Jennifer sandström

Sameblod

Filmen Sameblod går just nu på bio i Finland, som jag bland annat nämnde i mina fredagstips förra veckan (tror den visades redan i våras i Sverige?). Så jag slängde iväg ett mess till ett par vänner och frågade om de vill hänga med på söndagsbio. Det ville de. Vi var alltså och såg den i söndags och det här är vad jag tyckte om filmen.

Sameblod film

Jag älskade hur mycket den här filmen sa, med så få ord. För att berätta en historia behövs inte långa utläggningar om hur det var, vad som hände, hur det kändes och vad som sas. Det kan räcka med en blick. Så kände jag med Sameblod och det gör filmen till en mäktig upplevelse.

De låter scenerna dra ut och gå långsamt fram, utan att alltid fylla dem med prat. Och i Elle Marjas ögon syns allt. Den där frustrationen som ung, längtan bort, första smaken av något annat, och smärtan när minnena rusar igenom den nu gamla kroppen. Kontrasterna mellan dåtid och nutid blir också påtagliga och vi påminns om och undervisas i samernas historia och den skrämmande rasism som förekom (och som få känner till).

Allt som händer är inte realistiskt, men det behövs inte. För filmen berättar vad den vill ha sagt och den gör det väldigt fint, vackert och berörande. Kanske känns filmen lite extra i bröstet för att den utspelar sig i landskap som jag vuxit upp med, de lappländska fjällen. Och för att samer inte heller är något främmande utan bekant även det från uppväxten i Gällivare. Jag hade några samer i min klass och på balen när vi gick ut 9:an var min kavaljer supertjusig i sin kolt.

Elle Marja som ung spelad av Lene Cecilia Sparrok och Elle Marja som äldre spelad av Maj-Doris Rimpi. Båda två lika fantastiska skådespelare. 

Jag tänker också att det är inte många år sedan. Historien i filmen utspelas på 1930-talet. Och när jag tänker på Sverige idag så skulle det aldrig vara acceptabelt att ställa upp någon naken framför en kamera för att det är en märklig varelse som bör undersökas? Men hur skiljer sig egentligen våra tankar? Om vi tänker de är inte som vi, de är konstiga, de är mindre värda. Kanske inte gällande samer, men kanske gällande någon annan med annat ursprung. What's the difference?


Har du inte sett den – se den! Bor du i Finland, gå på bio. Bor du i Sverige så kan du eventuellt ha missat din biochans och får leta upp den på annat sätt.

FÖLJ:

12 svar

  1. Jag tänkte se filmen på bio men ändrade mig och beställde hem en DVD. Den borde komma vilken dag som helst. Jag vill ha den i min lilla samling av filmer som jag har och som jag tycker är av betydelse. Rasism förekom och förekommer kanske än idag även om den kan vara dold och omedveten. Du som växte upp i Lappland, såg du rasism mot samer eller att det förekom fördomar? Jag tänker på det som Maxida Märak i följande klipp pratar om, bl.a. att hon blivit misshandlad för sitt ursprung.
    http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/i-norrbotten-p%C3%A5g%C3%A5r-ett-sorts-krig-mellan-samer-och-andra-3210321

    1. Bra idé!

      Och intressant reportage. Jag tror att konflikterna som finns kan bero på det komplexa i att samerna har sin renskötsel och får röra sig över fjäll och nationalparker på sätt som krävs för att driva den. Jag vet inte om det skapar någon missunsamhet/avundsjuka? Och att vissa kanske har svårt att se att de ska få statsbidrag för att bedriva just renskötseln. Jag kan inte själv säga att jag upplevt det på nära håll, men det är klart att det måste finnas på någon nivå eftersom det pratas om och berättas av samerna själva. Här fanns också lite intressant info: http://www.samer.se/5462

  2. Åh den här har jag hela tiden vilja se!! Kommer säkert också känna lite extra när man bott där och när man har många samiska vänner. Tror det blir bio på söndag! Tack för tipset att den går nu på bio! :)

    1. Jaaa gör det! Du kommer också känna igen landskapen :) Som jag sa till Kugge, dra med dig någon mysig dejt och gå och se den!! ;)

  3. Mina kollegor gick och såg den på bio (en av mina kollegor jobbar som samordnare för nationella minoriteter i Stockholms läns landsting) men jag kunde inte gå den dagen. Får kanske se den på ”hemmabion”!

  4. Jag såg den i våras i Göteborg, på Hagabiografen, kändes väldigt rätt eftersom inget ändrats där sen 40-talet.

      1. Som ett slag i magen. Jag skämdes faktiskt lite, när jag läste socialantropologi tyckte jag det var jätteintressant att läsa om samerna. Men vi tyckte väldigt mycket om den alla tre, var med brorsan och hans tjej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.