Drömmen om att resa mer?

Mitt liv brukade gå ut på att flytta till nya platser och jag minns känsla av ”hmm, vart ska jag ta mig härnäst?”

Det började på universitet när vi fick söka in till utbytesterminer varsomhelst i hela världen. Med målet om att lära mig engelska riktigt bra föll valen på Kanada och Nya Zeeland (tänkte också, nu när jag har chansen, vilket land ligger längst bort?) Sen förde slumpen (well) mig till Indien, Tyskland, och ja, Finland.

Men nu har jag bott här i ett par år (eller ja, tre år) och jag börjar trivas riktigt bra. Jag är inte redo att packa väskan med allt jag äger för nya äventyr (en känsla som dock varierar). Äventyren har tagit en lite annorlunda form. Eftersom reseintresset fortfarande dock är väldigt starkt har jag fått försöka hitta ett nytt förhållningssätt till det här med att resa. Och det har inte varit enkelt. Det känns nämligen som om jag plötsligt har världen framför mina fötter, igen, och nu vet jag inte riktigt vart jag vill? Var börjar man? Det finns så mycket att välja på.

Samtidigt känner jag mig fruktansvärt priviligerad och bortskämd. Att jag haft föräldrar som inte bara kunnat men också viljat stötta mina resor (redan när jag var sjutton och ville åka på språkresa till USA). Och att jag rest och reser så mycket som jag gör trots att det miljömässigt inte är försvarbart alls.

Det här är också en del av yrket som resebloggar som jag tycker är sjukt.

Jag vill välja mina resmål med större eftertänksamhet. Jag vill inte åka från destination till destination och bli mättad på intryck. Jag vill inte att flygplatsen ska kännas som mitt andra hem. Jag vill inte att det ska bli vardag att befinna sig på olika kontinenter från den ena månaden till den andra. Jag vill inte prata om Sydamerika som om det bara är ett stenkast bort. Jag vill inte förlora tacksamheten över och ödmjukheten inför resandet.

Det här inlägget tog en vändning som jag själv inte var beredd på. Tanken var att skriva om min resedröm. Och kanske är det exakt det jag precis gjorde.

14 Kommentarer

  1. 31 oktober, 2018 / 19:24

    Haha, jag gillar slutet! :-)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 november, 2018 / 12:17

      Haha, när man själv blir förvånad var man hamnade med sitt inlägg ;)

  2. 31 oktober, 2018 / 20:14

    Jättebra funderingar, jag känner nog lite som du tror jag! Jag tycker för tillfället att det är skönt med en vardag och att ha någonstans att landa, men det ska ju finnas resor att se fram emot nu som då, för det är ofta när jag (solo)reser som jag verkligen känner att jag lever. T.ex. min senaste resa där jag ibland kunde tänka att ”hur ska det här riktigt gå?, kommer jag hamna i knepiga situationer och hur tar jag mig ur dem?”. Man får liksom glida in i sitt ”street smart mode” som man inte behöver så mycket i sin bekväma vardag ;)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 november, 2018 / 12:18

      Förstår vad du menar. Men visst kan man leva på de resorna ganska länge ändå? ;)

      • 14 november, 2018 / 22:32

        Ja, det kanske är just det som är grejen – de där resorna där man verkligen känner man lever kanske bidrar till att man inte känner behovet att ständigt ha resor på gång, för efteråt är man ju samtidigt lite tacksam över vardagen ;)

  3. Palle
    31 oktober, 2018 / 22:25

    Att resa och skapa upplevelser är en sak som behöver omprövas i enlighet med att vi måste ha en hållbar utveckling.
    Mer tåg och kollektivt resande alltså.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 november, 2018 / 12:19

      Ja, en stor utmaning…

  4. 31 oktober, 2018 / 22:30

    för mig är det upplevelserna som växt sig starkare genom längtan. och att få uppleva nära. det är inte resandet i sig som fascinerar, utan att jag kan uppleva allt det där nya fast på platser som är nära.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 november, 2018 / 12:20

      Dina hobbies är ju sånna som ger härliga och starka upplevelser titt som tätt på hemmaplan tänker jag – inspirerande! :)

  5. Cattis
    1 november, 2018 / 10:52

    Kanner igen mig i det du skriver. Vi har ocksa landat i att vi trivs bra dar vi bor nu. Sa skont att ha ett socialt liv och en plats som kanns som hemma istallet for att halla i huvudet att platsen ar temporar.
    Angaende resandet har det naturligt blivit for oss att vi besoker vanner och familj, och pa samma resa bakar in en langre layover nanstans som vi ocksa vill se (kan bli ratt knappa destinationer och resrutter). Vi har vara foraldrar och syskon och basta vanner runt om varlden sa det blir anda en del resande att halla igang kontakten men familj och vanner kanner jag anda att det ar etiskt att besoka med jamna mellanrum.
    Vi har ocksa borjat traffa upp vanner och familj pa andra stallen an dar nan av oss bor. Nan tar bil, nan tar tag och nan flyg om det behovs. Har blivit en del otippade platser vi fatt besoka pa sa vis ocksa. Men for oss ar inte destination sa viktigt, finns nog alltid mycket att se och gora och lara (och ata!) vart en an hamnar!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 november, 2018 / 12:27

      Spännande att höra dina tankar! Och jag har lite samma med mina vänner och familjemedlemmar! :) Vi är flera som varit utspridda och hälsar på varandra eller möts upp på en helt annan plats, ett fint sätt att uppleva – samtidigt som huvudsaken ju är att umgås.

  6. 2 november, 2018 / 18:04

    Wow vilka inlägg du levererar! Känns som att man lär känna dig på ett annat sätt :) Jag håller helt med, jättesmarta funderingar. Jag försöker aktivt också att faktist inte ta resande för givet utan att uppskatta, insupa och glädjas åt alla stunder utomlands.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      3 november, 2018 / 11:45

      Oj men tack Julia, vilken söt kommentar! :) Tänker också att det är bra om man kan stanna lite längre ju längre bort man reser, och det gör ju du också ;)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?