till Budapest men bröllopet är i Österrike och sen fortsätter vi till några fler länder. Sverige, från söder till norr i juli-augusti. Och så fina Helsingforsdagar, samt helger på landet. + att jobba med mina företagarvänner i sommar, hoppas att vi lyckas sporra varandra.

Ser fram emot att bila genom städer som dessa under nästa vecka. Men först bröllop i helgen, som ändå är resans höjdpunkt <3

Första delen med resten av svaren finns här.

Share:

4 Kommentarer

  1. 30 maj, 2019 / 05:47

    Läste det där inlägget om att känna sig ensam som du länkade till och jag håller verkligen med personen som ställde frågan – wow vad rätt du träffar!
    Ett inlägg som jag behövde läsa just nu, så tack för det (trots att det är 3.5 år gammalt). Jag kan känna mig så jäkla kluven ibland med det liv jag skapat i landet jag bor i sen 1 år sen jämfört med de nära vänner och familj jag har, utspritt i både Sverige och Storbritannien. Vissa kvällar vill jag inget hellre än att ringa den där bästa kompisen så att de kan komma över på en spontan filmkväll. Men det går ju inte. För den vänskapen tar sån tid att finna, och jag tror även att det är svårare att hitta den ju äldre man blir också.

    Svammel svammel, men tack i alla fall för det fina inlägget. Det gjorde min kväll lite bättre! <3

    • Jennifer Sandström
      Författare
      30 maj, 2019 / 07:13

      Åh tack Moa för din kommentar – vet hur mycket det kan hjälpa att bara få höra om någon annan som upplevt liknande saker. Och ja, det har jag verkligen förstått nu några år senare att det tar tid att hitta en sån vänskap. Och att det inte heller är en självklarhet på samma sätt som när man var yngre.

      Hoppas det går bra för dig och kämpa på ❤️

  2. 30 maj, 2019 / 16:05

    Roligt att läsa svaren och lära känna dig lite mer samtidigt 😊

    • Jennifer Sandström
      Författare
      31 maj, 2019 / 08:10

      Tack Maria ☺️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?