Forever alone – om ensamhet
Jag har haft min fair share av ensamhet under alla år utomlands. Det hör liksom till när man flyttar från sin hemstad, och sitt hemland. Det kommer finnas stunder som är tuffa och jobbiga. Det finns det fortfarande.
Jag har touchat på ämnet flera gånger under mina bloggår också. Till exempel när jag var 21, fortfarande bodde i Jönköping och snart skulle dra till Indien, skrev om ensamhet men kände också hopp inför framtiden “Men sånt går ju över ni vet. En dag kommer jag också få vara två.” Då längtade jag nog särskilt efter kärlek. I Indien saknade jag istället vänner, de som jag hängde med festade jämt och jag orkade inte det varje helg. Och 2015 när jag just flyttat till Helsingfors, då var ensamheten extremt påtaglig.
Men ensamhet verkar vara något som är vanligt hos de flesta, även om man kanske bott på samma plats hela livet. Ensamhet är inte alltid logiskt, utan en känsla som kan uppstå oavsett hur många vänner och hur fin familj man har. Kanske är det en känsla av att inte passa in eller att vara lämnad utanför ett särskilt sammanhang. Sociala medier har knappast underlättat detta – alla andra har ju så många härliga och roliga planer och så många fantastiska och underbara bästa vänner.
Men vad som faktiskt hjälper – är att veta att man inte är ensam, i sina känslor. Därför tyckte jag att detta var en så fin artikel som Yle publicerat, där de intervjuat några finlandssvenska profiler om hur de upplever ensamhet (bland annat bloggaren Ellen) Det känns betryggande att andra också känner sig ensamma, trots att de kanske inte egentligen har anledning. Det är liksom normalt. Det är inget fel på mig, typ så.
På temat ensamhet såg jag också en så berörande kampanj flimra förbi i flödet. Campaign to end loneliness, ett intiativ i UK. Se på den här filmen. Känner bara, åh. Tänk alla själar där ute som verkligen är ensamma. Skulle också vilja gå fram och prata med någon bara, från ingenstans.
Om du känner dig ensam just nu, kom ihåg att du inte är det. Inte i dina känslor. Kanske känns det bättre redan i morgon och om du bor på en ny plats så tar det tid, ha tålamod. Ett annat bra tips är att testa på en ny hobby eller gå en kurs i något.
♥
6 svar
Tack Jennifer, precis vad jag behövde läsa idag. Att flytta till en ny plats, till ett nytt samhälle, även om det är att flytta ”hem” till Sverige, är tufft. Tuffare och mer energikrävande än man kan tro och man inte gjort det någon gång.
Åh, vad fint att den här texten landade hos någon som verkligen behövde det. Uh, ja det är nog svårt att föreställa sig. Blir kanske ännu tyngre när det är en plats som tidigare varit så hemma, så blir man som främling i sitt eget land? Kämpa på, det kommer kännas hemma igen <3
Ensamhet är krångligt. Inte som någon förtjänar. Tror det är ensamheten i vårt samhälle som ställer till det för mycket politiskt och så också. Det är mycket värre än man tror liksom.
Nej, ingen förtjänar ensamhet, det håller jag med dig om. Inte helt med på hur du menar med den politiska kopplingen?
Ensamhet är fruktansvärt.
Från det lilla ensamma barnet på skolgården som vet att ”alla andra” har kompisar, men inte just barnet självt. Till den psykiskt sjuka (men snälla) gubben.
Jag tänkte ofta på det när jag jobbade med service – den där vresiga ”kärringjäveln” som var så sjukt otrevlig… hon kanske behövde just mitt leende och min hjälpande hand. Kanske var jag den enda hon pratade med den veckan? Kanske var ilska ända sättet hon vågade närma sig människor på?
Usch, ja <3 Det är klokt att vara the bigger person om man kan, man vet aldrig vad den andra bär på.