Fredagstrött efter en bra vecka

Igår kom jag hem ganska sent efter konstens natt. Det var massa happenings inne i Helsingfors och efter en jobbdejt med Kathrin hängde jag på henne till öppningen av ett nytt coworking-space. Efter ett glas bubbel och mingel (guld att ha någon som känner massor av folk vid sin sida) blev vi hungriga och gjorde ett spontant besök på omtalade Via Tribunali. De har asgoda pizzor. Vi avslutade med att se på konstuppträdandet “the human net” som utspelade sig framför den stora vita kyrkan. Hur coolt som helst hur de rörde sig i luften till creepy musik.

Foto: Kathrin. Ett par timmars jobb på Think Corner.

Sofia Future Farm – ett nytt coworking-space med fokus på kreativt folk.

Hoppas de har någon som är duktig på att ta hand om växter <3 Alla mina sånna palmer som den till vänster har lyckats dö :(

Via Tribunali. Ja tack.

Under en halvtimma spelades märklig musik i väntan på att det skulle bli mörkt och the human net kunde träda fram. 

Tyckte de var lite läskiga, men var också fascinerad. 

Efter en rolig vecka undrar jag nu om jag är lite trött såhär i slutet? När jag kom hem råkade jag gå och lägga mig utan att borsta tänderna, kom på det någon minut senare och gick upp igen – men alltså, det är sånt som seriöst aldrig händer? Vad som hände i morse tog dock priset och jag började tvivla på vem jag plötsligt förvandlats till.

Det här hände: har ett par dagar testat att somna och vakna utan telefon. Har gått bra. Förutom det att jag kanske inte riktigt hinner vakna till på morgonen. I morse gick jag nämligen upp, klädde på mig och skulle gå ut på promenad när jag INTE KAN HITTA min nyckel. Jag är så säker på att jag hängde den på kroken i hallen där jag alltid hänger den. Alltid. När den inte hänger där och inte ligger inom synligt räckhåll är jag helt övertygad om att min älskade Mumin har tagit med min nyckel till jobbet. Det konstiga är bara att jag har en stor röd nyckelring som man inte liksom “råkar ta fel på”.

Jag ringer honom och frågar om han vet var min nyckel är. Nej. Såklart vet han inte. Jag förklarar att kanske har den ramlat ner i hans väska? Han suckar och gräver runt lite i sin ryggsäck. Nej. Och jag försöker “meeen, kanske har den trillat ner i din sko?” svar: “jag är ganska säker på att jag inte har en nyckel i skon”. Suck. Jaja. Jag får väl stanna hemma.

Problemet med finska dörrar är nämligen att det inte går att komma in igen om du inte har en nyckel, de låser sig automatiskt och har inte några handtag. Safety first osv.

Jag har nu letat och funderat i 25 minuter när jag tillsist ger upp och börjar ta av mig springskorna (har också just uppdaterat mina instastories med allt det här). Men av någon anledningen så stoppar jag ner handen i fickan på min träningströja. Och gissa vad som ligger där? Åh helvete, nu skäms jag.

“Alltid fokusera på att hitta en lösning, inte en skyldig.”
– visdoms ord från min kille

Jag har alltså som en robot redan hunnit plocka ner nyckeln från kroken och lägga den i min ficka, innan jag febrilt börjar leta efter nyckeln. Går tillsist ut på min promenad och tänker att kanske är det bra att vakna till på något sätt innan man ger sig ut, även om det inte är med mobilen.

Ha en härlig helg hörni. Jag ska nog ta lite sovmorgon.

10 Kommentarer

    • Jennifer Sandström
      Författare
      24 augusti, 2018 / 13:53

      Haha, det är bara särskilt svårt när man är lite sådär lagom irriterad om morgnarna ;) Men lär ju komma ihåg det nu.

  1. 24 augusti, 2018 / 18:01

    Slutet gott, allting gott men visst är det förargligt när man inte hittar sina grejor och då speciellt nycklar och plånbok. Jag minns en gång så hittade jag inte min plånbok. Jag letade högt som lågt och nästa steg var att spärra mina kort. Dock var jag säker på att den fanns i lägenheten någonstans. En stor del av dagen var förstörd tills jag slutligen hittade plånboken ovanpå smöret i kylskåpet. Hur den hamnat där är än idag ett mysterium.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      25 augusti, 2018 / 09:34

      Hahaaha. Känns också som en klassiker. Sista stället man letar på förmodligen. Tankarna måste ha varit någon annanstans :)

  2. Hanna
    27 augusti, 2018 / 14:35

    Haha det var samma för mig förra veckan. Jag hade varit och handlat med min son och just parkerat cykeln i garaget. Skulle bara ta sonen och alla inköp och skynda mig in i huset, för det var alldeles för varmt för att vara utomhus någon längre stund speciellt för små barn och jag hade ju köpt glass och grejer. Paniken när jag inte hittade nyckelknippan, var nära att ringa till min man att han måste komma hem från jobbet för jag hade ju tappat nycklarna på vägen hem. Den höll i tills jag stängde garagedörren, som jag hade låst upp 5 minuter tidigare. Och lämnat nyckeln i låset.
    Kram på dig!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      27 augusti, 2018 / 14:55

      Men hej Hanna, vad kul med en kommentar från dig. Betyder det att du fortfarande kikar in här och läser ibland? Är allt bra i München? :)
      Och vilken underbar liknande berättelse. Man känner sig genast lite fånig, hehe. Det var förresten vad min kille sa också “har du kollat om de är i dörren?” ifall jag skulle glömt dem där från kvällen innan (det har hänt liksom).
      Kram!

      • Hanna
        28 augusti, 2018 / 12:20

        Jo jag kikar in lite då och då, men är väldigt dålig på att kommentera ;-)
        Flyttade från München till Burghausen (vid österrikiska gränsen) i slutet av förra året – är mammaledig med världens goaste unge och min man fick ett bra jobb här. Inte mig emot, var ganska less på München pga att det är så himla dyrt plus att i vi nu bor betydlig närmare alperna :-)

        • Jennifer Sandström
          Författare
          28 augusti, 2018 / 18:31

          Åh, spännande! Det låter faktiskt ljuvligt i mina öron, rimligare prisnivåer och närheten till Alperna – vad mer kan man begära? Och grattis till bebisen också. Så kul att höra! :)

  3. Åsa
    28 augusti, 2018 / 12:05

    Jag tappade bort mina solglasögon i söndags. När jag frågade efter dem fick jag en väldigt konstig blick. De satt på huvudet nämligen…

    • Jennifer Sandström
      Författare
      28 augusti, 2018 / 18:29

      Hahaha, på samma nivå ja. Visst känner man sig lite dum…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?