Misslyckade bilder – när det inte blir som man tänkt sig

Egentligen brukar jag vara snabb på att radera misslyckade bilder pga finns helt enkelt inte utrymme bland alla tusentals bilder jag har i min dator. Men några godbitar har jag sparat genom åren.

Varför ska man alltid ta minst två bilder? Jo, för att det finns alltid en risk att någon blinkar. Ju fler man är desto fler bilder krävs. Här lyckades i alla fall jag och mamma synka våra blinkningar, alltid något. Jag ser också ut att prata på den här bilden. Helst ska man vara tyst när någon försöker fota en… :)

Att fota i solen.

Tanke: Åh jag ställer mig här i den fina kvällssolen som lyser rakt på mig, det blir nog jättefint.

Realitet: Det gäller att jobba med ljuset på rätt sätt. Det här blev ju, kanske inte så, lyckat?

Hej spöket på semester.

Tanke: Åh, fota mig här vid tågfönstret så kan jag se så där drömmig ut som om jag ska träffa mitt livs kärlek på just det här tåget.

Realitet: för inzoomat pga mitt objektiv som är svårt att fota med när man sitter mitt emot varandra på ett tåg. Så ja, man ser ju inte överhuvudtaget att det är ett tåg jag befinner mig på. Sen är det ett alldeles supergrönt ljus, inte särskilt smickrande.

Efter att bilden togs utbröt möjligen ett litet bråk där någon argt sa ”jag är inte din fotograf!!!” och sedan efter en stund lovade att visst fortsätta ta bilder på mig, ehe. Ingen lätt modell att jobba med. 

Folk i bakgrunden. Oj, vad många gånger någon stackare i den oskarpa bakgrunden förstört en annars ok bild. Hon just här ser inte heller supernöjd ut över att just ha upptäckt att hon är just i kameralinsens riktning och ser ut att försöka skynda sig därifrån.

På ett café i Amsterdam.

Att bli fotad när man föreläser. Här snackar vi inte bara att det krävs minst två bilder utan snarare tjugotvå. Man blir som sagt inte särskilt smickrande på bild när man babblar. Händerna ihop verkar också vara min grej, ser kanske ganska sympatiskt ut? Och så lite halvt öppna ögon, halvöppen munnen och dubbelhaka – vilket framgångskoncept!

När man ber någon annan fota och man inte är skarp på en enda bild, trots att personen i fråga tagit fler än en. Det är ju bara, underbart. Lärdom: meddela alltid hur man tar fokus med kameran (på min Lumix genom att trycka på skärmen) och kontrollera bilden efteråt…

När man fotat flera bilder och den enda med hyfsat ok ljus är den man typ blundar på. Jahapp. Obrukbar.

Tanke: jag sätter mig sådär fint på den här stenmuren med en magisk fullmåne i bakgrunden. Vad kan gå fel?

Realitet: Allt kan gå fel. Månen ser som månar alltid gör på bild (om man inte är lite mer proffsig) väldigt fjuttig ut. Och jag ser inte särskilt bekväm ut, för att inte tala om det vackra(!) gulorgangea ljuset som lyser upp på mig underifrån. Nej, ingen drömbild.

När man inte vet att man blir fotad. Hahaha den här bilden är så hemsk, tagen genom bilrutan när vi stod i bilkö på väg in i Serbien. Tänk att det är sådär jag ser ut…  

När man känner sig enormt ful (vi har alla såna dagar) och därför poserar oseriöst, och dessutom blir oskarp. Kanske vi kan se på det lite som ett konstverk?

Och så detta: när man fotat en hel serie med bilder på en drömmig plats och sen går fram till kameran för att kolla och inser att ens kille inte kommenterat det faktum att kragen är helt vriden. Happ. Då kör vi ytterligare en bildserie då.

Frågan nu är om dessa bilder kanske borde framkallas och sparas i ett minnesvärt album (det är ju trots allt lite kul med det som inte är helt perfekt) eller helt enkelt raderas för gott?

11 Kommentarer

  1. 13 april, 2019 / 11:50

    Jag tycker definitivt att du skall samla dessa och andra mer eller mindre misslyckade bilder i ett album med titeln ”Mina värsta”. Sedan kan du, när ni får besök, propsa på att ni skall titta fotografier och plockar fram detta album, dock utan att visa titeln. Gissar att du blir populär, om du har ett gäng hysteriskt roliga historier att servera till, vill säga. Annars finns risk att gästerna ganska snart vill ta sig en bensträckare haha…

    Den första bilden är väl ändå inte så dålig. Det ser närmast ut som om du och morsan tagit er en smoke av bättre sort, haha.

    • 15 april, 2019 / 06:39

      Vid närmare eftertanke så bör jag också berömma dina vanliga bilder som du tar.
      Till försvar för bilder som ingår i detta inlägg är att de är spontana och det är egentligen sådana bilder jag gillar mest. Bild tre är ju en fin bild om du skulle fixa till den gröna tonen i Lightroom.
      Det är sällan man ser så mycket uttryck som i bild nummer fyra! En passande text till den vore: ”Jasså, säger du det!”, samtidigt som du vet något som ingen annan vet. Jag skulle föreslå en kvadratisk form på just den bilden. Kapa bort en tredjedel till vänster.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 17:47

      Bra idé där. Ska samla på mig under åren så blir det kanske ett bra album till sist ;)

      Och tack för input. Visst har du rätt i det, bilderna kan funka på sitt sätt, men de blev kanske inte just så som man hade tänkt eller såg framför sig, hehe.

  2. 13 april, 2019 / 15:11

    Haha så roligt att läsa! Känner igen mig på typ alla punkter! Man har en idé i huvudet och sen ba ”eeh, not exaclty as I pictured it”. Jag visar alltid Christian exakt hur jag vill ha bilden genom att först ta en bild på honom i samma pose, ett tips :D

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 18:02

      Haha! Jaa det är faktiskt ett jättebra tips. Men T har fotat en del förut så har också en egen artistisk vilja, som inte alltid går i linje med min egna. Men oftast tar han bra bilder ;) Den största utmaningen är när det är min älskade mamma som ska fota, hehe

  3. Elisa
    14 april, 2019 / 08:10

    Åh vilket roligt inlägg! Haha. Och bilderna var ju ändå inte ”så” hemska, trots att jag vet att om det vore jag på bilderna så skulle jag radera de illa kvickt…
    Och det där med att ”Tänk att det är sådär jag ser ut…”: tänk vilken snedvriden bild man har av sig självt eftersom/om man tänker att man hela tiden ser ut som på de lyckade bilderna… oops

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 18:04

      Tror det är mycket bättre att gå runt med den snedvridna men lyckliga bilden sig själv ;)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 18:05

      Krävs lite tålamod alltid… ;)

  4. 14 april, 2019 / 10:48

    Haha, så kul med misslyckade bilder. Jag ber inte ens folk som inte kan fotografera för fem öre. Blir bara irriterad. Har därför inga bilder på mig utan bara på alla andra.
    Tycker dock ditt ”spöke” med lite grönt stick var en fin bild som bara behöver minimal redigering för att rätta till färgen.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 april, 2019 / 18:08

      Ja, irritation kan lätt uppstå, haha!
      Och ja färgen skulle kunna korrigeras lite mer. :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?