På ett cafe

Caféet hade inte förändrats mycket. Samma sort jazz spelades i högtalarna och killen i kassan såg bekant ut. Någon pratade svenska men utöver det rörde sig ett sorl av finska mellan de gamla, vitmålade väggarna i trä. Han valde en mandelcroissant och jag skulle valt en likadan men det var roligare att dela på två olika så jag tog en bulla som förhoppningsvis var godare än den såg ut. Vi satte oss vid fönstret. Utanför promenerade och cyklade människor förbi mellan oss och ån. Såhär års var inte vattnet särskilt smickrande och inte ens Photoshop skulle kunna rädda det. Det var slutet på mars, solen började bli varm och vi kunde känna vårens förväntningar i oss.

Han drack svart kaffe och jag sippade på en cappuccino. Konstaterade att den kunde haft mer mjölkskum. Men tänkte att det är vad som gör mindre städer så charmiga, allting är lite enklare, lite mindre perfekt. Kraven här är inte lika höga, man nöjer sig med mindre. Kanske var det mina fördomar, kanske låg det någon sanning i det. Oavsett vilket kändes det uppenbart vilka vinnarna var. Jag hade faktiskt svårt att tro att någon kunde vara riktigt lycklig i de minimala lägenheterna i Helsingfors innerstad som kostade mer än vad min pappas hus på 177 kvadratmeter var värt. Där uppe skulle vi kunna bo i ett slott, slippa tunnelbanans hjärndöda transportsätt och bara ha fem minuter till naturen.

Jag slets ur mina tankar när han plötsligt började berätta om Sloveniens historia. Tänk att när ett land hade en gemensam fiende kunde de samarbeta som aldrig förr, men så fort de fick sin självständighet uppstod inbördes konflikter. Jag höll med om att det skulle gå att applicera på det mesta i livet. Om vi jobbar mot något, eller för något, tillsammans, har vi inte tid att fighta varandra. Kunde ses som ett råd för relationer.

Medan han läste om länders historia och lärde sig förstå världen, läste jag om stereotypiska relationer och lärde mig egentligen inte mer än att människan sedan 2014 förändrats ungefär lika mycket, eller lite, som det här caféet. Förutom det att vi då ville ha ekologisk mjölk, och nu kräver havredryck.

Nu.

Då.

Share:

4 Kommentarer

  1. 15 april, 2019 / 15:41

    älskar ju verkligen när man använder och utnyttjar att bloggmediet är det textbaserade, en plats där berättelsen kan få bre ut sig. (som du säkert vet eftersom jag alltid rantar om detta och det är det sättet jag själv vill göra blogg på). gillar således detta skarpt!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 17:57

      Ja jag tycker också det är ett mysigt sätt att läsa på hos andra. Och tack <3 :)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 april, 2019 / 10:54

      Kul att höra – tack Rania! ☺️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?